Hej! Har gått och undrat om jag har för stor buffert på 100.000 som ligger på ett sparkonto.
Vår situation: radhus 80% belåning, fullförsäkrade, ingen bil, ett barn som nyss börjat på förskola (tänker vab) Hushållet har sammanlagt ca 60.000 i nettoinkomst. Båda har fast anställning och vi har lätt att få nya jobb om så skulle behövas.
Är medveten och tycker om Carolines kloka citat ”om det kostar dig din nattsömn så är det för mycket”. Samtidigt tänker jag om jag har för mycket pengar som äts upp av inflation.
Det här är svårt att svara på då det är väldigt individuellt. Ni har ju bra nettoinkomster så många oväntade utgifter borde lönen kunna täcka varje månad.
Jag brukar tänka vad är det dyraste som kan gå sönder och som man behöver lösa direkt?
Samtidigt som jag blir arbetslös och får vänta 3 månader på A-kassa.
Kan tillägga att ett sätt att skapa mer säkerhet/trygghet är ett skaffa ett kreditkort med säg 50k kredit, som är till ifall just något oväntat skulle hända. Då kan man minska bufferten något.
Hej, intressant fråga som jag också gått och funderat på. Vi har liknande förutsättningar vad gäller lön och boende. Vi har dock bil men inget barn så kanske jämnar ut sig haha. Vi har skaffat varsitt Komplett Mastercard med sammanlagt cirka 80 000 i 50 dagars räntefri kredit samt bonus på alla köp. Därför har vi landat i att tillsammans med en hög sparkvot om ca 50 % är behovet av buffert minimalt. Vi kommer troligen skippa buffert helt och skulle det krisa (typ vattenläcka) kan vi sälja fonder från målsparande, använda kreditkortet eller faktiskt låna på Avanza räntefritt portföljbelåning. Men handlar mycket om trygghet såklart. Har även inkomstförsäkring för den ena samt a-kassa om det krisar på det planet…
Det fungerar ok kostar inget och 0.5 % på alla köp över 50 kr. 1 % på köp över 20 000. Bonusen dras direkt mot fakturan som tyvärr än så länge kommer på mail. Finns app som funkar helt ok.
Jag tror du måste mer titta på bufferten i relation till utgifterna än inkomsterna.
Du kan titta på avsnittet om 4 hinkars principen och vad där står om hur man kan dimensionera bufferten.
Personligen tycker jag inte er buffert är överdrivet stor men allt handlar ju om säkerhet/trygghet och om man är beredd på att belåna sig i en kris, när kanske andra saker också krisar.
Väldigt beroende på hur man är som person detta. Förutom att räkna månadskostnader, försäkringar etc så ska man inte bortse från hur stor buffert man behöver för att så långt som möjligt göra sig “markandsneutral” i åtminstone ett medellångt perspektiv.
Resonemang om alternativkostnaden för att hålla likvider spelar ingen som helst roll om man av endera orsak säljer av eller slutar nyspara i tunga nedgångar. Det är där den stora nyttan med en väl tilltagen buffert ligger för mig i alla fall.
Jag har börjat fundera i termer av att två olika typer av buffertkonto. För det första akutbuffert för saker som går sönder och behöver åtgärdas snabbt (vitvaror, bil, tänder). För det andra inkomstbuffert för att täcka tillfälligt inkomsttapp pga vab, sjukdom, byte av jobb etc. Det gör att det blir enklare för mig att räkna på storleken och hur jag har pengarna.
Akutbuffert har jag på vardagsbanken och den behöver inte vara så stor. Vi kör 30 000 kr där då vi bor i bostadsrätt.
När det gäller inkomstbuffert har jag börjat omvärdera lite. Det är omöjligt att ha en buffert för en helt förlorad inkomst under en längre tid utan där är högt humankapital och olika typer av försäkringar viktigare. Så jag känner inte att vi behöver en årslön för detta. Just nu har jag landat i att 40 000 kr är ganska bra för att täcka tillfälliga bortfall exempelvis vid jobbyten om arbetsgivare har olika system för semester eller löneutbetalning. Inkomstbuffert har jag på en nischbank med lite bättre ränta.
Bra tänk! Tror du satte ord på det jag själv tänker kring buffert. Jag vill även täcka inkomstbortfall under obestämd tid. Dvs vid uppsägning men även om jag själv slutar (dvs f*ck off-konto).
