Planering för anhörig med alzheimers

Hej! Blir lite personlig här, men vi behöver lite hjälp med att planera för en nära anhörig som har Alzheimers sjukdom. Hon klarar sig själv fortfarande men behöver mycket stöttning med ekonomiska och tekniska bitar där hon varken bryr sig eller klarar av det själv. Det finns en risk att hon bli lite ”lurad” för hon litar blint på sin omgivning. Hon har en relativt nytillkommen partner som engagerar sig och som kommer med idéer kring hennes ekonomi, och vi som står henne närmast vill bromsa lite och ta bra beslut innan man gör några större förändringar. Och vi behöver lite tips..

Lite bakgrund: Hon börjar komma uppåt 70 årsåldern. Hon äger sitt boende, har runt 30-40% belåningsgrad på sin lägenhet. Okej pension, inga större ekonomiska risker i livet. Valet som vi har ställts inför är att öka hennes amortering på lånet rejält istället för att behålla hennes nuvarande sparande i aktier och fonder (Handelsbankens egna sparande där hennes bankkontor helt enkelt placerat stående överföringspengar i ett sparande). Osäker, men jag tror inte hon amorterar så mycket just nu, kanske något. Banken rekommenderar, enligt partnern, att hon borde amortera mer men vi vet inte ifall det är hennes partner som har ”idéer” eller ifall vi borde tänka annorlunda.

Spelar det någon större roll var man ”placerar” pengar i hennes fall? Att amortera eller spara med andra ord. Hon kommer inte ha glädje av en massa pengar om 10 år förmodligen (hon har inte det ens idag egentligen). Vi uppmuntrar henne att använda sina pengar nu när hon fortfarande kan. Men i övrigt liksom, hur vi ska resonera när vi är på banken med henne.

Tacksam för alla råd!

Trist med Alzheimers. Hoppas på en långsamt förlopp! Håller med Noomi och partnern. Vad får en person ut av en relation med en som är sjuk i Alhzeimers egentligen?

Pengarna: Det mesta på sparkonto kanske, och en del i räntefonder?

Känns som att 10 år eller mindre som sparhorizont är för lite, och på 5 års sikt kanske det inte lönar sig med börsen öht. Speciellt inte i den oroliga värld vi lever i.

Kolla om det kanske är värt med saker som kan underlätta i vardagen istället. Städhjälp tex, eller flytta till ett enklare boende.

Om hon äger sitt boende kanske det kan vara värt att sälja och flytta till hyresrätt redan nu, eller låta barn ta över ägandet? Det kan bli klurigt att sälja när sjukdomen fortskrider och risken är att det inte går att sälja alls när det är dags att flytta till ett vårdhem. Då står det bara och kostar pengar.

2 gillningar

Det är ett lite komplicerat läge med partnern för att han känns pålitlig och engagerad för att han faktiskt vill hjälpa. Han vill blanda in oss så fort det är frågor om förändringar osv. Men frågan dyker ju upp i huvudet - kan man lita på honom.. Jag tror det, som vi upplever det i nuläget åtminstone. Det är ju samtidigt bra med någon som i vardagen har lite koll, vi bor en liten bit bort. Oavsett hade det varit skönt att veta att hennes pengar hamnar ”rätt” och att risken för att bli lurad är minimal.

Men att amortera mer på sitt lån kan väl inte vara någon risk ur perspektivet att bli lurad eller utnyttjad? Tänker både av eventuella utomstående eller bankens sug efter avgifter etc? Då ligger ju värdet i bostaden och ränteutgifterna minskar.

På frågan om ägande har vi skrivit framtidsfullmakt för ett antal år sedan så vi borde kunna ta över lite ansvar om det kniper. Men för nu funkar det bra, och sjukdomen är långsamt framskridande vad det verkar.

Att placera pengar på sparkonto är nog bättre än börsen känns det som ja. Men av sparkonto vs amortering så borde amortering vara ett bättre alternativ då pengarna förmodligen inte kommer att behövas i framtiden?

Eller så är kostnaden ett nollsummespel..

Hej,

Det är nog ett nollsummespel så länge pensionen inte minskar och kostnaderna ökar.
Amortering blir ju ett låst sparande som blir svårt att lura bort. Vresig det är partner eller nån externa som kommer in i framtiden.

Jag skulle se över vissa saker så länge det kognitiva fungerar. Saker som fullmakter(kontrollera med banken, telia, etc att de inte har formkrav på att man använder deras egna fullmakter. Jag vet att jag fått backning på framtidsfullmakter av bank innan och att göra det korrekt kan spara mycket problem för framtiden).

Sen är ju frågan om man vill ta en dialog kring framtiden, arv och efterlevnad med personen. Fråga hur dem vill ha det när de går bort eller tappar sin förmåga att förstå sin omgivning. Då är det enklare att förbereda med vård och ev fördelning av tillgångar enligt önskemål. Det minskar även risken att nån ringer upp och övertygar om att köpa krypto i framtiden.

Kommunikation nu undviker konflikter, strul och problem i framtiden. Även om det är ett känslomässigt tufft samtal att ta med någon.

Bra att denna skrevs innan demensen bröt ut. Några praktiska tips:

  • Sätt alla återkommande räkningar på autogiro / e-faktura med automatisk betalning.
  • Skaffa ett kreditkort (som inte är knutet till bank med E-legitimation) med lagom limit.
  • Anhörigbehörighet hos banken bör övervägas som komplement till framtidsfullmakt.
3 gillningar

Bra tips! Även tipsen med att faktiskt prata konkret om saker och ting, för vi vet ju vilken väg den här sjukdomen har tyvärr. Så bättre att ta tjuren vid hornen redan nu.

Anhörigbehörighet på banken har jag inte hört talas om! Det ska vi kolla upp. Det är lite väl tidigt att aktivera själva framtidsfullmakten nu, men det kan gå fortare än man tror. Så det är nog klokt att ta kontakt med banken, kanske också utrycka våra funderingar kring partnern. Vi bor i en mindre ort och kanske känner dom till honom och situationen mer än vi tror.

Tack för alla råd!

1 gillning

Anhörigbehörighet - hjälpa en närstående med ekonomin | Konsumenternas Anhörigbehörighet - hjälpa en närstående med ekonomin | Konsumenternas