@Jonathan.S har en fantastisk förmåga att sätta griller i huvudet på en. Särkilt en kommentar i den här tråden om sårbarheter i sin ekonomi. Det är något som jag gått och funderat på sedan jag läste kommentaren. Fantastiskt intressant frågeställning.
Jag får återkomma och komplettera. Det uppenbara i mitt och Carolines liv är det beroendet på mitt arbete då jag är den som driver våra bolag och generar intäkterna. Livförsäkring är bra ställd, men jag ska nog kolla över efterlevandeskydd.
Sedan tänker jag långvarig sjukdom är en annan faktor. Men även det är ju täckt till viss del av försäkring.
Portföljmässigt har jag svårt att se sårbarhet eftersom det är väldiversifierat. Både globalt och i tillgångsslag.
Räntan gå upp skulle också vara en sårbarhet om den skulle stiga kraftigt. Men hanterbart.
Tre fjärdedelar av min förmögenhet ligger bundet i min arbetsgivare (resten på börsen), liksom tre fjärdedelar av min likvida inkomst (resten från börsen). Därtill är jag inte övertygad om att jag skulle kunna hitta ett närmelsevis lika välbetalt jobb utan att flytta till ett annat land. Så min ekonomi har verkligen en stor sårbarhet med avseende på om min arbetsgivare skulle råka ut för svårigheter.
Samtidigt skulle jag väl i nödfall klara mig helt okej bara på börsavkastningen, och jag skulle nog kunna hitta ett jobb med kanske halva min nuvarande lön, så jag känner mig inte så sårbar ändå. Genom att under många år ha investerat en stor del av min inkomst på börsen har jag blivit mindre beroende av min lön och därigenom mindre ekonomiskt sårbar.
Jag har vid flera tillfällen stresstestet min ekonomi och efter det känner jag mig väldigt lugn. Sedan kan man inte ha för mycket katastroftänk, för då slutar man nog att leva öht.
Jag har helt enkelt räknat på vad vi har för utgifter idag och sedan kalkylerat med några olika scenarier, där alla eller några inkomster försvinner. T.ex. vad händer om en eller båda familjeförsörjarna blir sjuka och det drar ut på tiden, så att man hamnar emellan två stolar och helt enkelt blir utförsäkrade. Bägge blir arbetslösa o.s.v. Vad vi kan dra ner på om det händer att en av oss mister sin inkomst.
Har tyvärr ett exempel i vår närhet där han i en familj har blivit utförsäkrad p.g.a. sjukdom. Den familjen hade inte mycket i buffert (bara några månadslöner) och nu är det frågan vad som kan rädda dom från fattigdom?
Jag tycker att där de flesta kör fel mht risk är att man bara tänker sannolikhet. Det jag har lärt mig om risk (både på universitetet och i arbetslivet) är att tänka:
Risk = Sannolikhet x Konsekvens
En risk kan vara signifikant även om sannoliheten är mycket liten om konsekvensen är tillräckligt hög.
Själv försöker jag tänka på att multipla ”oturer” kan hända (även om låg sannolikhet) och om konsekvensen är tillräckligt stor, så är det en risk jag måste kunna hantera eller undvika. Helt enkelt det gamla ordspråket ”en olycka kommer sällan ensam”
Tex, ta ett tema som varit upp här på RT rätt ofta senaste tiden, ska jag belåna/öka belåningen på vårt boende för att investera på börsen.
Vad händer om jag blir av med jobbet eller blir långtidssjuk? Ok, det klarar jag. A-kassan och buffert täcker ok.
Vad händer om räntan går upp? Ok, klarar det upp till en hög ränta genom att ändra på min konsumtion m.
Vad händer om börsen går ner så jag ligger mycket minus? Ok, jag klarar det för jag kan ju ligga kvar.
Vad händer om bostadspriserna rasar så banken kräver tillbaka en del av lånet? Ok, klarar det genom att sälja av portföljen och ge till banken.
Vad händer om 1+2 inträffar? Oups, men kanske klarar det genom att likvidera portföljen.
Vad händer om 3+4 inträffar? Oups, men kanske klarar det genom att likvidera portföljen plus snåla en period, för att lösa situationen.
Vad händer om 1+2+3 eller 2+3+4 eller i värsta fall i 1+2+3+4. Ekonomisk härdsmälta och sannolikt fast i skuldsanering i årtionden Nej den risken vill jag inte ta, så jag får helt enkelt spara ihop kapitalet som jag sedan investerar.
