I sådana situationer brukar det finnas en God man som tillvaratar den personens intresse/rättigheter/behov.
Tillägger att om personen inte har en godman än kan man rådgöra med Överförmyndarnämnden i personens kommun eller (som nära släkting) själv ansöka om en hos tingsrätten.
Om mitt eget barn (normalbegåvat) inte kan handskas med pengar, så skulle jag anse att jag brustit i min föräldraroll under barnets uppväxt. Då får jag tåla att barnet slösar bort mitt arv.
Hej Denkmal!
Nåja, de färdigheter i mitt privata liv som jag undervisar i är ofta högst rudimentära eller fundamentala såsom att förklara vikten av en buffert, visa hur man fondinvesterar på Internetbanken, tar hand om sin personliga hygien, eller hur man talar inför folk. Jag är nog inte speciellt mycket bättre än andra i dessa områden, men jag är villig att visa hur man gör utan att värdera eller döma personen över faktumet att personen inte kan något rudimentärt. Många hånar i stället personen för att hen inte kan färdigheten, och uttrycker att “hen borde kunna detta, och att jag minsann inte ska behöva lära personen dessa vardagliga färdigheter”.
I det professionella har jag samma problematik, men då är det mera avancerade färdigheter och kunskaper som jag undervisar om såsom vetenskaplig metod, statistik eller kognitiva aspekter på beslutsfattande. I dessa fall handlar det inte om att vara en fungerande samhällsmedborgare, utan att vara en fungerande professionell.
/Clebo
Frågan kan vara enkel och komplicerad.
Jag förstår din utgångspunkt, att ditt barn inte kan hantera pengar.
Jag har själv i rättvisans namn skapat ett KF-konto per barn där de var för sig är förmånstagare.
Ger jag någon av dom ett stöd i pengar, sätter jag in samma belopp på de andras konton, eller tar ut på vederbörandes konto.
I detta case kontrollerar jag pengarna, men när jag går bort så är det deras pengar.
Jag ser inget sätt att automatisera en månadsvis utbetalning under tiden jag lever. Det får man göra manuellt.
Om man vill säkra en successiv utbetalning efter ens död så är det nog nån slags stiftelse som gäller, vilket jag inte satt mig in i.
Och hur man än vrider och vänder på det så kan man bara testamentera bort 50% av kvarlåtenskapen.
Vet inte hur en stiftelse förhåller sig till detta.