Ja Alvesta i sig är inte så spännande, men i ärlighetens namn är jag sällan “nere på stan” i Växjö heller.
Att betala över 100kr för en öl lockar inte och jag lagar bättre mat hemma 
Och om boendet kostar en tredjedel, eller helt gör att man slipper lån så kan man ju unna sig en taxi då och då, eller en hotell-natt för den delen.
Föräldrarna bor i Nybro, det måste vara en av sveriges tråkigaste städer. Sorgligt att se vilket förfall som har skett de senaste 20 åren.
Tror det mycket beror på person till person.
För mig personligen så spenderar jag majoriteten av tiden i mitt villakvarter samt cyckel till från livsmedelaffären. Spelar ingen större roll för mitt dagliga liv om villakvarter ligger i Stockholm, Alvesta eller Västerås kommer ändå leva mitt liv ungefär likadant.
För mig personligen trivs jag mer att bo som idag med 1-2 timmars bilfärd till ett flertal olika storstäder och mellanstorastäder då det ger en större valfrihet kring resturanger och affärer.
Det jag uppskattar mest med dagens boende situation är att jag har skogen 50 meter bort…
Folk är absolut olika. Jag har dock upplevt att behoven har ändrats allteftersom barnen har växt upp. När man är mitt i allt och barnen kräver mycket tid, då behöver man inte mycket annat än det du beskriver. Men ju mer de växer upp desto roligare är det att göra saker tex som par på egen hand eller med barnen. Man kan också vilja att barnen ska slippa pendla tex till gymnasiet.
Sedan kan man fundera på hur skolorna är på den typen av småorter. Gissningsvis lockar de inte till sig de bästa lärarna. Det är mycket snack om invandrares påverkan men tittar man på en del områden i Sverige så är utbildningsgraden och medelinkomsten väldigt låg bland ursprungssvenskar. Tex på Gotland läser runt 10% vidare på högskolan. Skulle tippa på att även tex Blekinge ligger illa till.
En faktor som inte nämnts ovan är kommunalskatten. För en läkare med en inkomst på säg 800 000 kr/år är skatten i Stockholm ungefär 30 000 kr/år lägre än skatten i t.ex. Alvesta.
Således bättre att leva FIRE-liv i dessa typer av orter än att löneslava (allt annat lika).
Det är ju där det blir en fråga också om hur olika man är. För mig räcker kostnadsskillnaden mellan min småstad och Stockholm till en weekend resa i månaden om jag hade haft det behovet.
Barnen och min partner uppskattar variationen av att kunna växla mellan Örebro, Västerås, Stockholm osv mycket mer än situationen som vi hade när vi bodde i en megastad 
.
Säger inte att småstad slår storstad utan det beror mycket på vad man vill uppnå med sitt liv och vad man trivs med. I mitt fall trivs jag bättre i min lilla småstad än både att bo i storstäder samt i småbyar men jag förstår charmen med alla 3 möjligheter.
Iaf i min bostadsort finns typ alla gymnasium program då grannkommunerna har gått samman. Men i vilket fall växte jag upp i en liten by och där var det 20 min tåg till staden med gymnasium. Min känsla att många ungdomar i exempelvis Stockholm har längre än 20 min till skolan.
???
Iaf vad SCB skriver,
Skillnaden mellan länen har samband med flera bakomliggande faktorer. Den sociala sammansättningen av befolkningen i länen är en viktig faktor, eftersom benägenheten att påbörja högskolestudier har ett samband med social bakgrund. Tillgången till högskoleutbildning och situationen på arbetsmarknaden är andra faktorer som påverkar andelen som går vidare till en högskoleutbildning.
Karlskrona har en tydlig potential som turistmål. Det finns turism förstås men potentialen är mycket större. Det innebär samtidigt att staden lever upp sommartid och är betydligt tråkigare övriga årstider.
Nyfiken, vad/hur är förfallet?
Vi pratar ju sydöstra Sverige, Skåne är ju förlorat sedan länge. Det är vida känt
Personligen skulle jag inte ha något emot att bo i mindre städer nu (och under studietiden bodde jag i en relativt liten stad), men som barn och ungdom innan det var jag rätt tacksam att mina föräldrar valde bo i en storstad istället för en “liten håla” (inget ont om små hålor dock, utan mer än reflektion av mitt synsätt från den tiden).
Kanske jag bara är präglad av min uppväxt, men jag ville ge samma till mina barn, därav bor vi i en större stad (samt att min fru absolut vantrivs i mindre städer).
Jag tror man färgas ganska mycket av sin uppväxt och vi har alla olika drömmar och mål vilket är bra då jag tror ett diversifierat sverige är bra!
