Dvs FIRE? ![]()
Hahaha… You got me… Räknar väl inte direkt att leva på allmän inkomstpension, tjänstepension och PPM efter ens 65 års dag som FIRE direkt… ![]()
FIRATAA?
(Financially Independent Retire At The Average Age)
Bra uttryckt!
För mig är det helt klart ett livstidsval, som uppstod av andra orsaker än att bli ekonomiskt fri. Ekonomiskt fri har kommit senare, när jag börjat fundera på vilka möjligheter mina tidigare val har gett mig nu.
För mig är målet att kunna behålla ungefär samma levnadsstandard då jag gått i pension som jag hade innan. FIRE eller finansiellt oberoende är något som ligger intonerad räckhåll.
Sparar som en del andra beskrivit, mer som en livsstil. Jag tänker att det handlar om ett medvetet användande pengar precis som jag försöker äta medvetet - om jag inte äter bulle varje dag smakar den där enstaka bullen godare, om jag inte konsumerar allt direkt när jag vill ha det utan efter planerade och noga övervägda inköp blir föremålet mer värt och risken är mindre att jag får något som ska täcka ett annat behov. (typ shoppa när man är ledsen, när det man behöver kanske är en kopp te eller god bok). har levt med ngn som var så besatt av sin FIRE att hen missade att använda pengarna när de hade behövts i det här livet, för att underlätta i svåra situationer, och inte om tjugo år även om de hade varit en större summa då. Jag ser inget fel i FIRE precis som jag inte ser något fel i att, säg, äta nyttigt - problemet blir avarterna som blir sparberoende eller får en ätstörning, liksom, och det var väl det jag stötte på.
För mig är det viktigt att fråga sig: “Finns det saker jag tänker att jag ska börja göra när jag nått FIRE som jag egentligen kan göra redan idag?” Man kanske ändå väljer att vänta, men jag tror att det är fint att gå igenom om man kan skapa mer av den tillvaro man önskar redan nu, så att man inte fastnar i en “räddning” man kämpar för längre fram.
Själv har jag ett jobb jag trivs med, som erbjuder status och vidareutbildning och som möjliggör att jag kan leva på hälften av min lön (med mina utgifter och försörjningsansvar för barn). Har däremot mycket projekt, studier och idéer av olika slag vid sidan av jobbet, och tänker att de en dag kommer att behöva mer utrymme. då finns en trygghet i att mina utgifter är sådana att jag kan gå ned i tid.
För min egen del har min resa mot FIRE tillåtit mig att ta mer aktiva och medvetna val kring min ekonomi. Jag **väljer ** ”att äta bullen” och har minskat ner väldigt mycket på slentrianmässigt spenderande.
Personligen upplever jag inte att jag avstår från att göra saker i nuet. Men jag har också haft några år fram till jag började sikta på FIRE där jag inte investerat något och endast jobbade så mycket som jag behövde för att gå plus minus noll för att kunna maximera tiden jag kunde spendera åt att följa mina drömmar inom idrotten.
Precis detta jag upplever i min sparsamhet, och som jag tror är den sunda sidan av en FIRE-strävan. Tänker att man kan göra analogin med att springa för att springa ett maraton, typ - man ser fram emot loppet men en stor del av behållningen med målet är ju att det leder till enskilda positiva val man mår bra av (de upprepade löprundorna).
Ett stort hus på landet hade varit gött. Gärna med sjötomt och inte alltför långt från ett halvstort samhälle.
För mig utgår allt utifrån en livsstil som jag trivs med och ger mig energi.
Utifrån detta tankesätt kom iaf vi till slut till en punkt där det kostar mer energi att förbruka hela lönen än det ger.
Det vi sparar är skillnad mellan lön och vårt livsstilsval.
Vi har inget mål överhuvudtaget med vårt sparande mer än att kunna upprätthålla nuvarande livsstil.
Det här låter rimligt, även om jag inte tänkt så systematiskt själv.
Jag bör själv på ett visst trauma från barndomen när pengar ofta saknades. Att ha ett rejält sparande känns därför som en sorts självändamål. Tanken är alltså inte primärt att använda dessa pengar utan mer att de bara ska finnas där.
Jag har också funderingar på att kanske skaffa en sommarstuga men är inte riktigt säker. Jag vill gärna ha en livsstil som inte bygger på flygande. Inte så att jag tänkte avstå från att flyga helt, mer att göra det mer vid speciella tillfällen, inte varje år eller hela tiden.
Jag har ett relativt stort sparande som underlättats mycket av att jag gjort vissa ”strategiska val” gällande bostad och livsstil. Jag uppfattar alltså inte att jag gör avkall på något väsentligt utan sparandet är mer ”det som blir över”.
Ett alternativt mål kan vara att spara till en buffert som täcker utgifter 1-3 år för att sedan kunna satsa på ett eget företag i något du brinner för, som har en chans till att i framtiden ge dig friheten att kunna jobba 4h per dag på distans från var än du vill jobba från ![]()
Om detta delmål uppnås kanske du även kan tjäna mer pengar via ditt företag utan att spendera mer av din egen tid som i slutändan gör att du snabbare blir ”oberoende”
Det låter normalt att sparekonomer och sparintresserade diskuterar detta en hel del, tex FIRE.
Däremot är det nog rätt få som har detta som slutmål. Det är väl ett sätt att skapa möjlighet att sedan uppnå sina egentliga mål. Målen kanske är mer familjetid, företagsprojekt, hobbies, investera i hälsa osv. Flera bostäder kan också vara ett bra mål. Så har vi gjort för att få lite skönare boende förhållanden.
Det känns mer som att finansiellt oberoende är ett steg på vägen som behövs för att nå de riktiga målen.