Hmm. Känner igen mig… Mina nära och kära har börjat tycka att jag lappar och lagar och argumenterar emot sådant vi skulle uppskatta som är fullt rimligt och vettigt.
Bilen vi kör mest är nu >25 år gammal och ovanlig och delar är ibland svåra att få tag i…
Vi har som lös plan som nyblivna pensionärer att byta fot och börja konsumera sparpengar nu för att förgylla tillvaron.
Efter snart ett år nu känner jag att det tar emot en del känslomässigt.
Jag köpte ett gäng skjortor nyligen i bra bomulskvalitet i fin men inte favoritfärgen direkt pga att dom kostade ca 80 Sek Per styck…jippi. sparade en massa pengar.
Att “optimera” utgifter noga och hårt blir med åren en del av ens identitet och ett sätt att leva sitt liv
Vi sparar inte regelbundet nu men flyttar till ISK om lönekontot växer. Det gör det fortfarande lite vilket inte vara avsikten.
Jag bör nog öppna ett sparkonto för “livsförgyllning” som får heta “Att Använda!” med en initial summa Och automatisk överföring till varje månad. som psykisk hjälp att snåla mindre mot mig själv och nära och kära.
Jag har även en plan för att berika mitt liv. Framförallt älskar jag att resa Av det som är över när alla kostnader är betalda går 30% oavkortat till resor och resterande 70% till olika sparformer
Här kommer ett citat från fotbollsspelaren George Best som kanske kan vara till vägledning:
”Jag spenderade en hel del pengar på sprit, kvinnor och snabba bilar. Resten slösade jag bara bort.”
Precis. Det som går till familjen är mycket lättare.
Jag kan inte förklara varför det är så utan det bara är. 
Ja det är verkligen tragiskt. Köp det du vill om du vill unna dig något, sluta vara dumsnål.
Uppskattar all feedback! Kommer ta med mig dessa tips och tänka på det i framtiden.
Det som bet lite extra va tipsen om ett spenderarkonto. Så som det varit tidigare har jag bara haft 20.000kr på lönekontot och resterande på avanza i form av fonder eller sparkonto.
Detta har resulterat i att när jag vill köpa något för 5.000kr har jag i mitt huvud fått det till att det varit 25% av alla mina pengar och det går ju inte för sig.
När börsen backat 50.000kr på ett par dagar har jag inte brytt mig för det är för liten del av totala portföljen. Total tankevurpa.
Jag har bestämt mig för att öppna ett spenderakonto och se till att jag spenderar dessa antingen på mig själv eller min familj.
Grymt tacksam för hjälpen och en grym pod!
Sök hjälp professionellt. Personligen skulle jag inte ens kunna spara 300 tusen på ett år även om jag bodde i en pappkartong på gatan och käkade luft.
Det är mer än 100% av min årsinkomst efter skatt. Inse hur bra du har det egentligen. Om inte du unnar dig en datorskärm eller två så kommer jag göra det åt dig!!
Inledningsvis vill jag säga GRATTIS!
Att ha uppnått en månadslön uppåt 90 -100 KSEK i den tidiga 30 års åldern är mycket beundransvärt - inte mindre så när du byggt upp en familj parallellt 
Vad är syftet med ditt / ert sparande, och delar ni målbilden inom familjen? Ditt skärmexempel visar att du / ni försakar mycket som sannolikt skulle göra vardagen rikare.
Med viss möda avhåller mig ifrån att betygsätta var på listan som ditt inlägg hamnar.
Givetvis kan och skall man söka hjälp om man överkonsumerar. Det skulle många behöva göra.
I detta fallet handlar det om 5 000 kr i en engångskostnad. Inga jättebelopp direkt.
För att jämföra med mig själv. 5000 kr till golfklubben varje år är ingen orimlighet om pengarna finns. Min fru, som inte spelar golf, skulle förmodligen betala i så fall för att få mig på bättre humör.
För att njuta av livet måste det finnas en balans. Varken överkonsumtion eller underkonsumtion är lyckat. Frågeställaren är givetvis ingen snåljåp. Han behöver bara hjälp att bryta sitt beteendemönster. Klarar han det själv är det bra. Klarar han det inte är det ingen skam att ta hjälp av en psykolog.
Tack!
Syftet har varit just bil, bostad och ev kanske möjligheten att gå ner i tid runt 55 års ålder.
Men det är själva rutinen som är svår att bryta. 
Jag är 15 år äldre än dig. Mitt råd är, köp dataskärmen, ha absolut ingen ångest. Lätt att säga men här kommer två saker som kanske kan motivera dig lite.