Men inser när jag läser här att vi nog ligger lite för högt. Typ 300k var (dvs 600k) ihop. Är säkert vansinnigt men tänk om jag får lust att vara tjänstledig ett tag? Eller faktiskt av nån anledning inte kan jobba men fortfarande har mitt rätt stora bolån? Tycker det är svårt…
100 tkr låter inte överdrivet i mina öron. Om det kan kännas bättre med 1% ränta på bufferten finns det flera konton med fria uttag att välja på. Själv kör jag Volvo Banks.
Osäker på hur smidigt t ex kreditkort är som buffert om elpriset ökar rejält en månad, räntorna sticker iväg. Lägg ihop det med det löpande VA-abbonemanget, månadsavgifter till samfälligheter och andra löpande kostnader för radhuset där jag är osäker på hur enkelt det är lägga om och betala de med kort?
Eller tänk om det behövs vissa typer av mer akuta hantverkstjänster. Tänk att värmepannan rasar i december och vatten rinner ut och en vattenskada blir följden. En tillfällig elpanna/varmvattenberedare måste hyras och installeras. Dessutom måste man sätta in avfuktare/värmefläktar för att torka ut vattenskadan under 2-3 månader. Sen blir följden en skenande elförbrukning till 5kr/kWh ovanpå det under dec-feb då det inte går få fram en ny värmepump eller ens sätta in den……Installerade ny bergvärmepump i veckan och pratade en del med installatören om det. Inte allt för ovanligt scenario ovan de stöter på.
Sen vid sjukskrivning/arbetslöshet kan det lätt dröja flera månader innan pengarna kommer in den vägen och ibland betydligt längre än så. Vi fick själva för länge sen en långtidssjukskrivning (frun gick in i väggen) i september, karens i 90 dagar, handläggningstid, fixa intyg via läkare ny handläggning mm. Utbetalning först i maj! Så försäkringsvillkoren informerade =3mån karens. Uppehållet i pengar =8mån. Sen blev det arbetsträning, deltid och lång väg tillbaka. (Kan dessutom vara svårt ta upp ”nya lån” vid långtidssjukskrivning)
Vid många sjukdomar påverkas också fler i familjen än bara den som blir sjuk. Behöver inte vara allvarligt alls men påverkan ekonomiskt kan ändå bli stor tillfälligt. Uteblivna arbetspass, hämtning/lämning förskola som måste skötas av en person. Ork/tid/planering för billig matlagning saknas. Besök sjukhus/läkare som kan ta stor del av dagen inklusive transporter dit. Kan vara besök på ”Länssjukhus” som ligger längre bort osv. Upprepad återkommande tillfällig behandling under en längre 1-2 månader som tar mycket tid i anspråk.
Allt ovanstående har jag personligen varit med om och dessutom flera gånger i nära bekantskapskretsen.
Enkelt att tänka två arbetsföra och lätt få jobb, fullförsäkrade i full fungerande radhus. Men trots allt kan saker ändras berydligt snabbare än man tror och ta betydligt längre tid att lösa än man tror.
Dock GÅR det ju att sälja fonder och aktier i såna akutsituationer. Det är ju inte omöjligt att få tillgång till dessa pengar, de är ju oftast inte låsta även om man då kanske måste sälja vid ett något mindre fördelaktigt tillfälle. Men rör det sig om 50000 så är det inte hela världen.
Själv lutar jag åt att ha en ganska liten buffert på 20-30000 och sen lösa resten med kreditkort och att sälja av om det behövs.
Samtidigt finns det också fall där det inte är så enkelt heller. Tror säkert det finns många här på forumet vars PARTNER inte har tillgång/behörighet/lösenord att lösa det om den andre är oförmögen att göra det själv under en period. Går oftast ändå att lösa men i de fallen ligger ofta fokus på att lösa en massa annat.
Har för mig att ungefär 25000 årligen drabbas av stroke och 1/4 med dödlig utgång. Hjärtinfarkt är ungefär liknande storlek på båda siffrorna tror jag.
Japp, har även här flera fall i nära bekantskapskretsen där det hänt allvarliga saker där en rejäl buffert skulle ha underlättat mycket i vardagen för ett par månader.
Det är en väldigt viktig poäng, att båda har access till en hyfsad summa. Skulle partnern ha så lite koll på ekonomin att hen inte alls skulle klara av att sälja av en indexfond så MÅSTE man göra något åt den saken. Jag hoppas att alla inser värdet i att bägge parter förstår på ett ungefär hur ekonomin ser ut.
