För några år sedan fick min far en demensdiagnos och sjukdomsförloppet har sedan dess gått relativt fort. Idag är han så pass långt gången i sin sjukdom att han är oförmögen att sköta sin ekonomi på egen hand. Vi närmast anhöriga har därmed gemensamt kommit fram till att ansvaret för att hjälpa vår far med dessa bitar framgent kommer att landa på mina axlar.
Har vi tur så har min far uppemot 5-10 år kvar i jordelivet. Med tanke på hur fort utför det gått sedan diagnosen fastställdes är det dock tyvärr inte alls omöjligt att den disponibla tiden är betydligt kortare än så. Inom en snar framtid kommer han att flytta till ett demensboende på heltid, vilket också lär bli den sista hållplatsen som min far kliver av vid. Att planera och prata pengar och placeringar i detta skede är förstås det sista man vill som barn och anhörig. Samtidigt måste det göras.
Det är just förvaltandet av min fars tillgångar som jag upplever en stor ambivalens runtomkring. Den känslomässiga delen i mig säger att alla värdepapper bör likvideras och placeras på ett sparkonto med hög ränta och fria uttag för att kunna nyttjas till att sätta guldkant på tillvaron den sista tiden i livet. Den mer rationella och realistiska sidan av mig inser samtidigt att detta tåg redan har gått. Att det är för sent. Bilar, dyra prylar och resor är av förklarliga skäl inte längre aktuellt i och med sjukdomsbilden. Däremot kan vi se till att hans sista år i livet får en så hög kvalitet som möjligt under förutsättningarna som råder, m.a.o. ett bra boende nära oss anhöriga, bra mat och god dryck, sköna kläder och hög kvalitet på bekvämligheter och allt annat vardagligt.
Hur man än vrider och vänder på det så inser jag att levnadskostnaderna i detta skede av livet blir förhållandevis låga och att pensionsutbetalningarna lär täcka majoriteten av dessa utgifter. Så den rationella delen av mig säger att det bästa vore att sätta upp en portfölj med åtminstone ~20-50% aktieandel för det kapital som troligtvis inte kommer kunna nyttjas i någon vidare utsträckning. Samtidigt känns detta fel i magen och som om att det vore att prioritera det som är bäst för oss bröstarvingar än något annat. Kanske borde vi bara låta kapitalet ligga placerat som det gör idag, oavsett om det är bra/dåligt eller det kortsiktigt/långsiktigt bästa?
Det mest rationella alternativet känns helt enkelt känslomässigt fel samtidigt som det kanske minst rationella alternativet känns känslomässigt rätt.
Är det någon här på forumet som gått igenom en liknande situation? Hur tänkte och agerade du/ni?
Först och främst vill jag beklaga situationen. Det är en tuff tid för vem som helst i dessa omständigheterna.
Jag själv hjälpte min farfar med ungefär samma och satte allting som jag kunde på ett sparkonto på banken, just för enkelheten kring det, avkastning är inte prioriterat kan jag Känna. Däremot att ha pengar lätt tillgängligt var att föredra, för att som du säger, kunna bidra med viss kvalitet i slutet.
Jag såg sparkontot lite som att, om farfar ville ha något, behövde något eller ville göra något, antingen med oss anhöriga eller helt enkelt slösa på något, skulle han få göra detta. Av förståeliga skäl var det dock inte så mycket.
Pass på att skämma bort med mat, godis, tidningar och var där mycket, både för hans skull och för er egen.
Så jag röstar för ett simpelt sparkonto och hoppas att det blir en så bekväm sista tid som möjligt.
Först och främst bör du ha framtidsfullmakt, eller bli god man för att ha den juridiska rätten att ta hand om ekonomin.
Sedan skulle även jag förorda sparkonto.
Hög risk med någon annans pengar som insats känns inte rätt.
Det som behövs mer än något annat gällande anhörig med demens är tid och tålamod att ta hand om alla kontakter med hemtjänst, biståndshandläggare, fastighetsägare och inte minst hantering av alla ständigt uppblåssande små incidenter i den dementas vardag.