Bara genom att tänka igenom de olika scenarierna och sedan kombinera dem så kommer man rätt ofta fram till vad som är rimligt.
Det räcker oftast för mig att resonera kvalitativt kring det utan att egentligen kvantifiera det med siffror. Man känner oftast i magen vad som är rimligt eller inte, när man ser riskerna tydligare.
Men så har jag också en tydligt ”stay rich” profil
Det var en mycket bra sätt att se det på, enligt mig. Mitt motto är att planera för det värsta och hoppas på det bästa Man lär sig bra saker i det militära ibland.
Känner att det finns mycket man kan säga på ämnet, frågan är bara vad som ger mest för så många läsare som möjligt på forumet…
Det första är väl att du som läser det här, precis som jag, har fel om något i vår analys. Något som vi tror är sant är troligen falskt. Vi är snabba på att säga att vi förstår innan vi ens vet vad vi ska förstå. Vi vet inte vad vi inte vet.
Det andra är väl att sårbarhet och risk inte är samma sak, och att varken sårbarhet eller risk existerar i ett vakum utan är alltid i relation till något annat. Ingen utav dessa är heller statiska tillstånd utan ofta väldigt dynamiska och inte sällan komplexa och icke-linjära. Det sagt så kan absolut lösningen vara lätt, men inte nödvändigtvis simpel.
Jag tror att ovan metod är oftast tillräckligt bra för de flesta, även om den har brister och inte alltid kommer vara sann. Kan man acceptera att det kommer komma tillfällen då planen exploderar, även om de kan vara få, så tror jag att den kommer duga alldeles utmärkt.
Inte heller en ovanlig metod för många. Problemet som jag ser med att använda detta som en typ av bred-spektrum lösning är att man tittar till gårdagens lösningen till morgondagens problem. Frågan är ju då vad som indikerar att vissa händelser kommer ske igen, och på samma sätt som sist?
Mycket utav mitt jobb går ut på söka svaret på frågan:
“hur förbereder jag mig på att möta de problem som jag ännu inte känner till?”
En fråga som jag själva tycker extremt intressant och hittar man ett sätt att stresstesta detta, då har man nog kommit väldigt långt i sitt arbete.
Man ska nog inte gå överstyr i risktänkandet tror jag, det finns ju en opportunity cost också man tar om man ska säkra sig mot varenda domedagsscenario. Har man ett stabilt jobb med en lön som gör att man kan spara några tusenlappar varje månad, en egenägd bostad, en buffert och dessutom några hundratusen i investeringar så ligger man långt före snittet. Det är inte sådana människor som drabbas vid en ‘vanlig’ börs- eller bostadskrasch.
Generellt tror jag man lyckas bättre i livet om man är lite naivt optimistisk. En ordentlig buffert plus lite naiv optimism är kanske mitt motto i livet .
Det här tycker jag är en magisk fråga. För det är precis det som är min upplevelse händer på börsen hela tiden. Eller de 25 år jag varit med. Corona-kraschen och finanskrisen är ypperliga exempel.
Det är ju därför jag tex inte tror att inflation är ett jättestort problem trots att det tar upp mycket uppmärksamhet just nu. Det är ett problem som är helt enkelt för välkänt. Det är den där trafikolyckan framför oss som vi alla ser. Problemet är den där lastbilen från sidan som ingen har fått syn på än…
Men eftersom ingen har fått syn på den, hur vet man att det är en lastbil som är där och att den är på väg rakt in i sidan på en?
Jag säger inte att man inte ska vara optimist utan jag ser det snarare som en möjlighet att vara optimist just för att man tänkt igenom och kan hantera åtminstone de risker som man kan tänka ut
Naiv optimism bygger på en tro att det händer andra snarare än en själv, och det passar åtminstone inte mig
Men vi är alla olika och jag tänkte bara att konceptet risk = sannolikhet * konsekvens kan vara bra för de som känner att de vill se över sina risker.
Det händer ju också att man kommer fram till att risken inte är så stor. Det är lika mycket ett koncept för att satsa som det är för att safe:a
Det jag tycker är svårt att veta är vad man mäktar med när krisen är över en. Hypotetiskt har vi en ekonomisk potential som kan aktiveras i en kris (sommarstuga som kan hyras ut, del av boende som enkelt kan delas av och hyras ut). Men frågan vad man orkar styra upp om exempelvis något händer med något av barnen så att man måste släppa allt annat under en längre period eller om ens partner blir långtidssjuk eller liknande.
