De som känner tomhet, tror du de pratar öppet om det?
Tror de flesta älskar och är tacksamma för sina barn, men vet också om motsatsen, med tanke på hur vissa behandlar sina barn.
2 gillningar
Kanske inte alla men dom man känner skulle man nog märka det på.
Behandlar man sina barn illa tror jag inte det har med tidigare tomhet att göra. Då är det något annat som är fel.
Lever man inte i nuet medan man jagar ett större mål? Resan är målet s.a.s.
Det finns ju en sägning att det som inte växer dör. Någon ifrågasatte det på forumet och visst; i heltal räknat eller i en viss skala kanske saker kan vara desamma. Men desto noggrannare man ser det desto svårare blir det nog att hålla perfekt stiltje. Antingen siktar man mot nya mål eller så går man ner sig.
Det finns såklart en gråskala eller osäkerhet i verkligheten som gör att man naturligt vill ha lite mer “för säkerhets skull”. Finns säkert något instinktivt samlar- och upptäckarbeteende som driver en att söka nya mål hela tiden.
Och som sagt; så länge det sker i lagom tempo är det väl perfekt? Att varken vara uttråkad eller stressad. Bara må bra och ha kul och helt hänge sig åt det man fäst sig vid.
Det är väl att vara i nuet?
Sant och klokt. Å andra sidan offrar man väldigt mycket smärta, tid, engagemang och pengar för barnet. Så man kanske också kan säga att det är egoistiskt varje gång man inte ger en ny människa chansen att finnas?
1 gillning
Föreslår du braskar med “min upplevelse är” eller liknande när du kommer med dylika uppenbart subjektiva och svepande påståenden för ytterst komplexa situationer. Annars är det lätt att ge folk intrycket att du tror du levererar objektiva fakta.
Genuint nyfiken på vilken erfarenhet du baserar det påståendet på? Folk tenderar att vara rätt olika…
3 gillningar
Att sätta ett barn till världen är egoistiskt mot barnet? Även om jag förstår att du fiskar efter att man så gott som alltid gör det för att man själv vill, så tappar ordet “egoistiskt” rätt mkt mening om du menar att jag beter mig egoistiskt mot dig om jag ger dig den finaste gåva du över huvudtaget kan få i den här världen.
2 gillningar
Jag tar dagen som den kommer och gör det bästa av den. Har fått perspektiv på saker och ting efter några stora operationer. Har opererat hjärtat och bytt klaff, godartad tumör i knät storlek som en handboll på några kilo och även fått diagnosen reumatism i ryggraden. Jobbar varje dag och tycker det är helt underbart att jobba och umgås med nära och kära! Retar mig inte längre om jag står i bilkö eller matkö osv. Varför ödsla tid och energi på något jag inte kan påverka.
9 gillningar
Ja sjukdomar ger en verkligen perspektiv och gör att man tar tillvara på tiden på ett annat sätt. Tråkigt att du fått så mycket av den varan dock! Känns som vissa får allt… Tur att du är så positiv, det gör det lättare att ta sig igenom livets svårigheter 
4 gillningar
Om det gäller pengar så se till att använda lite av dem. Håller med om att 100000 är inte så spännande när man redan har en del sparat. Men att ta tex 40 000 av dem och göra nåt kul är något helt annat.
Sedan upplever jag att livet växlar mellan framåtrörelse och platåer. Ibland är man på platåer när inte mycket händer men det betyder inte att det kommer att vara så för alltid.
1 gillning
Nu ska inte denna tråden handla om ens syns på att skaffa barn eller ej. Men…
Synen på att skaffa barn verkar vara ett känsligt ämne. Merparten av de som skaffar barn är lämpade att göra det. Dock så finns det individer som inte är lämpade att göra det, eller skaffar barn av fel anledning. Frugan jobbade på socialtjänsten med inriktning barn och det finns en sida av Sverige som många medborgare inte är medvetna om eller inte vill kännas till.
Jag hoppas att det framgår att jag inte är emot att folk skaffar barn, utan att det bör vara av rätt anledning.