Både jag och sambon är uppväxta i småbyar med 500 invånare och det har gjort oss till ganska så naturnära människor. Det finns nog ingenting i hela världen som skulle få oss att trycka in oss i en liten lägenhet med ett barn. Det ska finnas gott om plats, långbord, stor trädgård, cyklar, nära till skog och mark. Man behöver inte låsa ytterdörren, man kan gå ut i t-shirt och kalsonger(nåja, beror på läget såklart), man är inte rädd för att barnen inte ska komma hem, gott om husdjur osv. Och duger inte det så bor vi numera med väldigt bra kommunikationer till större städer om man nu vill dit av någon anledning, inte minst när barnet blir större så man inte behöver köra lika mycket.
Hade det funnits villor i städerna inom räckhåll för medelklass hade det kanske varit aktuellt för oss. Men Malmö går ju bort direkt så då återstår bara Göteborg och Stockholm, resten av sveriges städer liknar ju kyrkogårdar efter kl 18 ungefär så jag ser inte poängen att betala extra för att bo där faktiskt. Men det är upp till var och en.
Jag tror som någon tidigare här påpekat att folk i högre utsträckning kommer att jobba hemifrån. Det kommer att driva upp priserna på boende i kranskommuner osv.
Är själv nollåtta som lever i exil på landsbygden. Då och då flyttar det hit ett par i barnalstrande ålder och köper något hus som blivit över när marken styckats av.
Sen kör dom hela resan med herrejössesrenovering, tio svåra år med barnafödande och bajsblöjor. Sen när kåken är klar och ungarna klarar att torka sig i baken själva så sticker damen.
Bjuv har ju så länge jag kan minnas förknippats med elände… tyvärr.
Jag tycker det redan är på god väg, åtminstone om man tänker på hus som faktiskt har lite plats för både familj och hemarbete. Men inte mig emot, om jag ser det rent egoistiskt. Då är det lättare om man vill casha in och dra en dag.
Många flyttar där ifrån, många affärer har stängt igen, och tex enda hotellet. Haft stor andel invandrade som integreras dåligt och alla hamnar på samma ställe. Mkt problem med misshandel, hot osv.
Många butiker har dessutom blivit ersatta av såna här allt-i-allo butiker typ mini-livs, inget ont i det såklart, men när varannan butik blir en sån här butik /kiosk så är det inte så kul att genom stan. Gågatan har dessutom gjorts om till att tillåta bilar med.
Kan bara hålla med, när Corona kom så ökade värdet på mitt hus med 40% på 2 år…
Hmm, siffran 10% har visats mig på en presentation, kanske då gällde någon delmängd. Lite konstigt att de presenterar statistik över påbörjade studier, slutförda är rimligen det intressanta. Att man har lyckats bli inskriven på nån random A-kurs känns inte så avgörande för utvecklingen.
Men i vilket fall: områden skiljer sig åt ganska mycket och ungdomar färgas av sin omgivning. Jag kan därför tycka att påståendet att man kan bo var som helst och att orten inte spelar någon roll (bortsett från rena problemområden) inte är helt igenomtänkt om man är förälder.
Intressant och lärorik tråd detta blev!
Är också förundrad över varför Karlskrona (som jag själv bott i de senaste 15 åren men inte längre) hamnade med på listan över utdöende städer? Såg inte alls den trenden vare sig bland huspriserna (som tillsammans med Kalmar här nere ligger riktigt högt sett till rikets snitt), jobben eller något annat. Som gammal militärstad är den såklart lite “mossig” här och där med gamla fula byggnader på jättefina lägen, men detta har man ju byggt bort senaste 20 åren. Staden var dessutom riktigt trevligt att befinna sig i sommartid, då det blomstrade med turister och aktiviteter, mycket på grund av den jättefina skärgården. Du har färjetrafik till baltikum, bra utbud på sommaren med aktiviteter för barn och familj osv osv. 2.5 timmar med bil till Malmö/Köpenhamn och 1 timme till Kalmar med flygplats. Det händer inte speciellt mycket heller i staden om man tittar till kriminalitet och hur mycket “slödder” som stryker runt.
Däremot, Karlshamn och speciellt Ronneby ser jag absolut en risk att de “dör ut” på sikt.
Flyttade själv från Karlskrona pga att “drömvillan” dök upp på annan ort. Påverkade inte mitt jobb speciellt mycket då vi bor kvar i Blekinge.
/H
Medhåll. Högskolan har väl gjort sitt till också. Närheten till hav, skog, öppna landskap och allt det där som gör “Sveriges trädgård” till ett mini-Sverige inom pendlingsavstånd hjälper nog också till.
Att övriga större orter i Blekinge känns stendöda är en annan sak.
Jag skulle egentligen vilja vända på det. Är verkligen de större städerna något att ha med tanke på utvecklingen där? Extremt segregerat, mycket kriminalitet och utanförskap. I de mindre orterna är mitt intryck att det inte är lika utbrett. Har jag fel (finns såklart undantagsfall)?
