I helgen lyssnade jag på Åsa Hansson, professor i Nationalekonomi som suttit med i Finanspolitiska rådet och hon kastade ljust på något som jag inte tänkt på (vi kom in på det i dagens forumhäng). Hon berättade om att en av de stora dysfunktionerna i Sverige är att vi är ett land med en extremt tydlig insider-outsider kultur. T.ex.
Bostadsmarknaden - vi som är på bostadsmarknaden hjälps av en dysfunktionell bostadsmarknad till följd av hyresregleringen samtidigt som outsiders har det i princip omöjligt att komma in utan hjälp idag.
Arbetsmarknaden - har du fått ett jobb så har du LAS, a-kassa och en mängd andra saker som skyddar insiders, jättesvårt för dem utanför arbetsmarknaden att komma in.
Finasiella marknaden - jättebra för oss med kapital med låg skatt på kapital, ingen arvsskatt, ingen gåvoskatt, ingen förmögenhetsskatt, fastighetsskatt med tak etc. Jättesvårt att spara ihop något större belopp eftersom vi har ett extremt snävt lönegap och hög skatt på arbete
etc.
Hennes kritik (som Maggan skällde ut henne över) var ju att vi har en skattereform som är 30 år gammal, vi har en arbetsmarknad som inte är anpassad till varken gigekonomi eller att man kan jobba på distans från andra länder, bostadsmarknaden behöver vi inte ens gå in på (en politiker sa till mig att det näst bästa sättet att sabba ett samhälle jämte en atombomb är hyresreglering) etc.
Jag upplever det som supertydligt nu när hon kastat ljus på det, men har inte tänkt på det innan. Vad tänker du?
PS. Snälla låt oss inte göra det här till en vänster-höger-fråga, för handen på hjärtat BÅDA sidorna är lika dåliga kålsupare i det här.
Vet inte om jag håller med när det gäller bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Det går inte utan hjälp att köpa en Stockholmsvilla med 20 men det går för de flesta att spara ihop en kontantinsats för ett lämpligt boende inom några år. Har man aldrig jobbat har man inte LAS eller a-kassa men även här tror jag de flesta som vill arbeta och har någon slags utbildning kan hitta ett jobb inom rimlig tid och är sedan efter en relativ kort tid (max. 1 år för inkomstförsäkringar, SGI, mm) skyddad av samma system som alla andra arbetstagare. Säkert finns det individuella fall där personer har det svårt att hitta jobb eller tjänar så lite att det inte ens går att spara för en liten lägenhet på utekanten av stan för att komma in på marknaden, men ta man bort extremer är det nog inte så stor dysfunktion som många hävdar.
Att kapital är inte lika fördelat genom arv över generationer är inget nytt, man kan tycker det är orättvis eller ej inklusive debatten beskattning av arbete vs kapital, men det är en jätte komplex fråga. Så ja, när det gäller "1%"en är det nog en tydlig insiders och outsiders och jättesvårt att vara med i denna klubben om man inte lyckas som entreprenör eller har ett av de få jobb som betalar flera hundra tusen per månad.
Själv är jag tacksam för hyresregleringen, annars vore jag troligen hemlös eller kvar hemma hos mamma.
Lägger redan 50+% på mitt boende, vill helst inte lägga mer.
Jag är väl både insider och outsider, men slår vad om att tråden kommer spåra ur inom en vecka.
Sen är politiker speciella, mycket prat och åsikter men ofta dålig verklighetsförankring, då de levt som politiker för länge. Alla politiker borde få i läxa att leva på existensminimum i ett halvår!