Och för att svara på din fråga; Nej, att sättas till livet är inte den finaste gåvan man kan kan få. Det kan lika väl vara en förbannelse. Att sättas till livet och få en trygg och kärleksfull uppväxt, det är en gåva!
6 gillningar
Min egen erfarenhet.
Japp, precis det jag menade när jag skrev:
Men kan hålla med om att jag borde lagt till “tror jag inte det bara har med …”
2 gillningar
Nu hoppas (och tror jag inte) att folk föreslår att skaffa barn för att finna någon mening med livet. Lös egna problemen eller tillkortakommanden först och skaffa eventuellt barn efter det.
3 gillningar
Fast flera av mina vänner säger att meningen med livet är just att skaffa barn… Jag tänker att alla har olika värderingar. Jag har valt att inte skaffa några för att jag helt enkelt inte tycker det. En av anledningarna är nog att mer eller mindre alla jag känner har gått isär efter de skaffat barn och att jag inte vill riskera att sitta som ensamstående med stor ångest kring hur man ska få livet/ekonomin att gå ihop!
Men jag har bonusbarn. De är fantastiska och jag älskar dom även om jag inte vill ha egna…
4 gillningar
Frågan handlar inte specifikt om barn. Alla, eller de flesta, saker man kan ha flera av, har en avtagande marginalnytta.
Därmed inte sagt att just detta skulle vara en total sanning eller det enda/viktigaste man borde utgå ifrån. Det kan finnas helt andra saker som i en viss given situation bör påverka frågan betydligt mer.
Om vi rent hypotetiskt ska ta bort faktorn barn från listan över saker som kan göra livet meningsfullt skulle jag föreslå att försöka ”hitta sin grej”. Jag menar då att ägna sitt liv åt ett fotbollslag, en kyrka, att driva soppkök eller något annat ”större”. Exakt vad det ska vara är svårt att ge ett generellt svar på. Det kan vara egentligen vad som helst så länge det inte är centrerat kring ”jag och mitt” och konsumtion i olika former. Det är, som jag ser det, just det sistnämnda fenomenet som är roten till mycket av den upplevda meningslösheten.
2 gillningar
Det är en för mig en enorm belöning av att ha gått igenom riktigt tuffa och jobbiga saker i livet. Om man bokstavligt överlever och man tar sig igenom och verkligen kommer ut på andra sidan och släppt all eventuell depression, ,änglisighet, ångest, känsla av svek, ilska, orättvisa, känsla av att lidit skada, tycka synd om sig själv etc är inget längre tungt, jobbigt och svårt. Lite små irriterande eller tristess för stunden är istort sett det värsta man behöver uppleva. Inget som sker kommer i närheten av vad man redan gått igenom och livet blir enkelt för allt är lätt i jämförelse.
Böcker är alltid bra tips med förövrigt. Väldigt svårt att tänka tankar man aldrig tänkt och skapa nya perspektiv, böcker är kanske det bästa hjälpmedlet till det!
2 gillningar
Om du har levt i fattig misär i början av ditt liv är det lättare att känna sig rik när du väl blir rik.
Jag känner mig t ex oerhört rik när jag sitter i solen och dricker min tropicana apelsinuice, apelsinjuicen vi aldrig hade råd att köpa när jag var barn. och nu kan jag dricka den varenda dag.
Någon som druckit tropicana sen barnsben kommer ju inte fatta den grejen alls.
Jag känner mig rik i mina (inte dyra) skräddarsydda kläder för dom har jag valt själv. Sluppit ärva ditt och datt i klädväg och bara vara glad åt det man fick.
Jag känner mig oerhört rik varje gång jag ser mina finskor för det påminner mig om den gången jag enbart hade ett par trasiga puma gymnastikskor som jag fick från militärtjänsten. Och att gå i trasiga skor(och kläder) sliter sönder ens själ.
Jag känner mig oerhört rik för jag har turen att vara frisk. Jag har träffat så många sjuka människor. Den rara mannen i 70 årsåldern som hade ALS och inte kunde omfamna sin fru berörde mig djupt. 
Varje gång jag går på toa och allt fungerar känner jag mig lycklig rik och tacksam och tackar vem som nu bestämmer att jag inte har läskiga tarmsjukdomar peppar peppar. 