Jag hade inte pengarna när jag var i din ålder så jag spelade inte, det var ett av mina största intressen som yngre. Nu när jag har råd att köpa 3 datorer till ungarna och en egen till mig själv gör jag det inte. Varför? Jo för det är kul i 15 minuter. Jag vet inte om det är för att jag inte underhållit spelintresset eller för att man tappar intresset av ålder. Så nu har jag råd men suget finns inte kvar. Det är samma lika med fler intressen. Förut hade jag en skruttig fyrhjuling och snöskoter, men åkte massor. Nu har jag en ny, den åker jag på när barnen vill ut på en tur, aldrig annars. Nu är det roligare att se att barnen ha kul än att ha kul själv. Unna dig en dator, man vet aldrig när det är för sent.
Sen har jag en på jobbet som snålat i hela sitt liv, det har gått så långt att han aldrig unnar sig något, ingenting. Han åker runt i bilar för 5000 kr. Huset har halvt förfallit. Han fick cancer i hjärnan och hade ren tur som överlevde. Han har fortfarande inte unnat sig något annat än en solcellsanläggning. Tragiskt. Dottern har blivit likadan. Trots att de är “rika”
Jag känner definitivt igen mig i problematiken du beskriver.
Först och främst måste jag säga att jag ändå får intrycket av att du spenderar relativt frikostigt på saker och ting som du anser har stort värde för dig själv. Jag tänker mer specifikt på det du nämner om att du redan har familj, hus och din drömbil varav de två senare, förmodar jag, både kostat en hel del initialt och även drar en hel del kostnader löpande. Så jag uppfattar det som att din problematik snarare rör sig om spenderandet av pengar på sådant som upplevs hamna mer i mitten av skalan mellan totalt onödvändigt och fullkomligt essentiellt.
Personligen har jag haft en hel del hjälp av det som nämnts tidigare i tråden - mental bokföring. Eller annorlunda uttryckt, genom att försöka dribbla bort mig själv i siffrorna. I mitt fall har det inneburit att jag har en större budget än nödvändigt från vilken jag kan sätta in och ta ut pengar för denna typ av mer icke-essentiell konsumtion. Då kan det automatiska investerandet fortlöpa månad efter månad med samma summa, vilket håller det dåliga samvetet i schack. Någon gång om året tar jag tjuren vid hornen och uthärdar en syndarmånad där ett undantag görs i månadssparandet i syfte att fylla på bufferthinken, om den nu läckt mer än önskat under det gångna året. Det blir lite som att riva av ett plåster. Det gör ont för stunden men smärtan avtar fort och är inom kort bortglömd.
Ett annat mentalt bokföringstips är att göra sig av med saker som inte längre ger samma glädje som de en gång gjort. Bli en svartbältad Blocket-ninja. Genom att sälja gamla saker som inte längre används/uppskattas i samma utsträckning som de en gång gjort känns det som att pengar skapas ur tomma intet. Lite som när man hittade en guldig tiokrona på trottoaren som barn och direkt sprang till affären för att köpa ett par klubbor och något tuggummi istället för att stoppa den i spargrisen. Jag upplever det som mycket enklare att spendera dessa pengar på icke-essentiella prylar och annat då de hamnar på ett annat konto i den mentala balansräkningen. Se bara till att inte låta dem ligga och vila för länge då denna känsla av ”gratis-pengar” tenderar att försvinna ju längre de ligger och jäser. Jag brukar ha som princip att varje gång jag vill köpa något nytt och dyrare så börjar jag leta efter något som jag inte längre behöver och som kan kliva in som delfinansiär av vad det nu är för nytt ”onödigt” som jag fått för mig att jag behöver eller vill ha. Då känns det som om att jag gjorde en bra deal.
Tycker detta som Patrik Nilsson beskriver är väldigt viktigt här. Livet går i olika banor och med det följer såklart även intressen med upp och ner med tiden. Man måste leva lite i nuet också och inte bara se framtiden.
Man får inte glömma att pengar ändå är något som ska användas på något sätt i slutändan. Att sitta och spara enorma summor pengar utan att använda dem under tiden blir ju på något sätt emot vad pengar är till för.
Jag brukar tänka, kommer jag på något jag vill ha brukar jag vila på saken ett par veckor, finns köpsuget fortfarande kvar är det troligtvis något jag väldigt gärna vill ha, istället för bara en dum köptorsk tanke.
Köp dina två datorskärmar imorgon, “just do it”… är det enda som kan få dig att bryta ditt beteende, inget annat.
Vad är det värsta som skulle hända, du får det du vill ha och kommer få fin nytta av ditt köp, allt sitter bara i dina tankar.
Jag håller inte med, jag kan helt förstå känslan av trådstartaren. När du är van vid att spara pengar istället för att spendera dem, är det SVÅRT att spendera dem på något som inte är strikt nödvändigt.
