Att ansvara för åldrande föräldrar när man lider av psykisk ohälsa

Ja, jag är enda arvingen.

Lustigt att du föreslår att jag skulle ansöka om god man för egen del. Tanken har lurat i utkanten av mitt medvetande tidigare.

Frågan är väl om jag faktiskt skulle få en god man.

Min ena styvson har god man sedan några år. Han fick avslag direkt på sin ansökan, eftersom han ansågs för “välfungerande”. Detta trots att att han var över 40 år och hade en livshistoria som var oerhört lik gärningsmannens vid masskjutningen i Örebro; han hade i princip aldrig arbetat och levde i total isolering i en liten lägenhet som inte hade städats på åratal.

Hans far och jag skickade dock in en överklagan där vi bl a pekade på att vi inte orkade ansvara för styvsonens liv, hälsa och försörjning längre, och då fick han till slut en god man.

Jag ska kontakta Överförmyndaren och höra mig för.

1 gillning

Nu har ett möjligt nytt alternativ dykt upp.

En mycket god och pålitlig vän sedan många år, som vi kan kalla X, har erbjudit sig att hjälpa mig med mina 3 åldrande föräldrar, om och när jag behöver det.

Han går i pension i snart, och vill ha något meningsfullt att göra.

Hjälpen kan t ex bestå av allt från att bistå vid och stötta mig vid kontakter med kommun, vårdenheter, bank eller liknande, till mer handfast praktisk hjälp.

Vid föräldrarnas bortgång kan han hjälpa till med att t ex hålla i kontakter med begravningsbyrå, mäklare, firmor som köper prylar från dödsbon, städfirma m m.

Jag är extremt tacksam för detta erbjudande, samtidigt som jag inte fattar hur det skulle fungera, juridiskt och ekonomiskt.

Jag har t ex en framtidsfullmakt skriven med min än så länge fullt kognitivt fungerande mamma. Den kan jag ju inte bara överlåta på X.

Det största huvudbryt är dock, hur jag ska kunna ersätta X för hans arbete.

Han har sagt att han redan har planerat att starta en enskild firma för att vid behov kunna hjälpa grannar och vänner med diverse arbeten. Mest av praktisk natur.

Han tillstår dock att han än så länge inte vet ett dugg om vad det innebär att ha en enskild firma, hur man tar betalt etc. Och jag vet om möjligt ännu mindre.

Till de av er som eventuellt redan har satt sig i framåtlutad ställning för att skriva att “Betalt? Vänner tar man väl inte betalt av?!?” så vill jag säga att min vän redan har hjälpt mig orimligt mycket under en mycket lång och svår period av mitt liv, utan att kräva någon ersättning.

Jag vill kunna känna att jag “anlitar” honom, och att han får en rimlig ersättning.

Jag undrar om det går att lösa det här inom lagens, och Skatteverkets, råmärken, och utan att banken plötsligt stänger av hans, eller mitt konto.

Alternativ som inte är aktuella är:

  • Gentjänster, d v s jag hjälper honom med saker
  • Kontanter i handen då och då
  • Swish då och då
  • Erbjuda resor och goda middagar som betalning

Jag skulle önska att han bara kunde skicka mig en faktura då och då. Som om jag hade köpt fönsterputs eller liknande. Men det går väl inte om han “bara” har enskild firma. Och om det blir så att jag blir hans enda, eller överlägset största “kund”, så kanske Skatteverket hävdar att jag är hans arbetsgivare…?

Mina kunskaper om sådant här är på en 5-årings nivå, så eventuella svar får gärna vara pedagogiska och övertydliga.

3 gillningar

Fint att höra att du har denna vän. Det hela låter som en bra lösning tycker jag. Tyvärr har jag inte de kunskaper du efterfrågar, men hoppas andra här kan besvara dina frågor.

2 gillningar