Om man väljer efterlevandeskydd i tjänstepensionen blir man av med arvs vinsterna eftersom man valt att bilda försäkringskollektiv med sin familj.
Om man väljer efterlevandeskydd i premiepensionen blir man precis som i tjänstepensionen av med arvsvinsterna. Men dessutom skrivs utbetalningarna ned eftersom pengarna ska räcka längre. Enligt Pensionsmyndigheten väljer de flesta att fortsätta förvalta sina pengar i någon form av fond.
1: Tycker ni att det är rimligt med dubbel “bestraffning” när man väljer efterlevandeskyddet i premiepensionen?
2: Tycker ni det är prisvärt med efterlevandeskyddet i premiepensionen?
Vet inte vad du menar med rimligt. Den utbetalning du får är den som statistikt sett leder till det att pengarna fördelas rättvist och räcker livet ut i förväntan. Det är ju inte en höftad siffra utan baserad på dödsrisker etc.
Nej, jag tar hellre en högre utbetalning och accepterar att jag/vi inte får ut allt kapital om jag råkar dö tidigt. Om jag dör tidigt tror jag inte jag har förmåga att gräma mig.
1: Jag har min tjänstepension i fondförvaltning på Länsförsäkringar.
2: Jag har premiepensionen förvaltad i AP7 aktie.
3: Min tjänstepension på Länsförsäkringar kan ärvas av fru och barn.
4: Min premiepension kan ärvas av min fru, men inte mina barn.
5: Kostnaden för att lägga in arvsfunktionen i både tjänste- och premiepensionen är att man mister arvsvinsterna. Dessa arvsvinster är en andel av de som avlidit under året och som är i samma ålderskohort som en själv.
6: Kostnaden för att lägga in arvsfunktionen i premiepensionen är förutom förlust av arvsvinsterna också att man får nedsatt utbetalning från premiepensionen.
7: Jämfört tj-pension blir man alltså dubbelbestraffad trots att produkten är sämre, eftersom avkastningen kan bara ärvas av min fru men inte mina barn.
8: Särskilt märkligt är dubbelbestraffningen eftersom så länge du har premiepensionen placerad i fond har du (väl?!?) inget kollektiv att ta hänsyn till. Pengarna är ju redan fonderade och du lever av kapitalet och eventuell fortsatt avkastning på detta.
Grundkonstruktionen med delningstal är baserad på att du under din levnad ska kunna ta ut en i förväntan någorlunda konstant premiepension. När man är äldre så kommer en allt större andel av avkastningen från arvsvinster, men vad det betyder är att man i yngre dar kan ta ut en mycket större andel av kapitalet, eftersom man framåt kompenserar det överdrivna uttaget. Om man inte har den tillförseln i framtiden, måste man i tidigare år ha ett mycket konservativare uttag (delningstalen är runt 20 vs 35 vid 65 år om jag inte minns fel)
Man skulle kunna köra på att alla använder samma delningstal, men det skulle betyda att många med efterlevandeskydd skulle dränera kapitalet långt innan de går bort, och då skulle vi istället få en diskussion om hur rimligt det är att fattiga äldre pensionärer har 0 i premiepension bara för att de valt efterlevandeskydd.
Jag sparar i IPS och där har jag valt att maximera tillväxt och tagit bort IPS:ens motsvarighet till efterlevandeskydd. Det var ett svårt val. Hade jag valt efterlevandeskydd i IPS hade jag nog sparat lite mer aggressivt där, nu blir det ett mellanting för att skatteplanera lite. Men just IPS har jag nu valt att se enbart som en liten buffert att ta ifrån under åldern 55 till 60, pengar som inte behövs för min familj om jag skulle vara död då. Men det här valet bygger på att det är en väldigt, väldigt liten del av vår förmögenhet.
Jag lutar mot att det för det mesta är värt att ha efterlevandeskydd, särskilt för lite större summor som man inte planerar använda förrän efter 65.
Spännande! Jag har alltid trott att samma delningstal användes i både tjänstepensionen och premiepensionen, men nu låter det på dig som att det inte är så. Kan inte du förklara, gärna lite avancerat men utan formler, skillnader eller likheter i delningstalen?
