Hur ser framtiden ut för våra småstäder?

Alla har nog noterat den enorma skillnaden på bostadspriserna mellan våra storstäder och småstäder.
En villa i Stockholm kan kosta 10 gånger mer än motsvarande villa i en av våra småstäder och kanske 4-5 gånger mer än i en mellanstor stad. Det återspeglar naturligtvis inflyttning och hur attraktiv en ort är men kommer denna utveckling verkligen att kunna fortsätta?

Ju större stad desto högre priser på bostäder verkar vara det som gäller men i vissa mellanstora städer är priserna på bostäder högre än i andra, förmodligen tack vare bl.a. högskola, sjukhus, kultur och attraktiva företag.

Även på några mindre orter ökar priserna på bostäder tack vare ett attraktivt läge vid havet och turism, speciellt på västkusten och längst ned på sydostkusten, men på vinterhalvåret går de alla i ide. Lokalbefolkningen drabbas av allt högre bostadspriser och svårigheter att finna hyresobjekt för helåret eftersom mycket hyrs ut under sommarmånaderna. Kommer denna utveckling kunna fortsätta?

Att många orter i vårt inland avbefolkas successivt och dör ut är ett faktum, det räcker med att ”Bruket” läggs ner. Även en mängd småstäder och orter går en sakta död till mötes trots att de inte ligger i inlandet utan i kustbandet. Exempelvis Kramfors, Hudiksvall, Söderhamn, Västervik, Oskarshamn, Mönsterås, Karlskrona, Karlshamn och Sölvesborg. De kanske rycker till lite under sommarmånaderna men det räcker inte. Vad är lösningen för dem?

1 gillning

Jag tror att tiden får utvisa detta, men min teori är att allteftersom distansarbete blir mer och mer accepterat i yrken där detta är möjligt så kommer folk att bosätta sig längre från de större städerna. Visst behöver man grundläggande service, men utöver saker som postombud, matbutik, apotek o dyl (helt beroende av livssituation förstås) så krävs det ganska lite idag för att livet ska fungera. Mycket köps online och mycket kultur konsumeras online. Man behöver inte innerstadens “buzz” för att göra ärenden och träffa vänner.

Jag ser på min egen omgivning och när jag flyttade till centrala Malmö i slutet av 90-talet var det klassiska krypavståndet från krogen, långtidsöppna butiker och stadens liv nere på gatan högprioriterat. Så kan det säkert fortsätta vara för en del, men så snart arbetslivet och framförallt familjelivet tog över försköts ju de där prioriteringarna snabbt. Applicerar jag samma sak på dagen 20-ish-åringar så går det nog lättare att ersätta “stadsbehoven”, även om det lär ske en gradvis förändring över tid.

Under mina hemnetknarkarturer och FIRE-funderingar har jag spanat en del på huspriser och noterat att längs t ex södra stambanan är det avsevärt “dyrare” än ett litet stenkast ifrån. Hässleholm och Älmhult är orimligt prissatta jämfört med orter strax utanför. Jag misstänker att den trenden syns på fler ställen.

Så efter all text: Min spaning är att jag tror förändring är på väg, men sakta. Distansjobb låter många jobba från en slumpmässigt vald håla så länge bredband finns. Runt knuten finns natur och friluftsliv som inte staden erbjuder. Man behöver inte knö i kollektivtrafiken och boka träningstiden en vecka eller två i förväg heller. Så kanske är det en marknadsföringsfråga som ska besvaras? :slight_smile:

6 gillningar

Lite spaningar längs samma linje som första svaret

Kanske kan man säga att industrialiseringen startade trenden att flytta till storstäderna. Den trenden har fortsatt långt efter att industrialisering övergått till digitalisering helt enkelt för att där andra redan bor och jobbar skapas fler jobb och fler vill bo. Fattig kan hitta jobb och rik kan få ett ännu mer välbetalt jobb och dessutom använda detta för statusen det länge inneburit att bo och verka i stora staden. Länge har man resonerat att denna globala megatrend i det närmaste skulle vara en naturlag.

Jag vågar inte sia om något och tror inte på en snabb förändring. Men kanske kan man se vissa ljusglimtar?

  • Digitaliseringen tillsammans med en acceptans för det arbetssättet möjliggör för fler att arbeta ”var de vill”. Rekrytering blir då enklare och billigare.
  • Ett litet men groende frö av ändrade värderingar hos delar av en (relativt bortskämd) medelklass som funderar på hur ett annat lite lugnare liv skulle se ut?
  • Prisnivåer som till slut ställer saker på sin spets och ”driver” många från storstaden för ett bättre liv.
3 gillningar

För egen del tog jag steget för några år sedan och flyttade från storstad till mellanstor stad.

