Då är det inte roligt att arbeta.
Önskar att det vore lättare att få gå ned i tid eller få tjänstledigt. Förstår att för arbetsgivaren är det inte lika positivt som för den anställde.
Det kan jag förstå. Det är skillnad på att hata jobbet och att hata att jobba.
Sedan kan man tycka om sitt jobb men ogilla sin ledning eller kollegor.
3 gillningar
Jag har tyckt det har varit roligt att jobba. Och det är fortfarande helt ok. Men jag måste ändå säga att roligheten avtar med åren.
3 gillningar
Jag har alltid tyckt om att jobba å har jobbat mycket, men gillar fritiden mer då…
För att kunna leva å göra saker på fritiden så behövs pengar, de är därför man har jobbat..
3 gillningar
Kan man ens generalisera om huruvida man gillar att jobba eller inte? Det beror väl på så enormt många faktorer. Jag gillar mitt jobb och vill inte sluta men det vore otroligt skönt att kunna jobba mer selektivt. Det vore fantastiskt att kunna jobba fyra månader på våren och fyra på hösten och sedan fri. Plus att kunna få välja bort en del fruktansvärt tråkig admin.
Jag är för den relativt platta hierarki vi har i Sverige där i princip alla hämtar sitt eget kaffe, men ibland vore det skönt att få koncentrera sig på kärnuppgifterna och inte hålla på med diverse admin som vem som helst egentligen skulle kunna göra.
5 gillningar
Jag gillade mitt jobb, det var intressant, stimulerande, gav mig erfarenheter som vore nästan omöjliga att få på annat sätt, och betalade dessutom jävligt bra. Men det finns ju alltid en alternativkostnad. Jag gillar också att syssla med det jag vill, utan krav på att hitta nåt som andra vill betala mig för. Jag gillar definitivt att inte vara slutkörd och ha lite energi över till familjen när klockan blir 17.
Jag tycker i allmänhet inte FIRE-folket ser ner på de som jobbar, däremot tycker jag det är betydligt vanligare att folk som inte strävar efter FIRE uttrycker känslor i stil med “men vad ska man göra om man inte jobbar då?”, och det tycker jag är ganska trångsint.
13 gillningar
Verkligen inte, kan inte heller riktigt förstå varför man ska snåla ett helt liv för att sedan sluta jobba och fortsätta snåla.. Är det inte lika bra att vara arbetslös då från dag 1
Kan i och för sig förstå ifall man har en väldigt aktiv fritid att man vill va ledig och inte låsa tid i att jobba men jag har absolut inte så aktiv fritid, skulle troligen bli deprimerad av att bara gå hemma om dagarna.
2 gillningar
Nu tycker jag att du har en vääääldigt snäv och kanske även sned bild av FIRE 
8 gillningar
Kanske, upplys mig. Mina tankar är knappast någon universal sanning så blir bara intressant att höra en annan åsikt.
1 gillning
Du missar att om man jobbar rätt med pengarna så behöver man varken snåla under livet fram till FIRE och inte heller i FIRE.
Allt handlar om prioriteringar. Såklart, om man strävar efter att ”keeping up with the Jonses” och känner ett inre krav att införskaffa alla statusprylar och statussymboler som alla andra har så kan det bli svårt att någonsin gå i FIRE.
Om man däremot kan tänka vad man själv behöver för att vara lycklig och leva ett bra liv så kan många också spara/investera tillräckligt mycket för att sluta en bra stund före pensionsåldern, om man så vill.
Power of the and. Man måste bara själv klura ut vad som är viktigt för en i form av vad man spenderar på och hur mycket.
12 gillningar
Nåja det kan jag väl hålla med om.
Varför jag gillar och jobba är att man får “erfarenheter” som är i princip omöjliga att få på fritiden, jag tycker även om att utvecklas i det jag gör, ger mig en form av identitet. Idk, statusprylar och sånt har aldrig intresserat mig riktigt men däremot att känna att man har en plats, en identitet i samhället och att få bygga upp något som andra har nytta av.