Lite off topic, men bostadsmarknaden. Det finns röster bland entreprenörer som vill annat, som ser att det omfattande system som skapats under lång tid inte är bra för byggandet generellt i Sverige, men de kan inget göra. Det kan inte den enskilde politikern heller. Bara en sån sak som som att åker du över sundet kan det gå 6 månader från första samtalet till första spadtaget - i Sverige kan det vara en 10 års process, där du sitter på landbank under många år. Samtidigt, är byggnationen så mycket sämre i Danmark? Vissa menar tom på motsatsen. Jag är för vårdat språk, men Sverige är tamejfan mästare på att byråkratisera sönder sig självt. Så mycket pengar som inte gör nytta för någon.
Nu färdigställs många av de byggen som startades 2021, och en del blir klara 2024. Men 2025 och 2026 händer inget, och att få igång hyres i privat regi med nuvarande förutsättningar vet jag inte hur det ska gå till. Det kan ta 10, 20, 30 år om det inte subventioneras. För underliggande efterfrågan kommer säkert fortsatt tugga på, men det som byggs kommer vara bostadsrätter, och så blir det hyres i Danmark och Finland istället.
En ytterligare spaning är att om ingen görs så kommer det ske en utrensning, det låter hemskt, minskad konkurrens då. I Sverige är det vanligt att du säljer först så du kan visa att du är bankable, men det är ingen självklar sanning och runtom i världen är det snarare regel än undantag att du säljer nära färdigställande. Det är rimligt att tro att så även kan bli fallet här när färre köpare kan ha två lån samtidigt. Då blir det att vi har de stora kvar med mer eget kapital, som kan casha ett bygge eller använda andra säkerheter under tiden. På så sätt blir denna kris mer fördelaktig för dem än om krisen inte hade ägt rum.
Min poäng är att hyresregleringen absolut är en diskussion i sig, men det är toppen av isberget och den mastiga bibel som vilar under gör det omöjligt både för den enskilde politikern som för byggaren att faktiskt tillstå samhället behovsanpassade lösningar vad gäller både bostads- och hyresrätter. Det som var rimligt att införa i regelboken år 1990 är sällan anpassat för 2023 och resultatet blir att trots att viljan finns hos alla inblandade har vi en situation där något större överhängande dikterar villkoren.
Jag tror att de här frågorna behöver konkretiseras för att bli möjliga att diskutera i mer ordentlig form. Att bara prata om hypotetiska brister utan att samtidigt beröra den större bilden blir konstigt.
Jag skulle kanske mer prata om någon sorts svensk senfärdighet. Vi har ett allmänt strutsbeteende i det här landet. Många är vana vid att samhället i stort sett fungerar bra. När något inte gör det blir det ständiga svaret att göra mindre justeringar och tänka att det ska leda till en lösning eller i varje fall en förbättring. Att detta inte fungerar och att det rätta skulle vara att riva det existerande systemet och ”våga tänka nytt” är en fråga som alltför ofta verkar ligga alltför långt borta.
Höger-vänsterfrågan kan tillämpas på tänket ovan i lika hög grad som det Jan beskrev. Man skulle kunna tänka sig en fråga om ”Om du skulle få designa ett system som skulle se ut hur som helst utom det vi har idag - hur skulle det se ut?”
Utgångspunkten ovan är alltså att murarna SKA rivas. Alla vinster som någon har av hyresregleringen ska tas bort och motsvarande ska ske på de andra områdena. Vi ska göra en sorts ”great reset” av samhället i Sverige. Sedan måste ju ändå sektorn i fråga regleras på något sätt och det kan ju göras utifrån olika principer.
Om man ska göra frågan lite enklare att förstå tänker jag att det mycket handlar om invandrare och personer med ”otypiska förhållanden” som är outsiders. Om man inte är personligen bekant med sådana personer är det lätt att tänka att de som är outsiders främst borde ”ta sig i kragen”.
Med avseende på de punkter som tas upp tycker jag inte Sverige står ut så mycket jämfört med andra länder. Möjligen just beskattnings delen. Det är väldigt förmånligt för redan rika (ej arbetande), medans arbete straffbeskattas väldigt hårt. Speciellt är vänsterkanten ansvarig till detta, som i andra länder jobbar FÖR arbetare, vilket är ironiskt.
