Blir lite sugen på att vid nästa bilköp leta upp en bil för max 15.000kr och budgetera ordentligt för reparationer istället för att försöka köpa problemfrihet.
Bryr mig inte om status. Enda kraven är sedan/kombi och AC.
Byter väl bromsar, hjullager och andra lätta grejer själv utan att klaga men kommer inte klyva motorn i badkaret.
Några här som testat eller kanske fortfarande kör på denna taktik?
Bör väl tillägga att jag jobbar hemifrån och inte har några barn.
När jag var ung hade jag inget val, trodde jag. Men jag kunde meka själv. Men jag tröttnade på att inte kunna lita på bilen och att spendera var och varannan helg på att få skrothögen att hålla ihop en vecka till.
Men å andra sidan, för så mycket som 15000 kan du få en kanonbil.
Behöver du verkligen verkligen bil?
Jag har varit utan i sex år och cyklat. Men jag bor centralt.
Nu kan jag gå i pension vid 62.
Ja. V70 köpt för tio år sedan. Kostade 15k. Jag räknar 5k i fix per år (på verkstad). Hittills snittar jag under, men efter 26 år och på väg mot 35k mil börjar jag nog närma mig tiden då nån ”hemmaskruvare” får ta över.
Jag gjorde samma med 740n innan det och 242an dessförinnan. 
Behöver är ett starkt ord, men på det sätt vänner och familj är utspridda blir livet definitivt roligare med en bil.
Låter ju toppen. Vad är trixet?
Tricket är väl att hitta en välskött bil som nån nitisk filur ägt och sedan inse att det kostar 1/3 av bilens värde varje år att hålla den vid liv, att man besiktigar först och reparerar sen, varje år. Service när man börjar skämmas eller oljan ser deppig ut.
Problemet är kanske att man stör sig när det plötsligt kostar 10k ett år när flera saker rasar samtidigt och man lätt glömmer att året innan bytte man inte ens torkarblad.
Svårast är att veta när det är kört… i mitt fall (på förra bilen) började tätningen i motorn spöka samtidigt som stötdämpare och avgassystem behövde bytas.
En bekant som kan skruva köpte den för 4,5 och hans döttrar övningskörde med den i tre-fyra år till innan den var helt färdig.
Bonus: Planera också för ett oväntat stopp vart tredje år eller så. Startkablar och bogserlina ska finnas i bilen. Åk inte på långsemester utomlands. 
Jag hyr ibland över helger. Det är så billigt så om jag haft bilen kvar hade det varit billigare att hyra och lämna egna bilen hemma.
Så har jag gjort för det mesta. Den bil jag kört mest 8 år nu gav jag 20.000 plus en rejäl gör det själv service inkl kamremsbyte etc för. En äldre LEXUS bil (“finare” Toyota).
Köp antingen en vanlig äldre bil utan så mycket lull lull som möjligt. ELLER kanske en äldre Toyota som klarat rosten bra, Ofta betyder det parkerad i ide inomhus i garage vintertid eller rejält rostskyddsbehandlad eller körd norröver enbart där dom inte saltar . Äldre toyotabilar eller LEXUS bilar rullar ofta >>20.000 mil och >>20 år utan större reparationer och dessutom oftast utan många små reparationer typ sensorer etc. OM man kan hålla rosten rimligt borta.
En Volvo kan nog också vara rätt OK. tyvärr har dom (och tyska bilar jag ägt) mycket ingående delar för speciellt lull lullet som centrallås , AC , fönsterhissar, ABS sensorer, andra sensorer, men även hjullager , bromsok etc som verkar vara köpt av billigaste leverantör, pajar med tiden väl ofta.
(Nippodenso El prylar hos LEXUS och Toyota lever dubbelt så länge upplever jag).
Ofta inte så dyrt att reparera en VOLVO över tid men
Jag tröttnar dock pga att det är trist för mig som meckar själv att laga saker ofta även om delarna bara kostar hundralappar varje gång. Hellre en bil som bara rullar på utan något trassel.
Det är ju just det här som är lite trist. Vi som använder bilen både som redskap i vardagen, jobbet och på längre semestrar är villiga att betala en del för sinnesfriden att ett stopp är osannolikt.
Köpte en 2011 Corsa OPC-paket för ca 50 000. Kamkedja, stabil plattform och minimalt med “sjukdomar”. Hade turen att få den som 3e ägare, där karln innan mig var pensionär och hade mest haft den ståendes i varmgarage. Lågmilare, hade gått ca 9000 mil 2021.