Om er far varit vid sina sinnesbruk vad hade han velat gjort tror ni?
Jag kan bara tala för mig själv men om jag hade blivit dement så hade jag velat att mina två döttrar skulle fått så stort arv som möjligt. Jag hade absolut avskytt om dom hade bränt massa pengar på skit till mig. Och det tror jag mina döttrar hade vetat.
Så behöver det såklart inte vara för er far. Han kanske hade velat sänka pengar till en välgörenhet som står honom nära eller bada i champagne… Vad vet jag? Men ni som känner honom närmast vet säkert vad som givit honom mest lycka om ni lyssnar till ert hjärta och minns honom som den han var.
Jag var i en liknande situation för 7 år sedan då min far fick en demensdiagnos. Se till att din far skriver på en framtidsfullmakt som ger dig och kanske även någon annan släkting rättighet att sköta hans ekonomi. Det är inte helt lätt att få det att gå smidigt att sköta någon annans ekonomi, om man inte fuskar med att använda hans bank-id. Se till att vara helt transparent med allt du gör till alla arvingar så att ingen saknar information och alla får möjlighet att ge sin åsikt.
När din far flyttar in på demensboende så är det ganska stabilt vad hans kostnader kommer att vara - en känd hyra, och fasta kostnader för mat och omvårdnad. Det behövs eventuellt en initial kostnad att fixa möbler till hans rum, men om han redan har möbler som passar så är det alltid bättre att behålla de saker som han känner igen. Sedan behövs kanske lite för att komplettera hans garderob med lämpliga kläder - blir mest mysbyxor och innetofflor. Kanske lite till julklappar till barnbarn också, och någon familjemiddag på restaurang i närheten av demensboendet.
Vad man ska göra med sparkapital är väldigt beroende på vad ni arvingar tycker. Min Pappa var intresserad av ekonomi och hade massor av olika typer av sparande - bankkonton, gamla fondkonton, ISK, kapitalförsäkringar, utländska kapitalförsäkringar, en ISK med diverse strukturerade produkter, … Pappa hade inga behov av dessa pengar när han bodde på demenshemmet. I samråd med hans andra arvinge, min bror, så flyttade jag om en del av hans besparingar till några färre större poster. Vi behöll ungefär samma fördelning av sparande som Pappa hade innan demensdiagnosen, kanske 30% bankkonton och 70% fonder och aktier.
Min Pappa dog för 2 år sedan. Det tog flera månader tills bouppteckningen var klar och godkänd, hans gamla hus var sålt och arvskiftet kunde göras. Pappa hade en del fasta kostnader till huset som jag och min bror fick täcka upp för under månaderna mellan dödsfall och arvskifte. När Pappa avled så låstes alla hans tillgångar så då måste man ha egna pengar att täcka upp med tills arvskiftet har gjorts. Se till att ha en plan hur detta skall göra.
Vi gick till banken och pratade med de. Vi fick ett dokument som skrevs på av syskonen, som innefattade att en av oss anhöriga företrädde vår förälder. Gick smidigt och alla placeringar diskuterades så vi hade consensus på allt som hade med pengar att göra redovisade halårsvis tillgångar och skulder.
Tyvärr är upprättandet av framtidsfullmakter oftast för sent om en person redan fått en demensdiagnos då fullmakten i strikt juridisk mening inte skulle hålla vid en prövning. Vi försökte upprätta en sådan när diagnosen fastställdes för ett antal år sedan och varnades av både av jurister och demenskonsultenter just pga. detta. Det var också tydligt redan då att min far inte hade förmågan att ta till sig och förstå det som stod i framtidsfullmakten. Många banker godtar dessutom inte generella framtidsfullmakter utan kräver specifika framtidsfullmakter som upprättas tillsammans med den enskilda banken. Hela fenomenet kring framtidsfullmakter är således rejält trubbigt i dagsläget, troligtvis då det är ett relativt nytt och oprövat område. Så i vårt fall blev det godmanskap istället.
