Nej det är klart inte säkert att det är så. Och definitvt som du säger att ena föräldern som tagit vabben. Dock inte så stor löneskillnad då båda 2 jobbar i samma branch utan mer av egenintresse skulle jag tro.
Dock så har man även som småbarnsförälder ett visst ansvar för sitt jobb och kanske självbevarelsedrift att dela lite vab med sin partner.
Mitt största frustration egentligen är att vi har ett starkt stöd för individen för att kunna vabba etc men inget stöd för företagen som tappar en medarbetare.
Hade gärna sett att man kunnat få dispans på arbetsgivarkostnader etc för att ha en deltidstjänst under vab åren för de anställda så att även bolag blir stöttade för att deras anställda kan vara hemma.
För oss så har vi inte ekonomiska utrymmet att ha någon som täcker upp när det varit så otroligt mycket frånvaro och arbetsbelatningen på övriga är skyhög. Utan vi andra blir lidande och viss bitterhet uppstår mot parten som är hemma.
Jag vill förtydliga att jag har vuxna barn, men träffar massor av tonåringar i jobbet. Tonåringar med småsyskon, klasskompisar etc. Jag misstänker att jag får en lagom dos virus året runt. Jag jobbade hela pandemin också eftersom jag aldrig mådde skit eller testade positivt. När särbo/kids var sjuka distansjobbade jag. Så jag baxar mig inte till jobbet sjuk och smittar andra.
Jag misstänker att jag kommer att bli vrålsjuk året efter jag slutat jobba, eftersom jag är hyfsat enstörig utanför digitaldomänerna.
Arbetsgivaren blåser er. De har nästan ingen kostnad vid vab, man får väl gissa att det blir bonus när chefen inte tar in vikarie. Vanligt sätt att spara pengar, lite extremt bara att hålla fast vid det även vid 80 dagar vab.
Problemet är att vi inte kan ha en extra anställd på standby 3/5 dagar i veckan. Utan att betala för den. Det är ju där det kostar pengar.
Att ha någon på timmar går inte heller då vi inte kan schemalägga vab. Så även om vabdagarna inte kostar något så skulle det kosta att ha en ersättare tillgänglig för eventuellt arbete de dagarna
Jag gör lika, jag sitter faktiskt på jobb just nu när jag egentligen skulle ha sjukanmält mig, men jag vet samtidigt att om jag hade sjukanmält mig så hade det blivit problem för mina kollegor att på kort varsel få fram någon ersättare för natten.
Jag kommer garanterat fortsätta jobba både imorgon natt och natten därefter av samma anledning, även om det då vore lättare att få fram någon annan som kan jobba istället för mig
Jag vet ju inte exakt vad ni jobbar med, men jag kan tänka ut många sätt att lösa det på i de flesta vanliga fall. Inte helt utan friktion så klart. Men det är ju därför vi har lagstadgad rätt att vabba. Sedan kan jag också tänka mig något fåtal jobb där det här skulle vara ett olösligt problem.
Ur ett samhällsperspektiv så verkar vi inte ha problem med att folk tycker det är jobbigt att sjukskriva sig eller bli sjukskrivna iallafall, däremot har vi problem med fler och fler sjukskrivningar, både korta och långa sjukskrivningar alltså.
Ytterst sällan jag är sjuk som tur är. Men en hel del VAB har det blivit på sistone. Försöker inte ha dåligt samvete för det, då det är ganska naturligt för de flesta småbarnsföräldrar och det är en period man får ta sig igenom helt enkelt.
Målet är att personen skall tvingas säga upp sig själv genom att ej tillgodose önskad tid för deltid, utan bara gudkänna deltid på företagets premiser, att ej få arbeta hemma oavsett anledning etc.
