Nja… Det är mängden skuld som hushållen får dra på sig som avgör priset på bostäder.
En höjd lön påverkar såklart så att hushållen kan pressa sin belåning ytterliggare men samma effekt fås av nedåtgående räntor (eller borttagna skatter).
1 gillning
Visst är det så men om man blir arbetslös eller är tydligt orolig för att bli det efterfrågar man inte dyra bostäder. Det är därför den frågan som mest av allt styr om/när det kan komma en rejäl sättning på marknaden. Att priserna på bostäder i vissa segment styrs mycket av aktiemarknadens utveckling är en realitet. På samma sätt påverkar räntenivån en del. Sannolikt är dock att de flesta som köper dyrare bostäder har hyggliga marginaler och prioriterar boendet. Det skulle alltså kräva mer rejäla räntehöjningar för att det ska ge effekt på allvar.
1 gillning
Från tidigare prisnedgångar på fastighetsmarknaden tycker jag mig ha märkt följande. Riktigt dyra objekt står ofta emot bra. Folk med pengar som vill bo centralt finns det alltid. Halvdyra objekt sjunker. Köparna flyttar då över sitt intresse till lite billigare bostäder som då inte sjunker fullt så mycket. Men visst, detta möster behöver inte upprepa sig…
“Några futtiga räntehöjningar kommer inte att påverka efterfrågetrycket” Nja 1,5 procents ränteuppgång på 4 miljoner blir 5 000 kr mer i utgift per månad brutto. Tillsammans med en hög inflation bör det ändå ha en dämpande effekt på marknaden.
4 gillningar
Dock har nuvarande KALP om 6-7% kritiserats sedan tidigare från många håll då den ansetts vara för extrem i dagens räntemiljö.
KALP låg dessutom på runt 8% mot slutet av 00-talet. Så räntan ska nog upp rätt duktigt innan dagens KALP ruckas.
2 gillningar
Jag tror nog att kalkylräntan kan justeras upp relativt snart, men kanske inte lika mycket som räntan i övrigt. Det verkar dock vara lite godtyckligt hur den sätts, men något regelverk eller liknande bör ändå finnas?
Ja, jag föreställer mig att det säkert finns vissa segment av bostadsmarknaden, typ sekelskifteslägenheter i centrala Stockholm, som är relativt immuna mot räntehöjningar av den enkla anledningen att de som konkurrerar inom de segmenten ändå är tillräckligt kapitalstarka för att det inte ska ha någon större betydelse.
När det gäller de mindre extravaganta prissegmenten så håller jag med om att en räntehöjning förmodligen kommer dämpa efterfrågan. I princip så kan ju folk försöka kompensera de ökade räntekostnaderna genom att sluta konsumera andra varor än just bostäder också, men jag föreställer mig att bankernas lånekalkyler ändå kommer sätta vissa gränser här som blir svåra att ta sig runt.
Problemet är ju dock att en räntehöjning inte bara kan dämpa efterfrågan, utan också utbudet. Om folk inte längre har råd att uppgradera sig till nästa nivå så kommer de väl inte heller vara så sugna på att sälja bostaden som de redan äger. Och om folk slutar sälja så kommer ju den dämpade efterfrågan också motverkas av det dämpade utbudet.
Om räntan skulle stiga till väldigt höga nivåer så kommer ju så klart botten gå ur till slut. Men som jag antytt i en del andra trådar så tror jag personligen inte Riksbanken kommer vara tillräckligt aggressiva i sina räntejusteringar för att det ska öppnas några bottenlösa hål än på ett tag. Tror då mer på att de kanske kommer fippla lite med räntan på marginalen och att vi får en samhällsekonomi som går i sidled några år som resultat.
I vilket fall så var min poäng mest bara att det förmodligen är en ganska dålig idé att försöka tajma bostadsmarknaden baserat på räntan, och kanske särskilt om det gäller centrala Stockholm.
2 gillningar
Många kloka tankar och åsikter. Läser och tar till mig och inser att i slutändan är det ändå sambon som bestämmer över den här valacken 
1 gillning
Min egen uppfattning är att villa marknaden i Sverige är betydligt mera ineffektiv än många andra marknader som till exempel börsen. Marknaden för hyreshus är även den mera effektiv eftersom det är flera proffessionella investerare där och det går oftast att räkna rätt bra på hyror vs inköp. När jag själv räknat har jag insett att jag kan köpa en villa och hyra ut för ungefär samma inkomst i förhållande till investerat kapital som ett hyreshus. Utbudet av villor är dock betydligt större och summan som krävs betydligt lägre.
Villor köps på känsla, alla har inte samma information och värderar på helt olika saker. Ibland har man tur och inga andra budgivare dyker upp, vissa tider på året är det bättre att köpa osv. Detta märks speciellt i lite mindre orter där det inte är lika många köpare. Så min känsla är att det absolut går att “fynda” villor i vissa lägen. Att försöka tima räntor anser jag dock inte är rätt metodik.
Jag tror det kan vara svårt i Stockholm dock. I den ort jag bor går det att få villor utan budgivning till exempel och det går att få villor som är fullt rimliga att bo i relativt centralt för runt 2.5M.
1 gillning
Det är ingen skillnad på Stockholm och andra orter. Skillnaden i Stockholm och andra större städer är att marknaden är uppdelad i många fler segment. Du kan utan problem “fyndköpa” de flesta sorters objekt. Det som krävs för att göra det är ordentlig kunskap och rätt timing. Jag menar då inte timing i fråga om räntenivåer eller att “bostadspriserna” ska gå upp/ner si eller så mycket utan att vara på plats vid en viss bostadsförsäljning där budgivningen inte riktigt tog fart, av någon anledning. Ofta är det slumpen som styr. Det kan finnas många objekt av liknande typ/storlek ute en viss helg och då blir det ju naturligt färre potentiella köpare per tillgängligt objekt.
Fyndköpande underlättas av att marknaden inte uppfattas som “superhet”. Finns en förväntan att budgivningen ska lyfta prisnivån väldigt blir det lätt så att objekt som inte landar rätt dras tillbaka och får ytterligare visningar. I mer normala lägen är man som säljare tacksam för rimliga bud och inte girig på något överdrivet sätt. Det gäller i synnerhet om säljaren är ett dödsbo.
1 gillning