Jag tror man kan spara sig både pengar & (framförallt) tid om man lägger liiiite mer på en bil och väljer den varsamt. Tyvärr har jag fått bekosta en del slitage pga jobb (jobbar inom anläggning, så inte ovanligt att den får gå på bärlager eller gammal grusväg etc) men inte alldeles för farligt. På 2,5 år har jag bytt bromsar, däck, spindelled och fjädring fram.
Japp, det förstår jag. Speciellt semester är ju jobbigt, å andra sidan kan även nya bilar kacka ur precis när de inte ska. Speciellt om de är så hi-tech att de vägrar starta om inte förutsättningarna A, B, C, H-Q och W är uppfyllda. 
Köp en äldre Toyota, går inte att slå i detta hänseende. Då behöver du inte tumma på tillförlitligheten heller. Men byt alla vätskor och håll dem fräscha - ofta slarv med sådant som dödar bilarna till slut. Frågan är bara om man får en sådan för 15.000 idag.
Men som skrevs tidigare, ha alltid bogserlina och startkablar (helst nödstartare eftersom du kan stå illa till eller inte hittar någon villig) med i bilen - men det gäller alla bilar oavsett ålder om man vill slippa bärgning för minsta lilla. Däckplugg, en liten sprejflaska med diskmedelsvatten och mindre kompressor är inte heller dumt eftersom det kan spara dig mycket huvudvärk och tusenlappar. Ståltråd, tejp att laga läckande slangar med etc kan också rädda en.
Har varit med om väldigt nya bilar som stendött för minsta lilla. I detta fall en sex månader gammal VW el-SUV som stendog efter att ha åkt över ett gupp. Behövde bogseras och tog två veckor att få tillbaka den.
Har kört/åkt över 100 mil enkel i ett gäng bilar under 10.000kr och brukar vara förberedd med startkablar, bogserlina, kompressor, punkafix och sovsäck.
För mig är det inte rimligt att ha en bil för flera hundra tusen bara för att man utöver vanlig körning ska våga åka till fjällen osv.
Skulle nog däremot tänka mig för innan jag lämnar norden i en skruttbil.
Gjorde precis det. Bytte till billigare bil å amorterade av på bolånet. Tänkte sätta in pengarna jag sparar på det på ett konto cirka 1300kr/mån å lägga på bilreparationer. Om det blir bra ekonomiskt får jag svara på i framtiden.
Jag kör billig bil!
Köpte en Skoda Felicia för 3000kr förra året 14000mil
Mina kostnader är 2500kr på verkstad då generatorn gav upp!
Byter olja och gör allt småfix själv
Mitt tips är att hitta en bil där motorn mår bra, då kommer du slippa de största problemen!
Haha fantastiskt, kanske inte är så dumt med sådana bilar som inte har något värde i folks ögon. En exklusivare bil som kommer ned i pris känns däremot som en mardröm.
Hade en saab 95 för 20000kr , hade väl gått 26000 när jag sålde. Älskade den. Mycket bra bruksbil, bra när ett av barnen kräktes mycket i bilen Fick byta, bromsskivor, bromsbelägg, olja, batteri, lampor, kylarvätska o lite annat småpill.
Noterar att från den tiden jag körde skrotbilar har en sak försvunnit i praktiken och det är rostproblem.
Det kräver svetsning och blir idiotdyrt idag om man inte gör det privat.
Annars är nog de billigaste bilarna jag ägt de jag kört till de havererat bokstavligen. Näst senaste körde jag utan servo in på skroten och gick därifrån.
Jämför man servicekostnaden vs reparationskostnaden för nyare/äldre så vette tusan vad som är dyrast…
Verkligen stor skillnad, och då börjadd jag med rosthögar byggda 1980 och kör nu ändå en ’97a. Det är inte rosten som dödar längre, nu är det alla andra smågrejer som till slut gör arbetet för dyrt att motivera.
Haha, jag minns när farsan körde sin sista risiga Alfa Romeo till skroten. De rullade… trots bruten hjulaxel. 
Där snackar vi rostmonster…
Så tänker jag också, så det är primärt inköp, försäkring, eventuella ”findäck” och hopplösa extrafunktion som kostar på nya bilar. Att hålla dem rullande mekaniskt går på ett ut.
Jag är nog ganska nöjd med att slippa högt inköpspris, för stora däck och onödig utrustning som bara väntar på att gå sönder.
Med lågt inköpspris slipper man ju även att bilen håller en gisslan vid dyrare bekymmer, man kan glatt dra in den på skroten.