Helt enkelt göra det svårt att få arbete och hemmaliv att gå ihop så att personen i fråga inte kommer ha något val än att sluta. Och vi får rekrytera in en person som förhoppningsvis är bättre. Eller åtminstone lite mer på plats
Jag är ”aldrig” sjuk men det har inte med lojalitet att göra utanför den j… karensdagen. Är för snål för att vara hemma när jag är sjuk. Dessutom är det så långtråkigt att vara sjuk så kan jag stå på benen går jag hellre till jobbet är å ligger hemma (dumt då jag vet att jag säkert varit på jobbet när jag varit smittsam). Dock åkte jag på den värsta influensan i november, var tvungen att vara hemma en vecka… 2000spänn mindre i lön lagom till jul
Jag har sällan några betänkligheter kring att vara sjuk gentemot arbetsgivare eller kollegor - men då drabbas de å andra sidan ytterst sällan när jag är borta. Jag har ett jobb som görs av mig och gör inte jag det så blir det inte gjort förrän jag är tillbaka. Av den anledningen är jag inte överdrivet förtjust i att vara sjuk eller vabba, så det har blivit på tok för mycket jonglerande med mobiler och datorer när jag borde ha legat i sängen. Men jag har att välja på det eller att jobbar dubbelt så mycket när jag kommer tillbaka för att få undan allt som hamnat på hög.
Av princip anser jag att man ska vara sjuk när man är sjuk, vårda barn när barn behöver vård och annars arbeta. Tyvärr är verkligheten svår att förena med denna princip ibland.
Jag är väldigt sällan sjuk och brukar som regel försöka undvika både egen sjukfrånvaro och vab så långt det går.
Under pandemin blev det nojigt på förskolan kring enklare förkylningar och då blev jag för första gången tvungen att vabba några gånger.
På min nuvarande arbetsplats (ambassad) är hemarbete inte accepterat som i Sverige. Samtidigt har jag en främst intern roll. Det gör att toleransen för ”hängighet” är hygglig. Det finns förstås gränser men för mig fungerar det att jobba även om jag skulle må lite halvdant.
Det här med ”konstant vab” är ett problem som vi över huvud taget inte haft. Jag har två små barn och de har varit i huvudsak friska.
Kanske en opopulär åsikt, men tycker inte nödvändigtvis att det skulle vara strikt negativt med lite ångest över att sjukanmäla sig. Att ha en hög arbetsmoral är trots allt nyttigt både för sin egen ekonomi och för samhället i stort. Kan tillägga att jag väldigt sällan är sjuk, och har möjlighet att jobba hemifrån om jag bara är lite hängig, så har sällan sjukfrånvaro.
Även om man bortser ifrån karensdagen så är sjuklönen nästan ett skämt för högre löner, då är det 30-50% av lönen istället för 80%, det blir snabbt väldigt stora inkomstförluster.
Får inte dåligt samvete över att vara sjuk eller nojar mig över missad inkomst. Min största betänklighet är arbetsbördan; har ingen som kan täcka för mig så det som inte blir gjort dag 1 väntar på mig dag 2, osv. Dyker det upp något brådskande måste det ändå hanteras. Blivit många förkylningar, migräner och magsjukor som jag och jobbdatorn spenderat ihop. Blir lättare så. Annars vill jag inte unna mig att vara sjuk.
Ps. Högst självvalt, älskar mitt jobb. Men kanske liiite mindre just i de ögonblicken
Det är ju förstås ett sätt att “lösa” det på. Både olagligt och omoraliskt. Vi har ju i Sverige genom lagstiftning och andra åtgärder gemensamt beslutat att båda föräldrarna ska jobba. Det har ju drivit ner lönerna, genom fördubblat utbud av arbetskraft, i Sverige så att båda föräldrarna i många lägen “måste” jobba. Att då tvinga bort föräldrar för att deras barn är sjuka är förstås fel. Hoppas att arbetsgivaren gör bort sig så att det går att stämma.
Håller med det dig fullt ut, det är pengarna man grämer sig för!