Jag har en faster som har börjat fundera på testamente och börjat prata om upplägg, ska snart till en jurist och upprätta ett.
Hon har inga barn, och är ogift, lever ensam osv.
Hon har en relation med min bror som alltid eller iaf länge varit ganska dålig.
Sedan lever hon i en annan stad än någon av oss syskon, mig veterligen har vi/on inga släktingar i ålder under typ 70, och de är dessutom sysslingars~pysslingars~något. Jag aldrig träffat de iaf.
Till det hela hör även att hon mottog först hälften av sin mammas (min farmors) arv i form av en bostad, innan hon sedan fick hälften av resten och jag och mina 2 syskon tog en sjätte del var av den andra hälften som var mer monetär.
Ingen av oss 3 syskon protesterade mot detta, eftersom det då blev tänkt att hon skulle leva i den, vilket hon dock enabrt gjorde en kortare tid och sedan sålde den.
Nu kommer frågan,
Om hon testamenterar detta som hon tänkt, och vi förvisso får andelar, men betydligt mindre sådana, eller min bror till och med får ingenting, finns det någon rätt att protestera detta? Hon tänker på typ grannar, folk hon känners barn etc. (för mig är detta konstigt, men för henne känns det väl rätt).
Vi är ju inte bröstarvingar, men en signifikant del (mindre än en majoritet) av vad jag skulle anta är hennes förmögenhet är ju lägenheten hon sålde som farmor gav henne…
Finns det någon laglott att tala om?
Jag tror inte att det rör som jättesummor.
Lägenheten hon fick av farmors arv var värd kanske en miljon, hon sålde en egen lägenhet förmodligen värd lika mycket, och började hyra istället.
Utöver det finns troligtvis något mer, men jag skulle gissa under en miljon. Så säg 2-3 miljoner. (hon kan ju ha spenderat en del under det snart decennium som gått också, hon bor ju tex dyrare i hyreslya jämfört med tidigare lånfria bostadsrätt, och gick i tidig pension)
Det är inte livsförändrande pengar men skillnaden mellan en tredjedel och en tiondedel eller något sånt är i sig typ en dubbling av mitt nuvarande fondsparande, vilket är de tillgångar jag har utanför pension och bostad. Jag kan ju inte påstå att jag är likgiltig, men jag vill inte dra upp det för att ältas i onödan.
För min syster som är det sista syskonet, har ekonomi alltid varit en fight för att få saker att gå ihop, och hon är egentligen huvudanledningen till att jag vill vara mer säker på vad som gäller. Jag har inte berättat för henne att jag fått reda på att halva byn tydligen ska ha en andel… men jag kan tänka mig en negativ reaktion av något slag.
Det enklaste är så klart om testamente bara gäller utan förbehåll, då blir det vad det blir och så får man finna sig i det på gott och ont.
