Eller vad tycker Ni?
Författaren tycker enl ovan (utan frågetecken)
Nu kan jag inte läsa pga har inte premium men det är klart att om alternativet är en krasch så är pyspunka att föredra. Men om pyspunkan sker på fem års sikt och resultatet då är att fastighetsvärdena är -70% från toppen kommer många ha problem. I princip så dör rörligheten för de flesta då det till stor del bara är dödsbon som kommer ut på marknaden.
Personligen tror och hoppas jag på en marknad som är stabil där priserna ökar någon procent per år (dvs en realminskning) utan att krascha. Jag kommer ha gjort en dålig affär (köpt på toppen) men ser inte att det är realistiskt att tro att priserna skulle öka markant på sikt.
4 gillningar
Kan kanske bero på förlorad köpkraft, då mycket har blivit kännbart dyrare senaste åren. Kan också bero på att pandemiåren som gjorde att många köpte rätt boende, ett par år för tidigt.
Personligen får bostadsmarknaden gärna ha pyspunka fram till jag är 60-65. Då kanske även jag har en chans att köpa en bostad innan pension, med sparade pengar.
Men tror att så länge det råder bostadsbrist på många orter, så kommer många vara villiga att betala höga priset för sitt boende. Så priserna lär gå upp närmsta åren.
Men vi kan också hamna i en sits där vissa orter får överskott och priserna går ner.
Den som lever får se.
1 gillning
Ja, pyspunka eller stillastående marknad skulle inte skada.
2 gillningar
Personligen tycker:
Tycker att del av bostadsbristen numera är en myt. Delvis skapad av bostadsbyggarna
De flesta som vill ha en bostad är inte i närheten av att ha råd att flytta in i de hyres- el bostadslägenheter som hyrs/säljs.
Det är mer ett drömtänkande fr hyrestagarnas/köparnas sida
Det är som att säga att det är en brist på “Rolls-Royce”. Alla vill ha en Rolls men mycket få har råd.
Alla vill ha en villa i Djursholm men mycket få har råd → Har vi en bostadsbrist i Djursholm?
Bostad borde inte ur ekonomisk synpunkt vara “en god affär” mer än att man kanske undviker vinsten för en hyresvärd.
Framledes har jag svårt att tro att bostadspriserna kliver upp nämnvärt mer än i stadskärnorna och där attraktiva områden för barnfamiljer existerar.
Alldeles för få barn som föds för att se långsiktighet i bostadsmarknaden.
Fastighetsmarknaden för åldradomshem däremot!
3 gillningar
Det vore perfekt för undertecknad om priserna halverades imorgon. Då kunde jag sälja min lägenhet och köpa en större.
Om priserna stiger mer, kommer jag aldrig få råd att bo större.
Så länge man stannar på samma marknad så drar man inte nytta av de stigande priserna. Jag tänker istället på räntebetalningar till banken och min latenta skatteskuld.
2 gillningar
Tveksam till att det skulle vara så bra. Tycker det är många som helt utan kunskap beslutat sig för att bli hyresvärd tills dess att marknaden återhämtar sig.
Ett ganska dåligt läge för både hyresvärden och hyresgästen.
Här är det som du säger bostadsbrist på bostäder folk har råd med. Men det är inte oss det byggs för. Även jag bor i en för dyr bostad, då alternativ saknas.
Så hoppas som sagt att priserna går ner, men på samhällsnivå är det såklart trist när folk behöver sälja med ”förlust”. Men det brukar kosta att bo, i alla fall om man ser över längre historiska perspektiv.
Ska man byta bostad så är det på samma marknad å de spelar ingen roll om de är lågt eller högt…
Annat när man byter område för då kan de skilja sig en hel del eller man ska in på bostadsmarknaden då är det att föredra me pyspunka eller fall…
Är man i samma marknad o marknaden gått uppåt så blir ju belåningsgraden mindre på det nya boendet.
Medan om marknaden gått ned så blir belåningsgraden högre om man byter bostad (=kontantinsatsen mindre)
Eller tänker jag fel?
Det som händer på en nedåtgående marknad är tvärtom, det finns många bostäder ute på marknaden men de ligger ute längre än vanligt eller kommer aldrig till avslut. Buden som kommer in avfärdas istället som skambud. Säljaren vill/måste sälja till toppvärderingen och väntar så länge som möjligt.
De stämmer nog… Jag tänkte mer på priset å tänkte inte i låne termer…
Tänker på samma sätt. Jag hade gärna uppgraderat mitt hus till en mera representativ villa. Har 30-50 år kvar att bo i hus och skulle gärna bo lite lyxigare, även om barnen snart flyttar ut.
Lånen blir visserligen ett problem, men det kanske går att hantera om företaget går bra.
Det bästa är väl marknader som rör sig lååångsamt. Målet i den frågan är väl ändå att det ska gå så långsamt att ingen avvaktar köp eller sälj med hopp om ett annat pris i framtiden.
Om man vill flytta till något större så kostar de extra m2 mycket mer idag är för tio år sedan. Visst avhjälps det till viss del av befintlig lgh stigit i pris. Men man ville kanske ha ytterligare 20 m2! Ett rum till, en större balkong osv.
Visst får man ränteavdrag, men de tenderar bara att möjliggöra högre priser. Ränteavdraget är kanske till störst nytta för bankerna…?
1 gillning
Beror på om priset är rätt eller fel. Ett långsamt rörande pris när du måste sälja och ingen har råd att köpa gynnar ingen.
Priset måste stämma för både köpare och säljare för att det ska bli någon affär. Annars hade det inte varit någon poäng att ha budgivning på hus som uppdateras minut för minut.
Kan värdet för ett enskilt hus stiga på några sekunder i en budgivning så kan marknadsvärdet också sjunka på några sekunder om köparna förlorar sin insats i växelkurssvängningar, börsfall eller andra finansiella händelser. Upp och ner är två sidor av samma mynt.
På 10 år har de mesta stigit som priser å löner… Ska du sälja en bostad å skaffa en annan så har båda stigigt, mer frågan va mellanskillnaden blir…
Lägenhet är inte riktigt min grej då, å samma med lån… Går det leva utan lån så blir det klart billigare…
Det är ingen krasch. På 90-talet när jättemånga nybyggda lägenheter kostade 1kr och ingen köpte ens till det priset kan man kalla för krasch. Så länge räntor håller sig låga under 10% så är inte pengar så mycket värda och priser stiger.
1 gillning
En ränta på under 10% är inte lågt. Jag är medveten om att den var 15% på 90-talet, men det måste sättas i relation till hur stora lånen var. Mina föräldrar hade ett radhus på Lidingö som de köpte för ungefär 1 mnkr. Idag säljs samma för 10mnkr (hade varit 11-12 på toppen). 50% belåning betyder att ränta på 15% på 500k = 75k per år. 75k 1990 är motsvarande 152k idag.
50% belåning idag skulle vara 5mnkr. 15 % ränta på 5mnkr är 750k. Dvs 5ggr så mycket.
Ingen skulle höja på ögonbrynen om någon hade ett lån på 3mnkr i en vanlig mellanstor stad. 10% ränta skulle innebära en kostnad på 25k per månad (17,5 efter avdrag). Säger sig självt att ekonomin skulle haverera för väldigt många.