Skattebetalarna (arbetarna) står också för ALLAS självvalda universitets utbildning och pension. Även ej arbetande. Snacka om motsats till inside / outside kultur.
Hyresregleringen med dess vakthund hyresgästföreningen samt LAS med fackföreningarna som vakthundar är politiskt medvetna skyddsmekanismer som har positiva effekter för insiders.
Nedsidan är stelheter med trögrörlighet både på hyres och arbetsmarknaden som resultat.
Om man lyfter blicken är den gamla befolkningen som har förmögenheter och fast anställning som är insiders och invandrare outsiders.
Segregationen förstärks av dessa strukturer, vilket kanske är i enlighet med majoritens vilja.
Skulle lika gärna vara så att du lättare skulle få tag på en billig hyreslägenhet, eftersom ett avskaffande av hyresregleringarna skulle tvinga fram behovsprövat subventionerade hyror och bostadsbidrag i större utsträckning.
Sannolikt skulle det också bli så att hyran inte skulle “släppas fri” bara hux flux. Så ser det ut i andra länder utan hyresreglering. Om man har tecknat ett hyreskontrakt med en viss hyresnivå så är hyreshöjningarna därefter reglerade, åtminstone till någon del. Det är tillfället när man flyttar in som så att säga styr hyresnivån. Har man bott länge kommer man sannolikt att ha lägre hyra än någon som nyligen flyttat in.
Hoppas ändå inte det händer förens bristen på bostäder är löst. Med dagens underskott på bostäder så kommer de med medelinkomst och högre inkomster sätta hyresnivån. Så vi med låga inkomster kommer fösas ut eller tvingas ta rivningskontrakt där ingen vill bo.
Så länge sverige har ett underskott på bostäder och en stor population med låga inkomster. Så hoppas jag inte det införs.
Att införa nya bidrag, som troligen jag inte kan få, känns som något inget parti vill göra.
Hoppas då hellre på att vi med låga inkomster får rätt att ta bostadslån, med rimliga villkor. Jag betalar mer i hyra än vad en motsvarande lägenhet kostar att äga, men ska jag köpa en, så behöver jag betala den kontant.
Den så kallade bristen på bostäder kommer aldrig att lösas. Jag är inte heller säker på att det rent faktiskt finns brist på bostäder. Det är en väldigt gummiartad materia.
Det som behövs är ett slut på hyckleriet där man å ena sidan pratar om bostäder som någon sorts rättighet å andra sidan upprätthåller ett system som främst gynnar en mindre välbeställd elit. Med välbeställd menar jag nu inte specifikt i strikt ekonomisk mening utan mer i det “insider”-perspektiv som tråden handlar om.
Att införa bidrag för låginkomsttagare och samtidigt införa extra skatter för fastighetsägare som annars skulle få betydande intäktsökningar är en förutsättning för att kunna åtgärda det nuvarande systemet. Att tvinga människor att flytta på mer kollektiv nivå är vare sig realistiskt eller önskvärt.
Jag upplevde problemet som minderårig. Man är outsider utan rösträtt, bank-id och körkort. I alla fall då. Jag blev illamående av att alla pratade om allas lika värde, antidiskriminering och barnens rätt i samhället. Det var ett obegripligt hyckleri. Det är lättare att förstå samhället om man utgår ifrån att människor är olika värda beroende på beteende, att man måste diskriminera för att kunna prioritera och agera, och att olika rättigheter kommer med minst lika stora skyldigheter. För mig löstes stora delar av frustrationen med det perspektivskiftet.
Håller med @Melwa om att det är obehagligt om någon försöker riva upp trösklarna utan att veta vad de gör och utan någon plan B. Trösklarna fyller nog någon slags funktion.
Fri hyressättning gjorde det ännu dyrare så det är kanske bra med någon sorts spärr?
Problemet med ekonomi oftast är vinstkraven som ökar hela tiden. Det måste bli dyrare och därmed ökar skuldsättningen+ränta.
