I morgonens DN skrivs om det arv som förväntas efter 40-talisterna. Utöver rent sparande räknar Mäklarsamfundet med ett bostadsarv värderat till närmare 1800 miljarder de kommnde 20 åren. Samtidigt är det ”bara” 2/3 av 40-talisterna som äger sitt boende, samtidigt som även sparandet är ojämnt fördelat.
Ett ökat utbud av bostäder, en relativt ojämnlik arvsfördelning, samt en vikande befolkningskurva… Hur ser det ut för framtidens bostadsmarknad, i era spåkulor? 
Har jag tur så kanske jag har råd att köpa bostad innan pension. Men jag tror ändå på att många fler kommer vilja flytta hit, på grund av främst klimatet.
Så lär få hyra resten av livet. Om jag får gissa.
Men vem vet, jag kanske vinner på Eurojackpot! 
Lägg till att många 40-talister dessutom har flera fastigheter…
Absolut inte ovanligt att ett 40-talispar äger någon form av “ruckel” till sommarstuga på en ort som numera är permanentboende och grannarnas hus kostar 10-15 miljoner. Det är alltså inte bara primärfastigheter som kommer att “släppas” på marknaden
Min spåkula säger att bostadsmarknaden kommer att bli ännu mer splittrad i attraktivt (gott om köpare) och oattraktivt (glest och oförutsägbart med köpare). Det kommer att bli ännu tydligare att attraktiva bostäder är dyrare men stabila köp medan oattraktiva boenden är billigare men opålitliga värdemässigt. Risken man tar blir ännu tydligare kopplad till antalet potentiella köpare, både vad det gäller extremt dyrt och billigt.
Sedan vet jag inte om det är bra för samhället att medelklassen levlar upp ekonomiskt genom arven. Jag upplever det som relativt obehagligt med den moderna girigheten och nyrikedomen, även om jag själv absolut inte är immun.
Jag tror inte att det är bra för ett samhälle att idealen kretsar runt pengar och rikedom. Att man tenderar att se det som nödvändigt för ett gott liv att man är rik. Eftersom jag är medelålders kan jag se skiftningarna från förr, jag upplevde det som att folk hade mer ödmjuka anspråk på livet förr. Min bild är att ju högre anspråk folk har på vad livet ska ge dem, desto mer ogenerösa och egoistiska blir de. Detta är så klart en generalisering men man kan definitivt se ett skifte i bland medelklassen kring att man har mindre tid för andra och är mindre bjussig och hjälpsam mot andra. Det skapar ett svagare samhälle som är sämre rustat för kriser skulle jag säga.
Bromsad ökning relativt inflation, men ändå nominell ökning pga inflation. Vi täcker dessutom barnafödandet med invandring, så färre blir vi ändå inte.
Finansialiseringen av samhället har definitivt skapat ett större fokus kring pengar hos alla. Den största dygden är materiellt överflöd. Ingen värdig riktning direkt. Det var detta Nietzsche menade med ”God is dead”. Egentligen inte en spaning om minskande religiositet, utan rörelse mot en ytligare mänsklighet. Fokus på förmögenhet över personlig utveckling. Fokus på utseende över karaktär. Finans- och skönhetsindustrin går ju som smort medan allt annat förfaller.
Jag tycker att det är helt okej om priserna på bostäder och fritidshus står still i 50 år framåt efter inflation
Syftet med att köpa ett fritidshus eller boende ska väl i första hand vara för att man vill ha fritid eller ett boende, inte spekulation om uppgående priser
Mitt “problem” med det här är inte summorna egentligen, utan just att fokuset har skiftat och att behovet att minsann visa för andra att det går bra för en har blivit så stort. Man kan ha låga anspråk och leva ett enklare liv utan att fylla på med skräp och status i livet.
Som jakten att tvinga sig leva innanför tullarna? 
(Jag skämtar pichu!)
Hej,
Jag tror att i glesbygd och avfolkningbygd kommer priset på hus stå still, medans i storstadsområden kommer priset öka i linje med köpkraft i närtid.
Det kommer nog att ta mer än 20 år innan man ser en befolkningsminskning i storstadsregionerna, och när man väl är där så är frågan vilken av regionerna som påverkas först.
Det tar nog 20-talet år innan det slår igenom på bredare front, men redan idag stängs förskolor/skolor i exempelvis Stockholmsområdet pga minskade barnkullar.
Frågan är om priserna stagnerat eller faller. På många håll är bostadspriserna idag ett resultat av tidigare värdeökning. Enda anledningen till att vi kunde köpa en lägenhet för 8+ miljoner är att vårt tidigare boende ökat i värde med 5+ miljoner osv… Vid ett prisstabilare scenario finns inte samma möjligheter för yngre bostadsköpare, vilken borde leda till att priserna på större bostäder ”trycks” ned.
Priserna har redan precis kraschat typ 20 % de senaste åren om man tar hänsyn till den höga inflation dock
Varför ska man egentligen göra det? Känns som en matematisk abrovink. Bostäder köps och säljs inte med reella pengar utan nominella. 
Och mer samma resonemang har väl ens lån också “minskat” med 20% men vad ska jag med det till? 
Arvtagarna är inte sällan i 60-årsåldern, så om de inte låter arvet gå vidare kommer behovet av eget pensionssparande minska för dessa arvtagare.
Varför man ska ta hänsyn till inflation ?
köpte du en bostad för 1 miljon för 5 år sedan och säljer den idag för 1 miljon, om inflationen varit 30 %, så motsvarar det att du sålt för 700 000 när du köpte för 1 miljon
Då har du gjort en väldigt dålig affär
Hade en annan person köpt aktier för 1 miljon och de bara gått upp 30 % med inflationen till 1 300 000, bara behållt sitt värde, så hade han ändå kunnat köpa din bostad avsevärt billigare
Det kommer Jeppe! Antingen har jag råd att bo kvar eller inte. Den som lever får se!
Stan handlar ju mer om närhet till föräldrar och till det som är bekant från barndom. Hade jag brytt mig mer om status skulle jag definitivt vara mer inriktad på Östermalm. Mitt ekonomiska mål är ju egentligen bara långsiktig skuldfrihet. Bryr mig inte ens om missad avkastning med billigt bolån och mer på börsen.
Du har lite Pocket Monsters att plugga på, Jesper!
Pichu är min son. Raichu är min far. Alolan Raichu är min farbror på Hawaii.
Ajdå, jag tänkte att Pichu var förstadiet till Pikachu, så därmed ett sätt att klappa dig lite nedlåtande på huvudet på ett roligare sätt. 
(Googlar jag så verkar jag ha rätt.)
Åter till ämnet. 
Ja, med all sannolikhet större samhällsklyftor. Bara att det rör sig ditåt gör att man inte riktigt har ett val. Man måste delta i spelet. Utan att veta att ens barn kommer ha sjukvård och skola måste man obsessa mer över förmögenhet.
Ja okej! Då har du tänkt rätt. Sen är inte Pikachu någon vidare Pokemon att hänga i granen heller. Maskot, ja, men låga base stats och inte mycket i form av attackvariation. Inte heller Raichu ser särskilt mycket dagsljus i turneringar.
Skämt oåsido—keep ’em coming