Till följd av dagens ränteläge kan man diskutera om man vill ändra något i sitt sparande/investerande och hur i så fall?
Som jag ser det har följande faktorer ändrats:
Bolåneräntan har ändrats drastiskt. Jag hade tidigare 1.19% i ränta nu har jag närmare 4%. Mera än 3x så hög boränta.
Skatten på ISK har ökat från 0.375% till runt 1% (om man antar att styrräntan hamnar på nånstans mellan 2.25% och 2.5% efter höjningen i november vilket känns hyfsat rimligt). Mera än 2.5x högre ISK skatt.
Räntan på alla typer av räntesparande har ökat. Flertalet banker erbjuder nu närmare 3% om man binder ett år jämfört med strax över 1% tidigare. En ökning med mer än 2x i den riskfria räntan.
Lån/hävstång har blivit dyrare. Jag är osäker på exakt hur mycket dyrare men en fingervisning ger att det handlar om någonstans mellan 2x-3x dyrare även här. Jag får upp siffran 2.19% ränta när jag kollar på det mest fördelaktiga lånet på Nordnet.
Från ovanstående kan jag dra följande slutsatser utifrån hur man bör tänka:
Hävstång i alla dess former har blivit betydligt sämre och att belåna sin portfölj/fastighet är troligen något som bör undvikas. Frågan är om det ens är värt att ta lån överhuvudtaget för att investera i dagens läge? AP7 antar jag har fortfarande bra lånevillkor dock? Troligen borde man sälja av alla aktier för att minska ner bolånet maximalt om man har det? I alla fall ner till ISK gränsen 300k (om den gränsen för skattefritt blir verklighet).
Om man gjort sig av med alla lån bör man fundera på om man vill ha en större del av portföljen i räntesprande. Glappet mellan riskfri ränta och aktier har nu blivit mindre. Man bör nog inte gå ur helt, men man kanske borde fundera på om man skulle avsätta en större del utanför börsen?
Är “riskjusterad avkastning” verkligen ett bra mått? Principen om riskjusterad avkastning bygger på att man kan belåna portföljen för att öka avkastningen, men i dagens läge ser jag inte hur vi privatsparare kan göra det till en rimlig kostnad? Dessutom finns inget riktigt bra mått för “riskjusterad avkastning” som jag känner till? Då är det betydligt lättare att kolla på absolut avkastning + “maximum drawdown” (förlusten i procent från toppen), då jag anser att detta bättre återspeglar dels den avkastning man får men även hur stor risken är att man freakar ut vid nedgång.
Jag är själv i tankarna att gå ner en hel del på börsen och istället betala av fastighetslån som idag ligger på nästan 4% ränta och troligen kommer öka mera innan året är slut. Hur tänker ni?
Jag har precis börjat månadsspara igen på börsen, planerar att ha den på så höga nivåer som möjligt. Snålar med det mesta nu pga det.
Har legat utanför börsen med stor andel i år och ligger plus för i år, så jag lutar mot att gå in med allt om några månader om börsen kommit ner lite till innan dess.
Då jag snart ska in med allt på börsen, letar jag inte längre efter banker som erbjuder mest sparränta även omj jag irriterar mig lite över hur lite de höjer.
Jag tror börsen kommer ge mer än +7% de kommande åren då den gått ner en del nu, men skulle inte vilja belåna mig mer än jag redan är.
Är väl ca 80% belånad på bostaden, men är i en annan situation då jag har bunden ränta till maj 2026.
Skulle man erbjuda amorteringsfritt så skulle jag fortsätta att amortera som hedge mot att börsen inte utvecklar sig som jag tänkt.
Jag tror ens strategi kommer se annorlunda ut beroende på vilken situation man är i.
Precis! Dock i rätt ände av befolkningen, de som verkligen behöver spara inför kommande ekonomiska vinter (som jag tror).
Bra att de får t.o.m. skattesänkning så pengarna inte riskerar rullar ut för onödig konsumtion när de mycket väl kan behövas för nödvändig konsumtion senare.
Intelligent förändring i min mening. Inte ofta jag är positiv till politiska förslag men detta tycker jag är bra.
Ja det har jag mycket svårt att tänka mig. Inga andra skatter fungerar så tänker jag
Lite som att om man går över brytpunkten för statlig inkomstskatt så skulle det drabba hela lönen inte bara överskjutande delen. Så funkar det ju inte typ.