Vill verkligen skicka med alla som läser detta att vara proaktiva kring de här bitarna och prata igenom denna typ av tråkigheter med era anhöriga (sambos/föräldrar etc.) innan det är för sent. Det blir så mycket enklare om/när oturen väl är framme en dag.
Det är just det här som är dilemmat, dvs. huruvida vi bör anpassa det befintliga sparandet efter den korta tidshorisont som nu råder (=likvidera värdepapper och lägga på ett lättillgängligt sparkonto) eller om vi bör behålla den exponering mot börsen som min far redan har idag men som egentligen enbart är försvarbart om man tar med oss framtida arvtagare i ekvationen. Så det handlar således om att sänka risken i det befintliga sparandet snarare än att höja den.
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter och tips. Det uppskattar jag väldigt mycket. Beklagar även förlusten av din far. Hoppas han fick en fin sista tid trots omständigheterna.
Du ska inte ha några problem att betala dödsboets löpande fasta kostnader med de tillgångar som finns, det behöver ju dock vara klart att det är den typen av kostnad.
Tänk om en bank har lånat ut pengar med autogiro från ett konto, självklart kommer man inte att låsa tillgångar och vända sig till någon arvinge för att få betalt. Samma sak för andra kostnader, el, värme etc så länge kopplingen är klar.
Hej. Jag förstår precis vad du går igenom. Det är en fruktansvärd resa som är outhärdlig. Jag har en framtidsfullmakt för min mamma och när hon sålde sitt hus så band vi pengar i ett bundet sparkonto med 4% ränta.
Lade in mycket mer för vinstskatten så den blir guldkant även nästa år.
Jag tänker att bara låt det vila och se till att din pappa? Får allt han behöver och vad mer kan man säga. Bara dom är varma och trygga.
Jadu, livet är inte lätt. Våra älskade föräldrar försvinner dag för dag
Plus ett heltidsjobb på det! Jag balanserar detta nu och är hos mamma ca 3 ggr per dag och jobbar på det. Jag har idag tagit tid med bistånd, hyresbolaget och hemtjänsten på det. Handlat till mamma, åkt och fikat. Jag vet inte hur man orkar men mamma betyder allt! Hennes pengar går och rullar till goda bullar och mat och allt hon behöver. Vi har låst mycket pengar men har mycket att ta av till henne så hon mår bra!
Ja, det här är verkligen viktigt. I vårt fall beslutade vi inför godmanskapet att vi alla arvingar kommer vara delaktiga i samma utsträckning i alla beslut även om det rent formella och juridiska ansvaret vilar på mina axlar. Så den delen kommer inte vara ett bekymmer i vårt fall.
Har inte varit i den situationen men tycker ni verkar tänka sunt och rätt i de tankebanor ni beskriver. Bra att ni GEMENSAMT pratat igenom saker och ting även om det är ett rörligt mål med demenssjukdom.
Beroende på sjukdomsförlopp kanske ändå försök planera in och genomföra enklare utflykter/resor med t ex färdtjänst/liggtaxi/ledsagare med eller vad som krävs till t ex en kär sommarstuga eller någon som bor en bit bort. Kostar kanske en slant men det kan ju ge ovärderliga korta minnesbilder för både er far och framför allt för er anhöriga. Ibland kan det ju bryta igenom lite ljus i tunneln när man återupplever en viss miljö, åtminstone i de tidigare stadierna av demens. Sen för de anhöriga är det kanske enklare/mer värdefullt/mer behållning att göra en mindre aktivitet än att bara sitta bredvid på en stol på boendet. Att se sin far vid sin favoritfiskeplats och sitta där och fika eller besöker sitt favoritcafe kanske blir ett trevligare minne för den anhörige än alla gånger man ändå sitter på en besöksstol på boendet. Så försök ändå “göra” saker med er far även om han i sig kanske inte alltid är till synes närvarande.