@Stormen: Om du känner för att inte göra det, köp dem inte. Titta runt på Blocket eller Facebook en second hand-skärmar. Det kommer att kosta tid att hitta en bra deal. Du spenderar 5000 på nya skärmar för att göra något bättre med tiden, som att spendera tid med din familj eller i din drömbil.
Tänk på premien du betalar för nya varor som att betala pengar för att spara tid, vilket i din situation är en bra affär (kanske för 10 år sedan var det tvärtom).
Skillnaden mellan att inte köpa dem och att köpa dem är hur lycklig du är, vilket påverkar hur lycklig din familj är och hur produktiv du arbetar vilket påverkar din lön vilket påverkar ditt sparande.
Glöm inte heller att köpa Baldur’s Gate 3.
Jag spenderar så här:
När man når nivå 3 eller 4 så har man en budget per månad där det är väldigt tydligt att det som blir över bara kommer att höja budgeten ännu mer kommande månader—så klarar man inte av att spendera det nu kommer det bara bli ännu mer pengar att spendera i framriden Lika bra att spendera dem direkt då 
Så kolla vilken nivå du är på. Kanske blir det uppenbart för dig att du lugnt kan spendera en del per månad?
Köp skärmarna, eller ännu bättre köp ett par ännu större och finare!
Det är super att spara och nå ekonomisk trygghet men tänk på att med åldern är risken större att bli sjuk eller att du inte orkar. Inte säkert du har syn eller ork att spela när du blir äldre och vad gör pengarna på kontot då för nytta?
YOLO!
Det som är bra med skärmar är att de kan användas länge. Slår man ut kostnaden över tiden så blir det inte många kronor per dag.
Hej!
Har själv varit i en liknande tankebana vad gäller konsumtion och sparande.
Ändrade mitt beteende med strikt budgetering som tidigare nämnts.
Har man nått ett kapital på 1miljon eller mer så har det mindre betydelse om du sparar 10 eller 20tkr. I slutändan har det inte så stor betydelse, räknat över lång tid. Men som sagt, högst individuellt, hurvida du har något mål med ditt sparade eller om det bara är en mjuk kudde/trygghet.
När året är slut så kan jag ha 50-100tkr kvar efter månadssparandet och livets utgifter. Ibland så unnar jag mig något, dock efter kraftigt övervägande om det tillför något i mitt liv, eller om behovet finns på riktigt. Annars så åker det in på sparandet.
Jag personligen har mycket lättare att lägga pengar på andra människor, än mig själv. Även lättare att betala för resor och dylikt.
Men att ha svårt att konsumera saker man inte behöver, får man nog ändå se som ett sundhetstecken då vi blir bombarderade dagligen med ideal och normer.
Ursäkta att jag skriver lite osammanhängande.
I slutändan handlar inte livet om pengar, utan i princip allting annat. Har man tak, vänner , familj, mat, sjukvård och pension så är nästan allting annat bara en extra krydda.
Är inget fel i att vara nöjd materiellt.
Tillför skärmarna något, slå till!
Det blev köp iaf! Slog till och med till på en ultra wide 34” för nästan 6000kr. Nu när den är installerad och klart känns det så värt det.
En fis i rymden som någon ovan nämnde men kommer ge mycket glädje känner jag redan nu.
Stort tack för alla som råd och tips!
Ramit Seth’s podcast I will teach you to be rich är väldigt bra för att få fler perspektiv på denna problematik, som inte minst är väldigt förståeligt om man ‘skapat mönster/regler man levt efter under lång tid’. Då är ju hela systemet intrimmat på det. Och att ‘bryta mönstret’ bara för att man bestämmer sig är inte så enkelt. Krävs att man gör en aktiv förändring över tid, för att bygga nya hjärnbanor i kroppen, så man agerar annorlunda.
Och, sen, att läsa detta:
…gjorde mig ganska ledsen. Det är någon typ av suboptimering och självförminskning som jag inte tycker om. Om man inte bryr sig om färger, eller kläder, så spelar det ju ingen roll. Men när jag läser ‘inte favoritfärgen direkt’ så kan jag se framför mig hur du, varje gång du plockar fram en av dessa skjortor, får ett litet stick i hjärtat att du eg inte är så glad i dem, men… och det där vet jag inte hur självhedrande det är. Inte alls, på många vis. Eller?
Så - har man möjlighet till det, klart att livet ska fyllas av Liv, oavsett om det betyder att ta en promenad i skymningen med familj eller vänner, att köpa två datorskärmar, eller att faktiskt köpa kläder man tycker om och vill ha på sig. Eller allt annat mellan himmel och jord, för vad just Liv betyder skiljer sig åt för oss alla!