3 gillningar
Som @JFB säger så är det långt ifrån alla FIRE-upplägg som ser ut så som du beskriver.
Däremot så kan jag hålla med om att just varianten att alltid leva supersnålt för sluta tidigt och fortsätta att snåla känns tveksam. Kanske passar det någon men inte mig iaf.
4 gillningar
Detta kan ju vara så simpelt som att det är en åldersgrejj, jag letar min identitet medan ni hittat den och redan blivit less den.
1 gillning
Absolut, noll fel i det 
Andra känner kanske inte likadant, och kanake speciellt inte efter att ha införskaffat erfarenheter och levererat värde under några årtionden vartefter det börjar kännas något enformigt, för mig åtminstone
För andra blir det bara bättre och bättre ju längre arbetslivet blir. En släkting till mig arbetade med stor glädje till sista veckan som 89 åring. Fantastiskt för hen!
Det är ju så bra att vi alla är olika.
8 gillningar
Ja alltså, jag tycker destu äldre jag blivit så destu starkare har något inre driv jag inte riktigt har definerat ännu börja dyka upp om att jag vill bygga något. Alltid haft något som knaga i bakhuvudet men det blir som bara starkare hela tiden..
1 gillning
Jag kan utvecklas i det jag gör på fritiden och mina fritidsintressen ger också en form av identitet, och jag skulle påstå en mer hälsosam form av identitet.
Har dessutom “erfarenheter” från fritiden som är i princip omöjliga att få på jobbet, och jag föredrar dem. 
4 gillningar
Tror också att varför många har så olika uppfattning om fire är i grund och botten beroende på vilka erfarenheter man har själv.. låt oss säga en person som redan ägt världen, de har inget driv att äga världen två gånger men en yngre person som mig själv som har energi och visioner om allt blir nästan arg att höra om fire pågrund av att i min livssituation ser det ut som att ge upp.
Jag är den som vurmar för Fire samtidigt som jag tycker att det bryter mot samhällskontraktet. Sen gillar jag att vara lite rebell och bryta mot normen. Jag kommer förhoppningsvis vara i FI innan pensionsåldern som staten har definierat är inne. Sen vet man aldrig om man blir av med jobbet när man blir äldre. Det är roligt och socialt på jobbet.
1 gillning
Detta är anledningen till att jag aldrig uppmuntrar yngre förmågor att alltför tidigt planera och driva hårt mot en FIRE. För min egen del är jag mycket glad att jag valde att göra det senare i livet, när jag redan fått vara med om så mycket i arbetslivet, ha ägt alla leksaker, gjort allt dumt etc. Jag hjälper hellre till att utveckla den yngre generationen så de kan röra sig framåt och uppåt i arbetslivet. Det går relativt fort att ordna med FIRE (om man så önskar) när man har ett välbetalt arbete.
7 gillningar
Jag tror den viktigaste skillnaden är huruvida man identifierar sig själv och sitt liv med sitt jobb. Det handlar inte om att äga världen utan om att hitta vad som ger en livsglädje. Jag tycker om att lyfta Epictetus’ citat “wealth consists not in having great possessions, but in having few wants”, eftersom det finns inget som säger att bara för att något kostar mycket pengar så ger det en livsglädje. Få saker ger ett sånt lugn som möjligheten att gå på en skogspromenad när månen lyser över horisonten och frosten glimmar på träden en vintermorgon då andra stressar till jobbet… Att lära sig att vara nöjd med det man har är något som skulle öka livsglädjen för alla, oavsett om de slutar jobba eller inte.
Jag vill också påpeka att det finns inget som säger att energi och visioner behöver bestå av ett jobb. Det finns många andra sätt att påverka världen, du kan vara aktiv i intressegrupper eller ideella organisationer, sitta i styrelser, jobba politiskt, sitta i verkstan och uppfinna, eller kanske starta eget och göra något på dina egna villkor. (Steve Jobs hade väl $1 i lön på Apple, definitionsfråga om det var ett jobb eller ett ideellt engagemang…)
11 gillningar