Jag tror på att sköta bilen och att äga den länge. Och jag är inte automatisk rädd på milantal, skötsel är viktigare.
Jag köpte nuvarande vil 2013 (priset var 20000 kronor), den hade gått då 29000mil men var servad noggrant och var absolut rostfri. Nu har den gått 52000mil, det har varit vissa renoveringar, men förvånande få - motor, koppling och växellåda är forfarande originala, förra ägaren hade renoverat toppen, men jag har inte behövt göra det. Däremot startmotorn är bytt (kostade ca 5000,-, det har varit absolut största utgiften), laddaren slutade ladda ca fem är sedan, men det behövdes inte bytas, man bytte bara kol. Några år sedan man bytte tändsningslås och dörrlås. Båda framblinkers och backspegeln blev skadade, och dom var bytta till delar man köpte från skrot. Däremot man har bytt slitdelar: avgassystem, däck, tändstift, styrdelar, bromsdelar, stötdämparna osv. Oljan/filtern har jag bytt ca en gång/året.
Bilen drar under 0,6mil vid bladad körning, förbrukar diesel och har minst samma värde den hade när jag köpte det, förmodligen värdet har faktiskt gått up.
Nu jag använder bilen väldigt lite, använder bussen till pendling, tar bilen ca en gång/vecka för att handla. Tidigare jag körde ca 10mil/dag till och från jobbet. Förstås det skulle vara kul med nyare bil, men just nu jag kan inte ekonomiskt försvara det. När jag pendlade mycket jag jag funderade allvarligt elbil, men nu jag kör så få mil (och priserna på båda bilar och el är höga) att det är inte lönsamt. Jag tror jag kör “old reliable” flera år till. Jag kan inte få billigare mil och om bilen går fullständigt sönder jag faller inte högt…