Jag har ett boktips som jag tror kan passa en publik som användarna i detta forum. Den heter Paradox of Choice och tar upp hur vi i dagens vardag har alldeles för många val och hur det i mångt och mycket bidrar till mindre glädje nu mera val man har.
Boken tar upp diverse ämnen men en sak som i alla fall gav mig en stor igenkänningsfaktor var ett avnitt om ”maximizers” och ”satisfiers”.
Maximizers - Grundtanken är att antingen är man en av dessa på ett eller annat sätt. Skillnaden är att man som maximizer inte nöjer sig med ”good enough”, man vill alltid sträva efter mer. Det i sin tur gör att man aldrig riktigt är helt nöjd och på kuppen lägger ned mycket tid och energi på att uppnå detta. Det kan handla ifrån allt till att hitta den perfekta tröjan till ett överkomligt pris eller att gå på den bästa bion etc. Maximizers älskar jämförelsesidor (jag tänker mig som imdb, priceunner osv) och mår pga sin eftersträvan av perfektion psykisk sämre än ”satesfiers”. De är också torts sina val ibland inte nöjda och tänker tillbaka på ”om jag skulle valt detta istället”.
Satisfiers är kanske inte motsatsen, men i alla fall så är de nöjda med ”good enough”. De har inte mindre krav men när de hittar något som uppfyller dina krav så tar de det, utan att leta vidare och utan att blicka tillbaka. Detta sparar energi, tankekraft och är därför paradoxalt nog totalt sett (till tid, efterforskning osv) oftast ett bättre val än vad maximixzers gör i slutändan. Och man har även sett att maximizers i karriären lyckas ”bättre” med högre lön, men att de trots det är mindre nöjda än satesfiers.
Boken tar även upp andra ämnen om hur man gör sina val, att ett negativt risk kostar mer ementionellt än ett positivt ger, att många företag har dyrare produkter de knappt säljer något av för att vi konsumenter ska tro vi hör ett klipp när vi köper den ”billiga” (men egentligen dyra) modellen osv. Boken blir lite tjatig i slutet (samma budskap om och om igen känns det som) men ändå en läsvärd bok. Lätt och rätt kort, har en del år på nacken men känns absolut aktuell även idag.
Jag kände mig direkt träffad av att vara en maximizers, och vet sedan tidigare att jag reflekterat hur mycket tid det tar att liv. Jag kollar runt på Pricerunner, läser och kollar recensioner, kollar väder för bästa resmål, kollar ständigt på priser och jämför med andra varor. Jag kan jämföra i avanza om bättre investeringar jag skulle kunna gjort.
Jag kan bli deppig om jag hör att en kollega tjänar mer än jag, trots att jag tjänar bra och klarar mig på lönen jag har. Jag kan köpa en sak för att dagen efter ångra mig för att jag hittar något “bättre” dagen efter. Listan kan göras längre och gå ut ännu mer i extremer men jag stannar där. Har insett att jag skulle må bra av att vara mer satisfier och hade som nyårslöfte att jobba på detta.
Känner du igen dig i detta? Jag antar att jag inte är ensam. I just detta forum tror jag nog också det är överrepresenterat. Låt om hjälpas åt att tona er vår maximerande sida en aning.
Känner igen mig som “maximizer”. Har börjat värdera min tid mer så jag bara köper/gör saker som inte är så viktiga utan att hålla på att vela. Bättre att få något gjort än att fastna i “analysis paralysis”.
Jag har satt en timpris på tiden för saker som känns som arbete. Under timpriset är det inte värt. Undviker alltså om det finns ett val.
Planera semester kan ju snarare vara kul och känns inte som arbete och kan vara värt att lägga tid på.
Hög igenkänning. Jag jämför till förbannelse och fastnar i den fasen. När köpet väl är gjort börjar jag att stressa över om det verkligen blev bra. Fullständigt hopplöst. Boken hjälpte mig att få upp ögonen för problemen med det här beteendet. Jobbar på det…
Nope!