Det du säger om att premiepensionen riskerar tömmas leder mig att tro att jag inte riktigt förstår hur delningstal fungerar. Jag har alltid tänkt mig att om jag går i pension ett visst år och genomsnittsåldern säger att jag har 20 år kvar att leva får jag ut 1/20-del av kapitalet. Året efter har sedan det antal år jag kan förväntas leva för någon i min ålder gått upp och då får jag inte 1/19-del utan kanske 1/19,5- del. Är detta rätt sätt att tänka?
Du har inte ens samma delningstal på olika tjänstepensionsföretag eller avtal, eftersom delningstalen beror på förväntad livslängd för den försäkrade gruppen, och avkastningsförhoppningar (LO-kollektivet har t.ex klart lägre förväntad återstående livslängd vid 65 än tjänstemannakollektivet, och således blir delningstalet lägre och man betalar ut kapital aggresivare). Typiska siffror är 18-23 vid 65 års ålder har jag för mig.
Om det inte fanns avkastning, förskottsräntor och arvsvinster, och man bara ska dela ut ett visst givet antal år, t.ex 20 år, så skulle man dela ut 1/20 första året, 1/19 andra året och allt sista året. Nu har man dock avkastning, så man kan dela ut lite mer men ändå betala ut, i förväntan, exakt samma varje år i absoluta termer, t.ex 1/19.5 första året, 1/18.51 andra året och 1/1 sista året.
Nu är dock premiepension, och även tjänstepension om man så väljer, inte på en given tidsrymd utan tanken är att det ska betalas tills man dör och man ska ha samma uttag varje år. Detta går inte konstruera utan en försäkringskomponent (dvs arvsvinster). Om man har arvsvinster så kan man räkna ut ett delningstal så att detta går ihop oavsett hur gammal man blir. I slutet så konvergerar delningstalet mot 1 eftersom nästan alla dör. Trots att man t.ex gör åt hälften av kapitalet som 110-åring så fylls det på med lika mycket eftersom hälften av alla 110-åringar dör så nästa år har man lika mycket kvar. Om man inte har arvsvinster så kommer pengarna i förväntan ta slut (om man inte använder ett extremt konservativt delningstal så att kapitalet är konstant eller växer). Man använder dock ett ganska konservativt uttag (som du noterat) så att ett någorlunda konstant uttag kan fortlöpa långt upp i ålder.
Premiepensionen placerad i aktiefonder är livsvarig, men det är inte tänkt att man ska ha samma belopp varje år. Detta eftersom delningstalet medger utbetalning av ca 5% av kapitalet vid 65 års ålder, men att AP7 aktie kan förväntas avkasta 11% på kapitalet. Kapitalet förväntas alltså växa långt efter att man gått i pension även om man tar av kapitalet.
En servettskiss som jag gjort för mitt premiepensionskapital och utbetalningar i Excel, där jag antar placering av kapitalet i AP7 aktie, visar att kapitalet sannolikt vara som störst när man fyller 75 och det utbetalade beloppet troligen vara som störst när man fyller 80. Det är troligt att jag kommer ha fyra gånger så stor utbetalning från premiepensionen när jag fyller 80 som när jag fyller 65.
Alla beräkningar som görs för framtagning av delningstalen baseras på att man hittar ett konstantuttag (realjusterat) som ger långsiktig jämvikt på uttag, avkastning och arvsvinst baserat på standardprognossiffror. Att många av oss sen har en högre nominell avkastning än 5.5% som används, och således har för konservativa delningstal, är den trevliga(?) verkligheten som nog kommer komma som en överraskning för många på äldre dar. Har man 11% nominell avkastning så är en faktor 4 ungefär vad mina analyser visar också, tagandes arvsvinst i beaktande. I siffror jämförbara i pensionssystemet, dvs lönejusterat till 7.4%, så är faktorn 2.
Bra knasigt att man inte kan teckna efterlevandeskydd på premiepensionen förrän efter man gått i pension. Behovet är ju oftast större när man är yngre och har familj som är beroende av en.