Jag har en bil. Ingen fancy bil alls men den tar mig dit jag vill och fungerar.
Jag har ett hem. min hyresrätt på 26 kvm där jag bor SJÄLV vilket jag tycker är helt underbart. 
Litet men fridfullt. Jag kan bara vara i ett rum i taget så att bo i en 2:a eller 3:a känns lite onödigt. Jag kan resa ifrån min hyresrätt när jag vill. Reser jag på långresa kan jag hyra ut den tillfälligt.
När andra bestämt så mycket över ditt liv är det en ynnest att få göra vad man vill när man vill.
Jag känner mig oerhört rik att jag slipper gå upp i vintermörkret innan solen gått upp för att gå till ett jobb är jag inte vill vara.
Jag känner mig oerhört rik för att jag är frisk och min kropp fungera och jag kan träna och svettas. Jag läste om några barn som hade en extremt ovanlig genetisk sjukdom om gjorde att dom inte kunde svettas. Varma länder hade varit livsfarligt för dom och dom var tvungen att badas 2 timmar om dagen. Jag tänker på dom varje gång jag tränar och min tshirt är genomblöt av svett.
Frasen: “Don’t be satisfied but always be content” är lite klurig översätta till svenska då nöjd, tillfreds, belåten betyder typ samma sak.
Jag är oerhört glad för mitt liv. Sen har jag några vilda drömmar. Fast om dom inte slår in är jag nöjd ändå. ^^
Vad strävar jag efter?
Jag strävar efter den frihet jag alltid längtat efter och nu delvis nått. Mer pengar är lika med mer frihet, så jag vill såklart att mina pengar ska öka i antal. Det är ett mått på ens frihet.
Har räknat ut att mitt drömliv nog kostar 300 000 per år. Det är kanske en på tok för låg summa för någon annan. Fast för mig hade det funkat. ^^
12 gillningar
Jag har själv barn och håller med om att de är min mening med livet nu. Gör allt för dem och skulle de inte finnas har jag känslan att jag skulle självdö spontant. Så ja, instämmer i den känslan.
Samtidigt såg jag till att ta tag i mina problem jag hade INNAN jag skaffade barn, t.ex. påtaglig ångestproblematik som jag arbetade med genom psykolog-kontakt under kanske 1 års tid. Detta då det var viktigt att mina barn inte bara blev ett redskap för min lycka. Blir samtidigt svårt att vara bra förälder om barnet måste vara mentala stöttepelaren på det sättet.
1 gillning
"Det bästa i livet är gratis "
Jag njuter av de saker i livet… Kvittrade fåglar… Kaffetstunden i solen… Osv
Då glömmer man snabbt pengars värde
9 gillningar
Tycker som du, förnöjsamhet är vackert, världen skulle må bra av mer förnöjsamhet och tacksamhet.
Tacksamhetsdagbok gör ju en del. Jag brukar mer försöka stanna upp i stunden och tänka “Tänk att jag får”. Tex Tänk att jag får vara här med mina vänner, eller Tänk att jag får sitta här vid havet, eller Tänk att jag får ha ett tryggt hem.
Och nej, jag tror inte att världen skulle stanna upp av mer förnöjsamhet. Jag tror att människans inneboende kreativitet skulle ta sig uttryck ändå. Och att ha ett mer tacksamt förhållningssätt ger också ökad empati med dem som har mindre, och vilja att tex utveckla sjukvård, miljöteknik osv.
1 gillning
Håller delvis med. Men för mig som gått igenom mycket fysiska trauman, som fortfarande alltid är närvarande i form av kronisk värk, funktionsnedsättningar och neurologiska symptom, så är livet aldrig lätt.
Men jag har lärt mig vad som är värt att lägga fokus på och vara tacksam över. Har mött många i liknande sits som kommer leva sina liv bittra, arga och anklagande mot andra.
Olyckor händer, folk gör misstag och ibland har man otur, man får välja hur man reagerar och tar sig framåt efter varje motgång.
Men många saknar den viljan tyvärr. 
5 gillningar