Angående den ekonomiska förvaltningen hade jag nog, beroende på storlek, och antal inblandade i framtida arv fortsatt med ett “basupplägg” ungefär som inför pension eller hur det nu ser ut i dagsläget. Dvs mycket indexfonder + en del sparräntor. Rent krasst kan det ju dröja både 2 eller 12 år tills pengarna ska överföras via arv. Så tidshorisonten kan ju vara ganska okänd. Så jag hade nog avstått från några stora förändringar OM det inte uppenbart var 100% Bitcoin eller 100% på ett icke räntebärande bankkonto
Oavsett lycka till och försök ändå fånga upp lite ljusglimtar på resans gång.
Jag är god man sedan 2018 för en vän till familjen som har alzheimer. Hon flyttade till demensboende 2018. Jag och mina två syskon kommer att ärva de pengar som blir kvar. Min frus pappa har också alzheimer och flyttade till demensboende för ett drygt år sedan. Min fru och hennes syster som är enda arvingarna hanterar pappans ekonomi bl a med framtidsfullmakt. Punktar upp några erfarenheter nedan:
• Dela gärna på ansvaret om möjligt. Jag tar t ex hand om vännens ekonomi medan min syster har hand om andra behov så som tandläkare och nya kläder mm.
• Förenkla så mycket ni kan. Din pappa kommer inte ha behov av lösöre som inte får plats på boendet, fastigheter eller fordon mm. Lägg tiden på att umgås och inte att ta hand om saker.
• Tidsfönstret för att göra resor, gå på restaurang eller kafé eller dylikt var för oss mycket kort. Det blev snabbt en oro för våra anhöriga med demens att komma ifrån den kända miljön kring boendet.
• Pengabehovet blir snart mycket begränsat och kommer att handla om nya sköna byxor med resår, bekväma skor, schampo, frisör och fotvård mm.
• Jag lyckades inte förstå hur jag skulle hantera utlägg på ett rationellt sätt som god man. Jag och mina syskon lägger därför ut och delar på de små kostnaderna som det inte går att få fakturerade för att jag ska slippa redovisa dem gentemot överförmyndarförvaltningen.
• För vår familjevän har vi i kontanter på transaktionskontot så att det täcker alla löpande kostnader som kommer per faktura. Resten av pengarna är vi överens om att placera i en aktieindexfond. Det blir pengar över varje månad som går in i fonden per automatik. Jag såg till att ta frågan i vår gemensamma chat så att det går att gå tillbaka och se vad vi kommit överens om. Använd en chat som inte raderas efter en viss tid.
• För min fru vart det krångligare. Systern fick panik vid pandemin och det mesta av kapitalet som var placerade på börsen såldes för att sedan köpas tillbaka på högre nivå. Viktigt att vara överens och att ta frågan tidigt.
• Framtidsfullmakt är som tidigare nämnts inte så bra som vi först trodde. För full funktionalitet och ibland för att över huvud taget gälla kan det krävas att just det företagets fullmakt används.
Släktingar, hur nära de än är har inte per automatik rätt att ta hand om någons ekonomi utan framtidsfullmakt eller vara utsedd till god man. Det är kommunen som avgör vem ska ha den juridiska rätten att ta hand om ekonomin. Utan detta kommer du att stötta på problem med myndigheter, banker etc. Att ta någons legitimation och kontoinloggning utan fullmakt är ett brott.
Viktigt ämne! Synd att din pappa inte skrivit framtidsfullmakt för att förenkla för dig.
Jag skötte min mammas ekonomi - hon bad mig när hon inte orkade längre.
Nu har jag börjat skriva på ett framtidskontrakt så att det underlättar när ett av mina barn tar över.
Skulle jag ge ngt råd i situationen så är det att se till så din far har det du tror han skulle önska för välbefinnande och sedan förvalta på ett sätt du tror är det bästa.
Med välbefinnande ingår bla regelbunden tandvård och riktig god omsorg vilket jag inte är övertygad om ges på äldreboende nu för tiden. Tänk bara om tänderna inte blir riktigt rengjorda och inflammation uppstår - vilket onödigt lidande!
Lycka till!
