När Föräldrar börjar bli gamla

Hej!
Några bra tipps på lösningar när föräldrar börjar bli så gamla att de tappar lite greppet, Mamma är nu 85 år och har ju egentligen genom hela livet haft stenkoll på ekonomin och papperen, men nu förstår hon inte längre och det blir lite tjorvigt ibland ( hon har en levybody demens). Det finns ju en del pengar både i Aktier, Fonder och Likvider. Vilka fällor finns som man skall undvika, pengarna är ju hennes definitivt, men jag vill ju inte nån bankman skall övertyga henne om några tokigheter. ( visst hennes portfölj är ju grymt tungt viktad mot svensk industri och råvaror) men dock en 50/50 fördelning aktier/räntor. Är ju lite rädd att hennes bankman hittar på att hon är för virrig att äga aktier och fonder. Men hur har ni löst sånt här vilka möjligheter finns, och vilka fällor finns det. vad händer om man blir inlagd för vård. Gammalt tillbaks har jag hört att vården kunde bli hur dyr som helst så länge du hade pengar, men jag har inte kunnat hittat nått annat än att det är mot inkomst numera och det finns maxtaxa. Nån som har erfarenhet och lösningar?.

Man kan skriva ett avtal om att vara “god man” och få bestämmanderätt över ekonomin. Min far gjorde det med sin systers ekonomi (Med hennes tillåtande). Kan inte detaljerna exakt eller om det går att göra det med sin förälders ekonomi, men det skulle jag anta. Kan ju vara något att kolla upp i alla fall!

2 gillningar

Du måste skaffa en framtidsfullmakt.

Tack, det var precis vad jag letade effter.

Fast en sådan hindrar inte någon slug bankman från att ändra moderns allokering om hon ”godkänner” det. Så @hallbo behöver ringa och prata med överförmyndaren.

Tyvärr är detta är väldigt känsligt ämne i Sverige och man behöver ta ansvar för det själv innan demensen etc sätter in. Om jag själv kommer upp i 80+ eller märker att jag inte riktigt hänger med kommer jag omedelbart dela ut allt till barnen om det inte redan skett. Vad ska en gammal dement gubbe med pengar till liksom?

1 gillning

Det skadar inte att vara luspank när man behöver hemtjänst, ligga inne på korttidsboende då och då eller äldreboende.

Det är så folk tänker men oftast blir det inte av tyvärr.
Vet du om taxa på kortidsboende äldreboende, bara är inkomsstbeprövade eller är det tillgångsbeprövat?

1 gillning

På många insatser räknar de en viss procent över en viss ”förmögenhet” som inkomst, ex. 15% av alla tillgångar över 100.000kr. Är en djungel dock, men överlag är det mest förmånligt att vara pank.

Hjääälp , 15% kan ju bli mycket.
Går det att läsa sig till nånstans vad zom gäller vars.

Jag har tyvärr inga handfasta tips att ge mer än en uppmuntran att det är bra att du tar i det innan allt blir för komplicerat.

Min mamma har under senaste åren vårdat min dementa pappa. Förutom den stora påfrestningen det innebär att vårda en dement anhörig har byråkratin och ekonomin flutit på hyfsat. Mamma har tagit hand om det.

Plötsligt blev mamma svårt sjuk, hamnade på sjukhus under en period och klarar inte lägre av att ta hand om pappa. Så pappa hamnade på demensboende utan någon som helst förvarning.

Det är då man upptäcker att vissa saker skulle ha behövts fixas till innan pappa gick in i dimman. Det har varit allmänt struligt och banken kom med hitte-på-regler om att vissa saker bara får skötas av äldsta barnet. Jisses! Vi är båda medelålders.

Det har inte direkt blivit lättare med Corona med besöksförbud och andra restriktioner.

Mamma och pappa har sparat gemensamt på pappas konto och det har inte varit några problem förrän nu. Mer än 100.000 kr på kontot? Hejsan hoppsan, där rök bostadsbidraget! Om mamma till sist lyckas flytta över sin andel av pengarna till sitt eget konto kommer det ändå se lite skumt och ruffligt ut.

