Hej Jan!
Det första jag skulle göra är att undersöka ifall det vuxna barnet utsätts för ekonomisk misshandel. Att vara ekonomiskt oansvarig då personen själv spenderar pengar till höger och vänster är hanterbart. En sådan person går att lära hur man gör. Det har jag gjort flera gånger med både unga och gamla varav några uppfattades som hopplösa fall, och några har visat tacksamhet.
Om en person utsätts för ekonomisk misshandel, så är det en annan femma. Det kan vara en partner som spenderar massa pengar och vill att offret ska visa sin kärlek genom att föra över pengar. Andra offer pressas av familjemedlemmar med snyfthistorier, emotionell utpressning eller påminnelser om att de minsann offrat mycket för offret. Jag har sett fall där föräldrar utnyttjar sina vuxna barn på ett sätt som på ett hållbart sätt naglar fast dem i ekonomiska svårigheter på överskådlig framtid eller åtminstone hindrar dem från att ackumulera resurser på en rimlig nivå.
Om en person har beroendeproblematik såsom shoppingmissbruk, eller ännu värre gambling eller droger är det mera akuta problem som behöver åtgärdas omedelbart. Det är absolut ingen idé att skänka pengar till någon som har denna typ av problem.
Till det konkreta problemet. Det går att skänka pengar till sina barn eller barnbarn medan man fortfarande är i livet. Då kan man göra det på ett smartare sätt som att köpa bostäder som minskar månadskostnaderna för barnet, men samtidigt är relativt låsta. Exempel. Ansvarige Anders köper en lägenhet till klantiga Kajsa som brukar slarva bort sina pengar. Ansvarige Anders, rent formellt äger lägenheten. Kajsa bosätter sig i bostadsrätten och får en rejäl hyressänkning jämfört med den hyreslägenhet som hon bodde i tidigare. Det går några år, och Anders testamenterar lägenheten till Kajsa. När Anders övergår ägandet av lägenheten till Kajsa, men är relativt låsta i bostaden. Visserligen kan Kajsa ordna en annan bostad, sälja lägenheten och sedan festa bort pengarna. Kajsa kan också gå till banken och ta ett “renoveringslån” några gånger och festa upp dessa pengar också, men det kräver mycket arbete eller ekonomisk förståelse av Kajsa att göra dessa manövrar. Min erfarenhet är att folk med ekonomisk nihilism är ganska lata och ovilliga att lära sig.
Jag skulle också ha ett allvarligt samtal med barnet om dessa saker. Här gäller det att visa att samtalet är allvarligt, och vara duktigt fostrande och undervisande, även om barnet är 30+. Vidare, denna tråd är en mycket viktig lärdom för alla föräldrar: Se till att lära dina barn hur det ekonomiska systemet fungerar, och lär dem ett minimum om hur man hanterar små respektive stora överblivna resurser. Om personen inte tror att barnet kommer att lyssna, så be någon annan som barnet kanske respekterar mera att ha detta samtal. Förmodligen kommer det att bli lättare för barnet att lyssna.
Ett av mina största problem i livet är att hantera andra personers okunskap, oförståelse och stora ovilja att lära sig nödvändiga färdigheter, kunskaper och värderingar som är nödvändiga för att fungera som samhällsmedborgare. Att hantera sin privatekonomi är ett sådant kunskapsfält.
Leende,
Clebo