Jag brukar själv läsa Cornucopia.
Jag har stor respekt för Lars som driver den, och de dagliga uppdateringarna som kommit senaste veckorna är guld värda. Till skillnad från SVT &Co som använder samma video 10 gånger fast med olika nyheter, och upprepar sig och försöker få det att framstå som en ny nyhet, och deras värdelösa direktrapporteringar var rubrik i huvudflödet inte alls rimmar med det som artikeln sedan handlar om, osv.
Det är oerhört svårt att effektivt bilda sig en sammanfattning om vad som hänt sedan sist, men Cornucopias sammanfattningar löser detta problem på ett utmärkt sett. Dessutom får jag känslan av att den bloggen inte censureras lika hårt som SVT, vars sammansättning inte direkt speglar befolkningen i övrigt.
Hur som helst, så är det en oroväckande utveckling vi ser. Jag skulle vilja dela upp den i två distinkta delar; dels så klart det tragiska i vad ett krig skulle innebära för de som drabbas i området, på båda sidor så klart. Det är knappast så att soldaterna någon av sidorna tycker det är en bra idé när de inser att de är de första som kommer stryka med. Men dels, och kanske minst lika viktigt strategiskt på sikt; väst oerhörda tafatthet och flathet inför den förvuxna mobbaren på skolgården.
Det tragiska i krig tänker jag att folk ändå kan ha en uppfattning om, så den lämnar jag därhän. Men gällande den andra:
Att som Tyskland gör; nämligen att göra sig beroende av gas från en icke-demokratisk diktatur som aktivt ockuperar ett land som försökte gå med i EU. Hur tänkte man? Den delen av gasen som går till uppvärmning av folks boenden är ju svår att ersätta snabbt, men elförsörjningen hade man ju åtminstone kunnat garantera om man inte låtit miljöaktivisterna stänga ner sin kärnkraft.
Tyvärr tycker jag se liknande tendenser även i Sverige. Allt man gör och hur alla myndigheter och beredskapssystem fungerar är anpassade till att solen skiner och vinden blåser (både faktiskt sett till elförsörjningen, och mer metaforiskt till samhället i övrigt). Man ligger på bristningsgränsen i vartenda samhällskritiskt system och då alltså redan innan en kris uppstått. Man har färre och färre vårdplatser per capita, skyddsutrustning och beredskapslager är decimerade, rättsväsendet klarar knappt av att hålla emot de lokala gangstrarna och militären har inte råd att öva på att försvara landet; för det kommer ju inte behövas någonsin för vi lever i evig fred och solen kommer alltid skina. Vi tvingas importera skyddsmasker för att vi inte hade egna, och vi tvingas importera el för vi har inte tillräckligt med egen. Vad skulle hända vid en kris när andra länder inte riktigt kan dela med sig? Då står vi utan.
Vi står även oerhört dåligt rustade även inför den gråzonsproblematik vi nu är i. Är det krig? Har de ockuperat något land? Ryssland hävdar att man bara övar, och man kommer för det mesta undan med det narrativet. 2014 hävdade Ryssland att det var enstaka patriotiska ryska soldater som på sin fritid hängde i Ukraina. Hade de köpt stridsvagnen de körde dit med på ICA? Eller lånade man tjänstefordonet över helgen liksom?
Västländernas splittring; och ovilja att göra något annat än att försöka överträffa varandra med fördömanden. Putin är inte korkad, han ser sin chans. Väst tycks inte våga göra något, och han tänjer hela tiden på gränserna för att testa hur långt han kan gå utan att något händer. Fördömanden rinner bara av honom.
Vad som också gör mig mörkrädd är att det på riktigt verkar finnas väldigt många även här i Sverige som faktiskt tror på vad han säger; och tror att det är USA som ligger bakom allt. De tror att NATO expanderar trots att de inte gjort det senaste 10+ åren, och att det rör sig om USA’s vilja att komma närmare och hota Ryssland, när det snarare är länderna nära Ryssland som är rädda för Ryssland och bjuder in NATO. Konspirationsteorier som att USA vill sälja sin frackinggas till EU och därför vill skapa en konflikt så att vi inte kan köpa den ryska, att USA är där och provocerar och hotar Ryssland från Ukraina trots att det snarare ser ut såhär:
Jag läser ganska ofta min lokala tidning Göteborgs Posten. Där kan man kommentera på artiklar, men för att göra det krävs att man loggar in med BankID och ens fulla verkliga namn skrivs ut när man kommenterar. Väldigt bra, då det borde stävja trollande. Men tyvärr läser jag att var och varannan kommentar är extremt pro-rysk och anti-usa. Av personer inloggade med svenskt BankID och alltså uppenbarligen inte några rysstroll inhyrda av Kreml (eller?)
exempelvis:
https://www.gp.se/nyheter/världen/joe-biden-rysk-invasion-kan-ske-inom-de-närmsta-dagarna-1.66108740
Varför är USA så engagerad i Europa? Jo man har en stor krigsindustri som älskar bråk! Klart man vill ha krig i Europa!
Biden är desperat att flytta fokus från sin misslyckade inhemska politik till en internationell konflikt.
Sen när har USA haft fria val? Där bestämmer ett antal multimiljardärer indirekt vem som skall ha makten. Det land som har varit med och startat flest krig efter 2:a världskriget är USA.
Detta skrämmer mig nog personligen mer än själva konflikten i sig. Det går uppenbarligen runt massor av opinionsbildande desinformatörer i vårt samhälle, som aktivt sprider propaganda och försöker leda bort fokuset. Vad har de för agenda? Vad kommer härnäst?
Men inte något ont som inte har något gott med sig; kanske vaknar Sverige upp och inser att man faktiskt behöver stärka samhällets motståndskraft, både mot propaganda, pandemier, och externa hot? 
On topic och avslutningsvis:
Jag har en vän som flyttat till Ukraina för ett antal år sedan och bor kvar där i detta nu. Jag har även sporadisk kontakt med en rysk journalist (!) som jag lärde känna när vi studerade ihop i England. En viss skillnad i världsuppfattning får man när man pratar med dem dessa två högutbildade personer, men det är ändå förhållandevis uppenbart vem det är som är den som provocerar just nu. Allt tycks vara en avledning från de inhemska problemen i Ryssland - och det finns ju inget så enande och sammansvetsande som en gemensam yttre fiende. Tyvärr tror båda att, baserat på det hörn Putin målat in sig, så kommer han inte kunna vika ner sig utan att ha åstadkommit något. Båda nämner Donbas som ett lämpligt område som Ryssland i praktiken redan kontrollerar men som bekant officiellt ligger i Ukraina. Men att förlora något man redan i praktiken förlorat, alternativt vinna något man i praktiken redan har, skulle antagligen vara det minst blodiga sättet att visa att man faktiskt åstadkommit något.