Om jag trots allt ska ge några råd är det att se till att pengar och värdepapper befinner sig på rätt konto, att egendom är skriven på rätt person (villa, bil etc), att försäkringar, elavtal och andra abonnemang står på lämplig person. För ett gift par som lever i harmoni är mycket av det strunt samma, men när demens och annat elände slår till blir allt plötsligt så svårt. Och så klart att göra det du tar tag i nu: Se till att det finns fullmakter redan innan.

3 gillningar

Kanske @janbolmeson borde göra ett avsnitt om detta? Och då menar jag inte gällande framtidsfullmakter etc, utan kanske hur man bör tänka när det är dags att lämna över stafettpinnen till nästa generation innan man själv avlider. Många vill inte tänka på döden vilket resulterar i mycket onödig frustration för anhöriga.

Som en liten anekdot hittade vi en gång något slags ”kontrakt” mellan far och (äldsta?) son i en gammal kista där det framgick att sonen skulle tillgodose faderns behov i ålderdomen på olika sätt, bland annat ved stod med minns jag, när sonen tog över gården. Tyvärr har jag inte längre tillgång, annars hade jag lagt upp en bild.

1 gillning

Jag misstänker att psykologin kan vara ungefär densamma som med barnspar. ISK eller KF? Kan man verkligen lita på att de kan ta hand om pengarna när de fyller 18, eller behövs restriktioner?

Men nu är snorungarna typ 67 år, och de är väldigt trevliga och så, men min förmögenhet… :grimacing:

Vården kan inte bli hur dyr som helst. Det finns maxtaxa. Avgiftsberäkningen görs på inkomst, och hit räknas också inkomst av kapital, men inte kapitalet i sig. Det finns massor av bra info på nätet.

Oj. Jag ska vara helt ärlig att det här var en sådan sak som jag inte visste om att jag inte visste. :man_facepalming:

Jag gör jättegärna något på det här ämnet, men jag vet inte ens vart jag ska börja. Vem ska man prata om det här med? @bspastikern har du något inspel vart man börjar? Dvs. vem jobbar med den här typen av frågor på “konsumentens” sida?

Om du vill göra ett inslag med inriktning om framtidsfullmakter etc kanske Pär Rahmström kan vara en intressant gäst. Han är advokat och ordförande i Demensförbundet och är den som syns längst ner på den här sidan. Jag har dock ingen erfarenhet alls av honom, så tolka det inte som en personlig referens.

Hur många av oss här har egentligen full koll på skillnaderna och innebörden av framtidsfullmakt, generalfullmakt, anhörigbehörighet, god man, förvaltare, förmyndare och överförmyndare och hur makten är fördelad mellan dessa, anhöriga och den demente? Vad är det man ska ha, vad trumfar vad, och när är det dags att sätta ner foten och protestera?

Samhället har så klart någon form av skydd så att anhöriga inte snackar ihop sig och plundrar tillgångarna för en människa som påstås inte kunna tillvarata sina rättigheter, men det gör också att goda och kompetenta anhöriga, såväl som den demente, drabbas av systemet.

Vad gäller mina föräldrar har vi mest famlat runt och fattar nog fortfarande inte riktigt vad som är rätt sätt. “Är det så här trögt för alla, eller är det vi som gör fel?”

På länken ovan hittar man även texten “Eftersom till exempel en del banker och vissa apotek inte accepterar andra framtidsfullmakter än deras egen, är det viktigt att du kontrollerar hur din bank/apotek ställer sig till andra framtidsfullmakter. Gör detta i samband med att du upprättar framtidsfullmakten för att undvika framtida problem när fullmakten behöver tas i bruk.”

Så krångligt är det tydligen även om man försöker ta tag i saker i god tid, vilket vi ju inte hade gjort.

För att bredda ämnet lite så behöver det inte vara demens som gör att någon bli oförmögen att ta hand om sig själv. Stroke, trafikolyckor eller något annat oväntat som kommer som en blixt från klar himmel lär orsaka samma bekymmer.

8 gillningar

Pär är väldigt snäll och trevlig :slight_smile: det är vår landetgranne

1 gillning

Min pappa har haft demens i ett antal år nu. För honom går det långsamt men hans fungerande blivit gradvis sämre för varje år som gått. Pappa bor nu hemma hos mamma men han är på “vuxendagis” tre gånger i veckan. Där får han utmärkt vård och försöker de stimulera honom på många sätt.

