Vad känner ni om ni måste sjukanmäla er? Jag får alltid ångest för att de tycker att man inte är en bra kollega. Sen vabbar man osv…
Jag mår oftast dåligt av att va hemma från jobbet o går nästan alltid dit för tidigt trots att jag inte alls är pigg! Vem tror man bryr sig?!? Det är ju inte så man får en klapp på axeln för att man går dit och är risig…
Nyfiken på er andra lojala arbetsnarkomaner! Förr hade jag nästan aldrig frånvaro men sen man blev småbarnsförälder så blir man ju JÄMT smittad!
Sedan hemarbete blev aktuell har jag bara varit sjukskriven en gång de senaste 5 åren där jag hade en operation i sjukhuset. Annars jobbar jag bara hemma när jag har vanlig influensa eller förkylning.
Tycker själv det är lite konstigt att det finns kollegor som inte ens kan svara på telefon för några korta frågor när de VABar eller har förkylning, men det beror nog väldig mycket på individen.
Jag hade en sjukdag på 7 år. Sen fick jag barn. Ett tag vart man borta varannan vecka. Helt värdelöst. Värdelöst att vara sjuk alltså. Att vara ”ledig” från jobbet det jag bara som positivt. Ingen på dödsbädden önskar att dom jobbade mer. Bryr mig inte alls om mina arbetskamrater eller mitt arbete när det är jag som är sjuk. Varför skulle jag det?
Sen är jag ju glad över mitt jobb o tycker det är skitkul. När jag är frisk………
Jag tycker att det blev lättare i samband med pandemin, det blev liksom så tydligt att det är kontraproduktivt att arbeta när man smittar ner sin omgivning.
Vi har en kollega som plockade ut 80 dagar vab för sin unge förra året. + semester + egen sjukfrånvaro + föräldraledig. Ungen är inte kroniskt sjuk så ingen sjukhusvistelse eller sådant utan bara vab. Så det blev ju inte många dagar arbetat för den kollegan.
Kan ju säga att det var inte särskilt optimalt för någon. Personen i fråga sitter i en dålig sits från företagets sida och från kollegor som fick täcka upp.
Så ja visst har man rätt att vabba och vara sjuk men det blir rätt tydligt när man utnyttjar systemet. Och det lär bli konsekvenser
Jag har blivit bättre på att tillåta mig att vara sjuk, bekymrar mig mindre för vad kollegorna tror, och precis som andra varit inne på var pandemin en hjälp i att synliggöra att är du smittsam stannar du hemma.
Däremot känner jag stress för ffa hur det blir för barnen på jobb (jag är förskollärare) och saker jag åtagit mig. Kanske var det möte inbokat med specialpedagog, soc eller vårdnadshavare.Det är oftast inget som någon annan kan ta över. Eller introduktion (inskolning). Och jag vet att kollegorna inte får vikarie, vilket drabbar såväl dem som barnen.
Men jag skäms ifall jag ringer hem barn, även om det är för deras skull att de inte orkar, men så går jag dit med aktiv infektion…
Sen är det ju frustrerande med inkomstbortfallet, men det är nog en annan diskussion
Många gånger är det nog sämre ur företagets synvinkel att man går till jobbet när man inte är frisk, pga smittorisk. Men det är ju lite beroende på vilken arbetsplats man har, hur ”nära” kollegorna man behöver vara osv.
Men självklart ska du inte ha ångest för att sjukanmäla dig. Du är den viktigaste i ditt liv!
Jag håller med om att det lät mycket, men hur vet du att personen utnyttjade systemet? Mitt barn på snart 3 år har varit sjuk säkert några dagar varannan vecka och jag utnyttjar inte systemet ett dugg.
Tycker bara att barn som är sjuka ska vara hemma och vila. Sen blir det väl en del om det bara är en förälder som väljer att vabba, men det har ju ofta med ekonomi att göra.
Tycker inte att man ska ha dåligt samvete för vare sig semester, vab, sjukfrånvaro, eller föräldraledighet, det är så systemet ser ut.
Håller med om att det kan va folk so utnyttjar både det ena och andra. Men vi har kunnat ha våra barn på förskolan Max 8 dagar totalt i rad under 1,5 års tid för någon av dom är alltid sjuk och vi är extremt lojala och plikttrogna.
Så ibland är det så livet är! Man förlorar trots allt inkomst. Man har 120 dagar vab per år per barn ( av en anledning känner vi med facit i hand)
När jag blir sjuk så har jag ungefär samma tankeförmåga som potatismos och tankarna går ungefär lika fort som sirap. Jag kan liksom inte ta in ny information eller förstå en simpel teknisk diskusion inom det jag arbetar utan det blir mer en belastning för resterande om jag ens skulle försöka förstå i sådanna lägen.
Generellt sover jag 40-50h med mindre avbrott för att äta något så brukar jag bli frisk sen. Surt att tappa en dagslön och sova bort dagen, men tror det är bäst för samtliga inblandade. Har nog haft ~30 sjukdagar inklusive ett ryggskott sedan jag började för snart 6 år sedan. Men dåligt samvete har jag inte.
Oj vilken trevlig ton! Absolut ska skriva in mig på terapi direkt! Du kan ju boka en charmkurs eller två för du verkar ju ha behov av det ! Lycka till☀️
Man kan ju tycka (med utländsk bakgrund) att Sverige har ett ganska bra socialsystem, MEN det här med karensdagen har jag starka åsikter om. Jag är förkylt andra gången inom 5 veckor (innan dess inte varit sjuk i 6 år, men nu med barn…), och så länge jag fungerar på något sätt jobbar jag hemifrån.
Kan ju köpa de 80%, men karensdagen är löjligt … Var jag kommer ifrån går du hem med 100% de första 6 veckorna, och bara därefter blir det jobbigt och mindre pengar …
Samma i Tyskland med 6 veckor med full lön - kan dock konstatera att det varit många som var “sjuk” på måndagar och fredagar speciellt. (Dr Holiday som fixar gul lapp om man är lite bakis från helgen) Mycket mindre här i Sverige.
Du får gissa var jag kommer ifrån . Men du behöver läkarintyg vanligtvis på direkten när du är sjuk på måndagen, och inte först efter 3 dagar. Det är inget jättestort hinder, det fattar jag med …