Jag funderar på att anställa en ekonomiskt utsatt släkting för lite programmering. Tanken är att inte skapa någon tacksamhetsskuld och ändå bidra i en tuff ekonomisk sits. Frilansfinans eller liknande tjänst borde väl vara lämpligt om det inte rör sig om så många timmar?
Säg 100-200 timmar för 50-100 tkr. Jag tror 500 i timmen är en skälig ersättning. Annars är man tillbaka vid tacksamhetsskuld tänker jag. Målet är en ogräsigenkänning. Jag är öppen för andra alternativ om han hittar lättare sätt att skapa en ogräsigenkänning.
Är lite tveksam till om jag kan presentera erbjudandet så att det verkar intressant och inte övermäktigt och vilket avtal jag bör utforma för betalning. Kanske betala i platåer där man gör en avstämning efter 4-8 timmar och ser hur det verkar. Man kan ju också föreslå att om det verkar helt övermäktigt, men han har en bättre lösning, så kan han få en del för att hjälpa till med upphandling och övervakning av projektet.
Jag har gjort en del själv men fastnat vid att de olika programmen slutade samarbeta. Mitt alternativ är att börja om på ny kula med ny/rensad dator och kanske lägga 20-30 timmar för att komma tillbaka dit jag slutade. Tid och engagemang jag gärna lägger på något av alla andra projekt jag vill genomföra.
Det naturliga vore såklart att lägga ner tiden själv och hålla i pengarna. Men eftersom jag ändå tänkte ge bort dem, så
Jag ser en initial marknad värd ca 450 msek om året. Säg att man når 5% av den och får ut 10% vinstmarginal långsiktigt. Då har man ett litet företag som omsätter drygt 20 msek och ger 2 msek i vinst. Det skulle höja arbetsförhållandena, lönen och produktiviteten i branchen.
Det är väl rätt ok affärsidé. Jag är mest nöjd om det inte finns risk för en massa juridik och byråkrati. En ogrässpruta borde väl inte innebära någon risk?
Edit: Det kanske blir för mycket “gåva” över projektet och därmed tacksamhetsskuld? Om man börjar lägre och ber om hjälp med att komma igång med programmerandet mot säg 5-10 tkr, då?
Vill du att det ska uppfattas som en ärligt behövd tjänst och inte en ’gåva’ så är det viktigt att du förmedlar det så.
Utifrån ’jag behöver hjälp med detta, för jag vill/kan inte lägga tiden själv’ så du lägger fram erbjudandet som att hjälpa/assistera/stödja dig. Och det behöver ju genuint vara så.
Och kanske en god idé är att prata igenom det så att vederbörande känner att hen har möjlighet att påverka utformandet av projektet.
Ja, man skulle bara kunna säga; jag behöver hjälp. Har du tid och kunskap? Vad vore i så fall en rimlig ersättning. Samtidigt vet jag av erfarenhet att det är lättare att tacka nej om villkoren är oklara det är en del jobb, även om man bara klipper och klistrar från github.
Men jag ska nog utgå ifrån den nivån. Det är ju minst lika snårigt om det blir en “anställning” som en gåva. Relationen mellan en chef och medarbetare är ju inte nödvändigtis bättre än mellan gåvogivare och tagare. Tvärtom. Hjälp och stöd mot rimligt arvode låter bättre.
Har funderat vidare på detta. Separata problem bör nog ha separata lösningar.
Annars blir det en dålig kompromiss.
Att leja ut delar av projektet är ett problem.
Att hjälpa släktingar i halvdan ekonomisk sits är ett annat.
Ang. projektet: Jag har börjat kolla med lite folk på Fiverr istället.
Vad gåvan beträffar så ‘hjälper’ man ju på sätt och vis till via skatten iom att släktingarna fått skuldsanering. Kan möjligen rekommendera släktingen att frilansa lite via Fiverr för att bygga upp CV:t. Då får man ju ett sant marknadspris
Lite snålt kanske men jag har inga bättre idéer nu. Vi är inte jättenära heller, utan det är mer en släkting till en släkting s.a.s.
det är en del jobb, även om man bara klipper och klistrar från github.