Men in på ämnet: vad som inte hjälpte att han från första början blind förnekade att det fanns något som inte stämde hos honom. Någonstans fattade han att det blev konstigt ibland i hans sociala kontakter och att han inte alltid hängde med. Han var så frustrerad och att prata om att lämna in körkortet eller få honom att skriva under en fullmakt var rent omöjligt och gjorde att han blev ännu argare på mamma.

Till slut lyckades hon få till det hos banken men de behövde först hjälp av en läkare som skrev ett intyg att min pappa inte längre borde köra bil och också borde skriva under en fullmakt. Det var pappas inbyggda respekt för läkare som gjorde det… inte allt tjat från familjen.

Att själv inse att man inte hänger med och sedan agera efter det låter enklare än det ofta är.

2 gillningar

Det handlar nog ofta om att man inte vill inse att slutet börjar närma sig och har svårt att släppa taget, blir ju som en påminnelse om döden vilket många är rädda för. Man kanske kan skriva ett brev till sitt framtida jag som man öppnar när omgivningen börjar reagera? För om man går på “vuxendagis” så är det ju objektivt så att man inte riktigt hänger med längre, och definitivt inte har någon nytta av att sköta sin egen ekonomi.

Jag har svårt att tro det kommer fungera. Hur ska du kunna hitta brevet när du inte ens kan hålla koll på husnycklarna och börjar glömma bort vem du är gift med sedan urminnes tider? Att kunna greppa något så abstrakt som ett brev till dig själv från förr i tiden och sedan vidta rätt åtgärder kan vida överstiga mångas förmåga.

Jag känner igen det @Adde skriver om blint förnekande och ilska. Det måste vara påfrestande när omgivningen börjar klaga på att du lägger saker på fel plats, att du glömmer göra det du lovat, att du gör saker på fel sätt, hela tiden påpekar att du minns saker fel och sedan börjar de fjanta sig och förklara saker för dig som om du vore ett barn. Och sedan vill de att du ska åka till lasarettet och kolla om du är dum i huvudet, och dessutom ta körkortet ifrån dig - du som alltid kört prickfritt. Det är klart man blir förbannad, hela tiden. Jag tänker då fan inte läsa något gammalt brev! Aldrig i livet! Släng det!

Jag tror mer på framtidsfullmakt och testamente i god tid, kanske i samband med att man går i pension om man inte fixat det tidigare. Det borde kännas naturligt då när man går in i en ny fas i livet. Det finns dessutom en viss risk att fullmakter, gåvor, avtal och testamenten kan ifrågasättas om det visar sig att du gjort dem efter att demenssymptomen börjat visa sig. Det är väl knappt man behöver nämna Ebba Buschs husaffär. :grimacing:

Demensförbundet har för övrigt en guide hur man bör bemöta dementa. Det kan vara bra att bära med sig den kunskapen genom livet, och inte vänta tills man sitter på första anhörigmötet och inser att man nog gjort lite fel.
Bra förhållningssätt till personer med demenssjukdom.

1 gillning

Ja, det blev jobbigt. Det var tur för mina föräldrar att min pappa alltid varit sparsamt och det betydde också att han inte började slösa bort pengar när han blev mer och mer förvirrad. Mer tvärtom faktiskt.

Och sedan var det också nytt för min mamma att börja sköta deras pengar.

De har alltid haft ett mycket traditionellt förhållande. Inte ovanligt för par som föddes flera decennier sedan. Mamma städade och lagade mat; pappa tog hand om huset och hade koll på pengarna. Det ledde till att min pappa inte ens kunde koka ett ägg och att min mamma hade noll koll på privatekonomi.

Det är en intressant fråga hur man kan ställa för det på ett bra sätt. Det är något som kan hända alla. Inte endast vad det gäller demens men också i andra mer akuta fall som någon nämnde. Typ hjärnblödning eller annat obehagligt.

Man borde se till i förväg att man FÅR men också KAN ta över för sin närstående om det verkligen behövs. Oavsett om det händer akut eller gradvist. Och hur ska man hantera det när det redan blivit för sent som trådskaparen är inne på? Var kan man få (juridisk) hjälp då? Och sedan ska man inte glömma att det finns en anledning varför det är så svårt och det finns strikta regler. De finns också för att skydda de som blir annars utsatta för allt för giriga släktingar som gärna tar över… av helt andra anledningar.

Det vore intressant med en avsnitt om detta.