Jag beklagar den situation du har hamnat i. Det skiljer sig naturligtvis vad gäller hur demensen yttrar sig och hur boendet fungerar, men nedanstående är mina personliga erfarenheter.
Min far dog nyligen efter ha tillbringat sina sista år på ett demensboende. Den genomsnittliga tiden man bor på ett demensboende uppges vara ett par år, och så blev det också i pappas fall. Det gick fort utför på slutet.
Vad gäller guldkanten i tillvaron bestod den för pappas del av hans favoritfika. Han blev ganska snart ointresserad av oss när vi kom på besök, och höjdpunkterna för min egen del var när jag kände mig någorlunda övertygad om att pappa faktiskt hade känt igen mig. Det smärtar i själen att vara anhörig till en dement.
Vi köpte också nya fina, bekväma kläder till pappa, men tyvärr förstördes de omgående i tvätten av personalen. En majoritet av de anställda på pappas boende saknade grundläggande kunskaper om hur man sorterar tvätt och använder en tvättmaskin. Det fanns även problem med att de boende stal kläder från varandra, så ett tips är att märka kläderna med namn.
Du verkar redan befinna dig i ungefär samma situation som jag gjorde för ett par år sedan, så nedanstående kanske mest är till nytta för andra.
En av lärdomarna var att vi skulle ha ordnat framtidsfullmakt innan. Nu blev det god man i stället, med allt vad det innebär att dra ärendet till tingsrätten och så vidare. Det är bra att det finns ett skydd så att anhöriga inte kan kuppa mot sina gamla anhöriga, men samtidigt är det frustrerande att hoppa jämfota medan byråkratin tuggar på i sakta mak.
Det hade också varit bra om mina föräldrar tänkt igenom innan vem som ska stå skriven på olika saker. (Hus, fordon, avtal, etc…) Innan pappa hamnade på hemmet hade det inte så stor betydelse, men sedan blev det krångligt att ordna så enkla saker som att skaffa ett nytt elavtal (under värsta elkrisen, naturligtvis).
Vad gäller kontakter med banker är erfarenheten att verkar det som att de aldrig har varit med om att någon haft god man förut, eller att någon dör. De har ställt krav på personliga besök under kontorstid på bankkontor i avlägsna städer, och att saker ska hanteras på papper. Dessutom har de hakat upp sig på att det ska vara det äldsta barnet som ska sköta kontakten med banken, och då är vi inte några ungdomar precis.
Om man hanterar någons ekonomi med hjälp av en god man bör man ta i beaktande att godmanskapet upphör i samband med dödsfallet. Det kan vara ett litet elände att få ut de papper man behöver som god man för att göra slutredovisningen, eftersom man inte längre kan kräva ut dem som god man. Jag har väl inga speciella råd att ge vad gäller detta mer än att försöka ligga i fas, eller helst steget före.
När vi ändå är inne på det oundvikliga kan jag tipsa om https://livsarkivet.se/ där man kan lägga in sina önskemål om begravning mm. I vårt fall var de anhöriga överens om hur begravningen av pappa skulle gå till, men om det visar sig att man är oense, eller bara osäker, är det ett stöd att begravningsbyrån kan plocka fram den avlidnes önskemål.