Det var inte priserna som drev mig bort utan känslan av att det finns mer att få för pengarna tillsammans med en lugnare livsstil. Jag hade det gott ställt och började räkna på vad jag skulle kunna få med en annan prisnivå.

Men detta understryker väl också mitt kraftiga ”sample bias” i svaret innan :joy:

3 gillningar

Nyfiken, vad är det som får dig att tro att dessa städer går en sakta död tillmötes?

2 gillningar

Jag går i liknande tankar. Kan man kapa sina kostnader till hälften eller tre fjärdedelar i samband med en flytt finns det ju mycket att vinna i livskvalité. Även med ett vanligt lönejobb i en stad så kan den resan göras om den inte måste ske precis exakt varenda arbetsdag i veckan. Jag funderar vidare i dessa banor då jag inte rör på mig förrän min yngste också flugit ur boet.

2 gillningar

Fastighetspriser + nerlagda och krympande industrier + människor jag känner som flyttat därifrån.
Jag kan ju ha helt fel men skulle i så fall gärna vilja få det bevisat.

Om man bortser från kapitalkostnaden, är det någon större skillnad på övriga rörliga kostnader ute i busken ?

Menar du livskostnader rent generellt? Isf skulle jag säga, utifrån egna, men något begränsade erfarenheter, att konkurrensen är sämre och urvalet mindre när det gäller t ex matbutiker. Visst är innerstadskassen på Södermalm dyr, men det kan den vara även i Tingsryd jämfört med mellanstora orter med närhet till flera större kedjor. Sedan är ju drivmedel inte dyrare, men avstånden riskerar att bli längre osv.

Men ser man till övriga rörliga såsom VA, el, bredband etc lär detta vara mer eller mindre detsamma. Men utveckla gärna om jag missuppfattade frågan. :slight_smile:

2 gillningar

Några faktorer skulle jag säga:

  • Pendling blir billigare (inte minst i tid) om man kan jobba lokalt. Säger detta väl medveten om att många på landsbygden pendlar långa sträckor. Då gäller inte detta :slight_smile:
  • Bilförsäkring är billigare utanför storstäderna. Vet ej på rak arm hur det är med andra försäkringar.
  • Har en bild av att vissa matvaror är billigare, men kopplingen är inte så tydlig som man skulle kunna tro: Hushållens matkostnader - PDF Gratis nedladdning
  • En faktor som spelar in mer än man kanske tror är livsstilsfaktorer om man är beredd att anpassa sig. Är det billigare för barnen att rida än i storstäderna? Har barnens kompisar bara något mindre dyra prylar? Hela “keeping up with the Joneses” blir mindre kostsam på en mindre ort. Svårt att bevisa, men tror absolut detta är en faktor. Det finns ju gott forskningsstöd för att upplevelsen av rikedom och lyx är relativt omgivningens.
3 gillningar

Det här skulle jag inte säga stämmer, så stor skillnad är det inte. En rejält byggd medelklassvilla i trevligt område i en mellanstor stad kostar mellan tummen och pekfingret 6-9 miljoner. Villorna av motsvarande typ i Stockholm kostar mellan 10-18 miljoner.

Då får man också tänka på att markpriserna är högre i storstäder pga attraktiv mark.

Jag var inne på detta också, men strök det för jag fann inte en bra formulering. Men exakt så. Om inte alla ska tävla med grannarna hela tiden blir resultatet en rejäl utgiftsminskning.

Vi får nog definiera vad vi menar med “mellanstor” här. Kanske även “medelklassvilla”. Menar vi Lund och Uppsala eller pratar vi Eslöv och Trollhättan? Menar vi 130 kvadratmeter eller 260? Är uppförandedatum 1967 eller 2017?

Min bild är inte densamma nämligen, men jag tror vi menar olika saker. :slight_smile:

2 gillningar

Jag menar tex Norrköping, Borås, Växjö, Umeå och Gävle. Både Lund och Uppsala skulle jag säga ligger något högre än 6 miljoner.

Vet inte om det någonstans fastslås vilka som är mellanstora städer i Sverige annat än att de har färre invånare än Stockholm, Göteborg och Malmö. De städer du nämner här får nog anses vara inom kategorin mellanstora städer. Själv kan jag tänka mig att städer med färre än 70000 invånare kategoriseras som småstäder hela vägen ner till ortsnivå, vad den nu är. Tidigare finns ju även benämningen köping men det är säkert förlegat.