When prices fall, as we talked about last time, expected returns rise. It’s very mechanical in bonds. When stock prices fall, expected returns also rise, but it’s not nearly as mechanical. With bonds it is extremely mechanical.
And when we found, when we did our expected returns paper a while ago, the predictive power of current yields was like, it explained 90% of the differences in future returns. Whereas for stocks, it’s 20%. So current yields matter a lot for bonds. And when prices fall, current yields go up.
Ren marknadstiming i mina ögon vilket jag försöker hålla mig ifrån.
Det är här min poäng är. Om man antar att man inte kan “tima” marknaden, så är ju situationen förändrad oavsett. Räntorna är säkra, man vet vad man får, marknader är osäkra. För att sitta kvar med samma strategi måste man därmed räkna med att aktiemarknaderna måste ha en avkastning som är förväntat högre än 7%+ändringen i ränta.
Långa obligationer och företagsobligationer känns ju som om det är det man skulle satsa sina hästar på om man ska försöka sig på marknadstiming. Jag har försökt undvika detta dock.
Ja och nej. Precis som jag citerade från episoden om ökad förväntad avkastning för obligationer efter ett prisfall gäller det även aktier. Om än inte till lika stor grad
Det som däremot är marknadstiming om man så vill är att temporärt vikta om sina tillgångar med större vikt på långa obligationer för att försöka få ut mer avkastning än man hade fått i aktier.
Aktier har fortfarande mycket högre förväntad avkastning som tillgångsslag. Sparar man på decenniers sikt finns det fortfarande rätt liten anledning att köpa obligationer eller betala av ett bolån på 4% för den delen. Faktiskt
Men investeringar handlar ju väldigt mycket om känslor och alla kanske dessutom inte nödvändigtvis måste vinstmaximera sin avkastning med så hög volatilitet för att nå sina finansiella mål.
Vi betalade av vårt bolån i torsdags då den investeringen känns bättre än aktiemarknaden de närmaste två åren.
Troligen ett idiotiskt beslut på sikt men slipper bli irriterad över räntekostnaden varje månad under det närmaste åren som för mig personligen väger upp alternativ kostnaden.
När vi nu är lånfria så sänkte vi vår buffert från 500 ksek till 300 ksek samt sen har vi allt över den summan 100% på aktiemarknaden
Som sagt troligen ekonomiskt helt fel beslut men det är vad som kändes bäst för oss…
Ja, jag köper detta, men om man tidigare hade en hävstång på låt oss säga x2. Nu säger du att förväntad avkastning på obligationer (= avkastningen på att minska hävstången) ökar mera än aktier. Samtidigt är ju en investering i att betala av lån en av de få som med 100% sannolikhet är en riskfri investering. Givet allt annat lika, vore det då inte rimligt att sänka hävstången till säg x1.8 istället för att ta hänsyn till den nya situationen som uppstått?
Jag upplever det som att det är ganska få som gör detta. Jag gör det i min PPM/tjänstepension där jag maximerat risken med så hög andel aktier jag kan ha och den är orörd. Mina övriga tillgångar är jag dock inte lika klar med vilken sparhorizont jag har. Min åsikt är att om man behöver ändra sin vardag till följd av att börsen går ner så har man för hög risk. Jag har inte riktigt börjat göra detta ännu, men gränsen börjar komma.
Jag kommer nog göra samma sak, men frågan är om jag även ska gå ner från 70% till 50% belåningsgrad på mina uthyrningsfastigheter…
Tycker att det är dåligt att det inte förbättrar isk på ett eller annat sätt och man inser att båda sidor är lika skyldiga till valfläsk. Detta är första gången jag röstat på ett vinnande regeringsunderlag så jag har alltid bara sett “min” sida gapa om vad de skulle ha gjort i efterhand. Dock inser jag också att de ärvt makten i en ekonomiskt usel tid och man får ha överseende med att verkligheten inte alltid går ihop.
Nu ryker reduktionsplikten till nyår vilket åtminstone är en stor och vettig förändring som den andra sidan inte hade gjort. Överlag är jag ändå nöjd än så länge. Gör de något för att förbättra ISK är jag mycket nöjd.
