Tack för videon. Jag får en bra lön. Men jag kan fortfarande inte spara pengar. Jag kommer definitivt att följa råden.
Hopplöst sent inlägg men “the pain of losing is psychologically about twice as powerful as the pleasure of gaining”:
Och, ja, jag är precis likadan. Men jag köpte en skärm för 7000 istället. Efter två månaders grubblande.
En personlig åsikt är att vi helt enkelt inte är byggda för att hantera överflöd
Är tillbaka här igen eftersom jag tänkt på din tråd de senaste dagarna.
Jag har länge varit sugen på att uppgradera en del av vardagsrummet som inte används just nu, och efter att ha läst några inlägg här så kollade jag vad det hade kostat…
Om jag sparade 0kr från oktoberlönen så hade jag haft ett nytt och fint skrivbord, två bra skärmar, en bra dator, en skön stol, och några tusen över. Men ändå så gick jag, senast idag, runt på ICA i flera minuter för att hitta det billigaste snackset eftersom mina 12k netto övertid + 16k vanligt sparande försvunnit till fondkontot och jag var pank.
Hm.
Intressant och möjligen blir detta helt OT… Men. Jag undrar över det här jag. Tror vi är byggda för att klara överflöd, men inte överflöd i en individualistiskt centrerad värld.
Under hundratusentals år har mänskliga relationer och grupperingar funkat för att ‘om du kommer hem med ett bytesdjur, eller en säck full med nyskördade äpplen eller [lägg in valfri gröda/skörd/byte] så är det jättebra och det kommer komma alla i vår tribe till gagn precis som du också får ta del av det jag dragit hem’. På samma vis som ‘om du inte kommer hem med något, så är det ok det med, för då får du ta del av det som alla andra har kommit över. Och om ingen av oss lyckats så kommer vi alla att lägga oss hungriga ikväll’.
Nu står vi helt plötsligt (tja, krupit på oss de senaste… 100-150 åren? Eller kanske inte mer än de senaste 70-80 åren kanske? Efterkrigstiden och framåt?) i överflöd i en individualistisk kultur där… där vi dels är otrygga till tusen (kan inte lita på att någon annan har min rygg, utan jag måste säkra mitt eget hus) och dels definitivt inte delar med oss. Ensam är stark-grejen liksom. Och också de som säger att det där är nys lever ju näppeligen så. Hur många av oss delar med oss solidariskt och ‘samlar våra tillgångar tillsammans med vår tribe’ så att alla får lite av allt liksom?
Är vi verkligen så individualistiska som vi anser vi är?
Vi har ju våra gemensamma ryggar i det här landet. Iaf. enligt Mona – det är ju häftigt att betala skatt
Exakt så jag känner. När pengarna försvinner in till fonderna är det som att jag inte har dom.
Beror på vem man menar med “vi”. Om man menar personer som bor i Sverige så finns det ju numera en hel del personer med ursprung i länder på motsatta delen av spektrumet i den bilden.
Å andra sidan tänker jag inte specifikt på svenskar eller boende i Sverige, utan ‘vi’ som merparten av jordens befolkning då vi alla lever i det jag (och Daniel Quinn) benämner ‘The culture of Modern Man’.
Jag summerar:
Kortsiktigt:
![]()
![]()
Långsiktigt:
![]()
![]()
Detta kallas förlustaversion.
Sugen på en bra bärbar speldator med RTX 4090, men kostar skjortan! Får se vart jag landar.
Har känt exakt samma. Det som gjorde att jag lyckades med att börja spendera var att skapa en kalkyl över önskade utgifter och värdera hur mycket dessa utgifter skulle öka mitt välbefinnande.
Efter att jag gjort det så kom jag fram till att jag kan köpa allt jag vill ha (prylar och framförallt en tesla) , jag behöver inte kolla prislappen i matbutiken eller på restauranger/aktiviteter. Tidigare har sådana utgifter skapt en enorm stress och ångest.
Efter att ha kommit på detta så har jag börjat må bättre och det i sin tur har gjort att jag presterar bättre och tjänar ännu mer pengar. Alltså har min ökade konsumtion ökat mina inkomster och mitt välbefinnande.
Önskar dig lycka till!
Exakt så tycker jag man bör tackla detta problemet. Att kostnader som kan ge dig energi/glädje/ökat välbefinnande kan ge ökade intäkter. Lite som en kostnad i ett företag ibland kan läggas som en tillgång.
Lycka till!
Känner igen mig i det här också @Stormen
Har personligen investerat och investerar fortfarande cirka 40-50% av min inkomst sedan jag gick ut gymnasiet , tack vare att jag bodde hemma i cirka 3 år efter jag fick mitt första jobb.
Det gav mig en bra grund för att komma ut på bostadsmarknaden, därefter bodde jag och min sambo i en 1ROK lägenhet i cirka 4 år, där sambon hade möjlighet att studera i 3,5 år med minimalt med studie lån.
Nu 9 år efter skolan har vi en 3ROK lägenhet med 80% belåningsgrad, där min personliga förmögenhet är cirka 1,6 gånger större än lånet på lägenheten och ändå drar jag mig för att unna mig saker för några tusen till min hobby för min entusiast bil.
Jag har också saker att träna på här.
Min personlig åsikt är att du ska köpa skärmarna, jag har också en stor passion för gaming och datorer. Du kommer inte ångra dig jag lovar.