Vad är ditt syfte med att bli/vara rik, på pengar?
Diskussionen om rik är kanske mer filosofisk än något annat. Rikedom är så mycket mer än pengar. Men, du som har kapital nog att sluta jobba och leva livet som du vill men ändå låter pengarna frodas och växa. Vad är ditt mål? Finns det ett slutmål? Är det tillfredsställelsen att se pengarna växa som är målet, eller är det att spontanköpa den där villan i Marbella? Trygga barnens framtid eller skänka pengar till välgörenhet?
Nu är mitt syfte med att bli rik att gå all in FIRE.
Men även om det blir FIRe kommer syftet med att bli ännu rikare vara att möjliggöra rejäl lifestyle-creep. Att helt enkelt slippa tänka på pengar som en begränsning (inom rimliga gränser). Kunna skämma bort barn och barnbarn med gemensamma upplevelser. Fantasin sätter väl egentligen ramarna. Pengar i sig själv fyller ingen annan funktion än att skapa värde i olika aspekter av livet.
Hur definierar du ”rik”? Jag har inget intresse att utveckla samlarmani för kronor och ören. Däremot vill jag ha bra, stabila inkomster och reserver som gör att jag kan leva ett bra liv. Och bra liv, ja definitionen av det förändras ju med åldern.
Frihet och oberoende från att behöva sälja arbetstid.
Frihet att kunna spendera mer tid med familjen.
Då är vi av samma skrot och korn. Att vara rik för mig handlar till 90% om hälsan. Att kunna leva ett aktivt liv och ha möjlighet att uppleva tillsammans med nära och kära. Ekonomiska begränsningar finns inte i min vardag och det liv jag lever idag.
Kunna amvända dygnets 24h på en annorlunda sätt än i dag (jag arbetar 100% i dag)
Hur skulle du disponera dygnets timmar om du inte jobbade?
Jag är i den fasen i livet att jag tycker det är kul att jobba. Även om jag hade möjligheten att lägga skorna på hyllan skulle jag inte göra det.
Jag skulle syssla mer med långa lågintensiva träningspass, läsa och spendera mer tid i köket, med familjen och i min trädgård. Och mer tid till att slappa utan krav, bara njuta av lugnet.
Ta hand om mig själv helt enkelt och stärka banden med de människor jag bryr mig om.
Låter nästan exakt som min plan för när jag slutar jobba. Planen är om cirka fyra år men det kan ju hinna ändras tills dess. Är då 57 år så det blir ingen supertidig “pension”.
Att låta avkastningen försörja mig och de som är beroende av mig tills jag dör. Jag är fri från att sälja min tid för pengar till min försörjning.
Pengar som representation för mänskligt välstånd gör det mer som en “plikt” att förvalta dem klokt och inte förslösa eller konsumera upp dem.
Sedan skyddas man inte för den sakens skull från problem i livet. Men jag tacklar hellre dessa från mitt hus vid vattnet än en lägenhet i något utsatt område.
Jag hinner bli medelklassrik, dvs kanske tre fem miljoner i fonder beroende på hur börsen går. Life style creep, större lägenhet. Kanske gå ner i arbetstid. Och tryggare pension.
Redan nu är jag mer avslappnad på det årliga lätt förnedrande lönesamtalet (jobbar statligt). Och det känns ju bra!
Antar att det är s.k fuck-off-kapital. Tillräckligt mycket pengar så att jag har självförtroendet att våga vara hård i ekonomiska förhandlingar. Att aldrig behöva gå med på något för att jag måste, utan bara för att jag vill.
Har redan börjat märka det lite grann i diskussioner om jobb och uppsägningar, speciellt senaste tiden nu när det varit lite stökigt på arbetsmarknaden. Folk oroar sig över att förlora jobbet och jag har svårt att relatera. Jag känner mest att i värsta fall så får jag väl hitta ett annat jobb, eller inte, det löser sig, jag har gott om tid.
Målet är illusionen av trygghet och säkerhet.
Kanske låter konstigt, men för mig har detta intresset 3 syften.
Jag har alltid älskat siffror.
Detta är ett nöje för mig och jag har egentligen inte något jag hellre skulle göra för pengarna.
Jag har allt jag behöver och vill ha.
Skulle jag få 100 miljoner imorgon, skulle det knappt synas utifrån.
Ge mina barn bra förutsättningar i livet.
Kanske rent av hoppa upp ett snäpp, från medelklass till övre medelklass.
Gillar inte vart samhället är på väg och jag vill att mina barn ska kunna bo på ett bra och tryggt ställe, ha pålitliga bilar, inte utnyttjas av orimliga/osäkra anställningar eller dränkas i studieskulder.
Minska beroendet av en inkomst via anställning steg för steg.
För min del, så lär jag aldrig vilja gå helt sysslolös och bara resa och leva upp det som har tagit decennier att bygga upp.
Alla dessa punkter kan såklart ändras med tiden. Men detta är och har varit mina främsta anledningar till att vara relativt sparsam och insatt i ekonomi.
Låter sunt tycker jag. Hur långt ifrån ditt mål är du?
För egen del är det flera saker:
Ekonomisk trygghet för mig, och min familj. Ge barn och kommande barnbarn goda ekonomiska förutsättningar till ett bra liv.