“Problemet med svensk bostadsmarknad” är väl den långa tid av politisk misskötsel som ligger bakom dagens situation, man smällde upp miljonprogrammet i övergången mellan 60- och 70-talen och sen klappade man sig själv på axeln och tyckte man var färdig nu. Det fanns bostäder så det räckte och blev över till köttberget, och så var det inget problem längre. Istället för att nyktert inse att antalet bostäder behövde växa i takt med befolkningen, så sket man helt sonika i större projekt under flera decennier och såg också till att dränera de kommunala bostadsbolagens överskott ner i kommunens budget så man slapp höja skatterna. Detta är oberoende av färg på politiker, utan rätt universellt.
Själv tror jag inte på avskaffad hyresreglering så länge det finns ett underskott på hyresrätter. Vi vet ju alla hur priset påverkas av tillgång och efterfrågan. Tron att det skulle trigga någon slags hela-havet-stormar-scenario där alla som bor i hyresrätt plötsligt triggas till att flytta till den lägenhet marknaden tillåter är rätt naivt och dessutom grymt mot våra medmänniskor som drabbas.
Utan att ha satt mig in i frågan mer på djupet antar jag att det här läget iallafall delvis är en konsekvens av det “genomplanerade” samhället i Sverige. Det finns välfärd, socialförsäkringar, fackförbund, organisationer för alla upptänkliga ändamål och ditt och datt. Allt detta blir man inskriven i som infödd svensk med anställning och normal profil i övrigt. Avviker man på något sätt från normen så skapar den här modellen inträdeshinder.
Framför allt behöver perspektivet vara att det är betalningsvilja som är problemet, inte antalet bostäder. Vi har väldigt stor boyta per person i Sverige. Däremot finns alldeles för stora grupper med otillräckligt humankapital för att efterfråga de bostäder som finns.
En gammal klyscha som tillskrivits alla möjliga inklusive Winston Churchill så länge det funnits kärnvapen. Innebär inte att den är korrekt.
Problemen med bostadsmarknaden är totalt artificiell. Mycket mer tätbefolkade och fattiga länder klarar av sin bostadsförsörjning alldeles utmärkt och har gjort det genom historien. Grundproblemet är att ingen bryr sig så länge de själva för tillfället upplever sig ha sitt på det torra, och ingen är egentligt ansvarig för många områden i samhället. Påminner om Japan innan bubblan sprack, de styrande bestod av byråkrater som bara administrerade systemet. Det är så länder som Venezuela och Argentina skapas på sikt, men det går så långsamt att få märker eller orkar bry sig om att temperaturen i grytan ökar.
En salk som är halvt off topic men ändå speciellt för Sverige är att alla tycker det är så dåligt att de flesta svenskar har rörliga bolån. Hur kan detta vara konstigt när marknaden är riggad med den ränteslillnadserättning alla banker har? Om man inte är säker på att man kommer bo kvar i sin bostad en längre tid kan man inte heller binda sina lån utan att åka på en saftig avgift om något gör att jag måste eller vill flytta inom denna tid. Det innebär att du måste ta rörliga lån om du inte vet vad som händer i framtiden. Och vem vet det? Om man tog bort eller gjorde om den typiskt svenska ränteskillnadsersättningen skulle det se helt annorlunda ut. Men så långt tänker inte svenska politiker. Bankerna kommer inte ta bort den eftersom de tjänar på upplägget som det är idag.
De är ju bra när de är bra och dåliga när de är dåliga Nu har vi haft en period med stigande räntor, då är rörliga lån dåliga och då kritiseras dom. Snart kommer en period med sjunkande räntor och då kommer rörliga lån vara bra igen…
Nu har vi haft en period med stigande räntor, då är rörliga lån dåliga och då kritiseras dom. Snart kommer en period med sjunkande räntor och då kommer rörliga lån vara bra igen…