Men nu ligger den på min att-läsa-lista på Goodreads.
Jag är nog en satisfyer med maximerar-tendenser emellanåt, om så bara för att jag kan fastna i velandet emellanåt. Men i grunden upplever jag mig som nöjd!
Jag är definitivt en maximizer. Det tar alltid lång tid till beslut för att jag inte ska förhasta något och för att jag måste de mest optimala.
Jag känner nog att jag hade velat vara mer åt satisfier-hållet. Det slutar ofta med att när jag tror att jag tar ett snabbt men tillräckligt bra beslut så kommer det någon typ av “men tänk om” i efterhand.
Den största insikten är att jag är en maximizer och att det påverkar mitt liv mera negativt än jag trott. Jag har alltid på något sätt tänkt att det är bra att få ut det bästa av allting. Att det är så man kommer långt i livet. Men ju mer jag tänker på det så är det bara något som tar mer än vad det ger, för det kommer upp dagligen.
Det jag gör annorlunda nu är att aktivt komma på mig själv när jag håller på så, och att ta ett snabbt beslut och acceptera utfallet utan att blicka tillbaka. Det är inte lätt, men går framåt. Ett övning på detta jag kommit på, lite på skoj, är att köpa första bästa rätt som ser god ut på restaurangmenyn utan att titta igenom hela menyn. Det är inte lätt!
En andra insikt är att jag själv märkt hur jag mår bättre av färre val. Att det var lättare att fasta framför en random film på tv när det var klassisk linjär tv, när det är nästan omöjligt att veta vad man ska se nu.
En tredje insikt (som förvisso inte nämns i boken men som jag själv filosoferat fram) är att människan evolutionärt borde vara maximizer och att det gör att människan aldrig kommer vara nöjd, alltid kommer vilja ha mer.
Har du tid så tycker jag absolut du ska läsa den @janbolmeson . Tror du också kommer känna igen dig i mycket. Tror du är en maximizer.
Ska sägas att boken är väldigt vetenskapligt underbyggd. Författaren är psykiatriker och hävisar till flertalet artiklar som dessutom ligger som referens i bokens slut. Det finns mycket vetenskap om detta och slutsatsen är att många val ger inte mer glädje, tvärtom. Det nämns i boken också men kommer inte ihåg exakt siffra hur många val som är bra. Några val är bra. Många val är dåligt.
Kanske ett litet sidospår, men denna diskussion för mig till tankarna ett ord som Nassim Taleb myntat i boken”Fooled by Randomness”:
“Satisfice” - en sammanslagning av orden Satisfy & Suffice.
På svenska blir det en sammanslagning av Tillfredsställa & Tillräcklig. Ett amatörmässigt försök att göra samma sak på svenska blir kanske då: ”Tillfredsräcklig” eller ”Tillräckligställd”?!?!
Som sagt ett sidospår men jag gillar denna approach då den sammanfogar eller sammansmälter det bästa från två världar och gör en tryggare i att inte behöva vara extrem åt något håll
Känner mig rätt träffad av detta, tror vi är många här som faller inom kategorin “Maximizer”…det är därför vi ens är här. Det var ju något som gjorde att man letade sig hit och började lägga tid/intresse på (privat)ekonomi
Det sagt så ser jag inge problem med det, så länge det är med måtta. Jag kan ta en stolthet i att lägga ner lite tid på jämförelser när jag ska köpa en ny produkt, ser det som en chans till lite allmänbildning inom något område. Exempelvis så var det kul att hänga på SNB och få lite grundkunskaper inom nätverk innan jag köpte en ny router och nu, flera år senare, så var det helt klart värt investeringen i tid.
Samma sak gällande ekonomi (detta forum) eller exempelvis närmast lägga tid på vad man ska tänka på gällande hudvård för män (skägg).
För mig är det lite av ett nöje att få grotta ner sig lite i något ämne/en ny produkt
Men såklart, den dagen jag börjar mäta böjningen på bananer för att maxa bananbrödets potential, då är det illa