Du har nog rätt i att priserna på bostäder mellan Stockholm och mellanstora städer är mindre än vad jag antytt men man må samtidigt beakta att geografiska beskrivningar som “centralt belägen” har helt olika betydelser i exempelvis Gävle och Stockholm.

Kikat lite statistik för ett par av dessa orter (söderut). Arbetslösheten är lägre än riket som helhet. Västervik har väl växt rätt rejält senaste åren? Skattebasen är hög och stabil för många av dessa. Däremot har de problem med stor andel äldre människor, kanske detta du syftar på som problematiskt framåt.

Vad gäller prisnivåerna kostar normalvilla mellan 2-3 miljoner på många av dessa orter. Får väl anses överkomligt?

Jag kan bara tala för mig själv, men jag har funderat på en flytt till Blekinge och Småland. Gängbildningar existerar inte på många av orterna. Man kan låta barnen gå runt utan klump i magen. Självklart händer grejer, men betydligt lugnare i mindre städer där alla känner alla. Blir rätt uthängd om man skulle hitta på något och därför jag misstänker ungdomar håller dig i skinnet i högre utsträckning. Även att de är väldigt isolerade från omvärlden med rätt taskig kommunaltrafik lär ha inverkan såklart (något jag ser positivt på).

Sydöstra delarna har ju även haft lägre invandring än övriga riket.

DI hade en intervju med SKFs VD i DiTV häromdagen. Rätt intressant. Lyssnade bara i bakgrunden så om jag förstod rätt menade han på att det knappt skett några neddragningar i industrin utan man istället tvingat personal att skola om sig i och med automatiseringarna. Man ökar output/effektivitet och därmed inte behöver anställa så mycket. Han var rätt övertygad om att vi kommer se ett skifte framåt där en ny grön industrialisering kommer ta fart och det är mindre städer som gynnas av detta.

Varför tog du inte med Kalmar bland de orter du nämnde (enligt mig en av landets finaste städer)? Karlskrona är ju exempelvis större.

2 gillningar

Just Karlskrona passar inte in på narrativet döende stad tycker jag. Har svåger med familj som bor där och känns som en ganska levande stad; befolknings- och arbetslöshetsstatistiken pekar på en hyffsad utveckling också.

Med det sagt, intressant diskussion och blir spännande att se om trenderna för andra småstäder kan vändas.


1 gillning

Dystopia hade ett bra avsnitt om ämnet för ett tag sen. Städernas kris 1 juni 2022 - P3 Dystopia | Sveriges Radio

1 gillning

Försäkringar är det stor skillnad beroende på vart man bor.

Elpris varrierar med elprisområde.
https://nätområden.se

Nätavgift varrierar med nätägaren.

I min småstad får man även skattereduktion för att bo är :man_shrugging:,

Men alla dessa fördelar försvinner om man tar med den lägre skattesatsen i Stockholm kommun :rofl:.

2 gillningar

Det är rätt galet egentligen, bor i ”nytt” villaområde i Växjö, skulle gissa att medelpriset på villor i stan ligger mellan 4.5-5mkr.

Alvesta ligger ca 10min bort, där ligger snarare medelpriset på 1.75-2.25mkr, dvs halva priset.

Till mitt jobb går det lika snabbt från centrala Alvesta som från nuvarande boende (men blir lite mer omständigt när barnen ska till skolan).

Visst lite sämre utbud av butiker osv, men bussar går konstant samt tåg, plus att Alvesta är en knutpunkt så smidigare om man ska åka tåg till Sthlm/Gbg/Malmö/Köpenhamn.

Hade jag sålt huset innan allt kaos den här våren så hade jag kunnat köpa ett fint hus där och en ny elbil och bott helt utan lån eller skulder. Lätt att vara efterklok…

5 gillningar

Bättre ekonomi är en sak, livsstil en annan tänker jag. Jag har bott i småstad, mellanstor stad och storstad. Med småstad menar jag nu <10000 invånare. Det jag tycker är tråkigt med många småstäder är den låga energin och känslan av stiltje. Jag undrar om det är lite av ett svenskt fenomen, vi har inte detta med att man samlas naturligt på puben tex. Man får också ha tur om småorten har en bra restaurang, på sin höjd finns det oftast bara en deppig O’Learys. Jag tycker att det är konstigt att det har blivit så, jag undrar om det handlar i botten om vårt svaga jordbruk, mitt intryck är att i många byar utomlands är bönderna och andra egenföretagare en viss del av motorn i samhället. Nu är många småorter i Sverige bara deprimerande. Nu kanske jag trampar @dhanjel på tårna men du nämnde Alvesta, det är väl ett skolexempel på trist, ful och energilös småstad. Inte värt!

4 gillningar