I mitt fall tror jag att just kris med familjemedlem som innebär att man inte kan jobba är största och mest sannolika risken. Har bekanta som varit hemma längre perioder med barn som fått anorexia eller börjat ta droger. Nu har vi dessutom covid19 som kan drabba oss vuxna.
Jobbet är så säkert det kan bli (vågar man skriva så utan att jinxa?), inte så stora risker i ekonomin i övrigt. Skulle den helt haverera så pratar vi antagligen systemkollaps eller räntehöjningar i stil med nittiotalet.
Det kan man så klart inte. Men inom systemutveckling (sannolikt även andra områden) talar man om “anti-fragile systems/architectures”, system/arkitekturer som blir bättre under stress. Det låter lite för bra för att vara sant kan man tycka, men teorin är förhållandevis enkel: genom att utsätta ett system/arkitektur för en lång lista av kända stressfaktorer (dvs sådana man kan komma på) och sedan ständigt förbättra systemet/arkitekturen så att den står emot dessa ökar sannolikheten rejält för att det även ska kunna stå emot en okänd stress när denna uppstår.
Jag tänker att samma tankesätt borde kunna appliceras på den egna ekonomin.
Min ekonomis sårbarhet är min långtidssjukskrivning.
Det finns en plan för (stegvis) återgång i arbetet om ca ett år.
Pga min sjukskrivning kan jag inte byta bank för mitt bolån, då sjukpenning inte räknas som säker inkomst.
Jag har haft alla mina pengar hos en storbank. och valde att binda bolånet (225 000kr, ca 25% av bostadens värde) på ett år till en ränta om 1,21% nyss, men är i uppstarten av att flytta de sparade/investerade pengarna på annat håll. Räntesparkonto + tex.
Gissningsvis kommer inte storbanken vara så generösa i nästa års förhandling om räntan på mitt bolån. Dock har jag (med marginal) möjlighet att lösa bolånet, förutsatt att jag inte blir girig och investerar pengarna och förlorar dem. Finns utrymme att investera en del, men jag känner stor osäkerhet för tänk om både katten och bilen blir dyra historier, börsen kraschar och bolåneräntorna ”chockhöjs”? Sannolikheten att allt inträffar är kanske liten, gissar att chockhöjning av bolåneräntorna inte är i linje med att staten vill få igång ekonomin.
Men det krävs nog en iögonfallande välfylld bufferthink i min situation.
Finns en väldigt älskad (och försäkrad) katt som kan bli en rejält dyr oförutsedd utgift. Likaså är jag mån om att kunna behålla min bil, men även där kan det bli dyra oförutsedda utgifter.
Sedan är det också dilemmat med pensionen. I och med långtidssjukskrivningen har det inte betalats in särskilt mycket till min pension (även om jag har ett privat sparande också). Planen är att återgå i arbete tids nog, men oklart hur lång tid det kommer ta att komma upp i procent och om det verkligen är möjligt att klara heltid. Och om jag isf kommer klara heltid ända till pensionsdagen.
Därför kommer jag - efter att förhoppningsvis ha säkrat nuläget (kommande 1-2 åren) -behöva jobba mycket på pensionssparandet för att inte ligga illa till där, utifrån antal år utan arbete samt risk för att enbart klara deltid vilket också innebär lägre inkomst parallellt med mindre avsatta pengar till pensionen. På gott och ont har jag ca 30-35 år kvar innan jag uppnår pensionsålder.
Jobb:
Vi klarar oss på socialbidrag utan några ansträngningar vad gäller utgifter. Sambon jobbar inom vården och är säker. Jag jobbar inom nyskapande it-tech med ett jobb som är väldigt nytt för tiden, därmed osäkrare, men har min gamla utbildning att falla tillbaka på samt är inte rädd för att sadla om.
Daglig ekonomi:
Ang faktiskt ekonomi brukar vi inte ha mer än ca 8k per skalle hos våra banker, vilket vi länge har känt är högrisk. Dock varar en av våra löner till ca 4-5 månadsutgifter för 1 pers, så det fungerar säkerhetsmässigt.
Besparingar:
Väldiversifierade portföljer där det funderas på att nyinvesteringar ska vara väldigt högrisk då vi på 5 månader har investerat mer än vad genomsnittsinvesteraren på Avanza i vår ålder äger (genomsnitt, inte median). Låter fel att säga, men vi har råd att göra dumma investeringar känns det som. Buy and hold
Ca 55% belåning i bostaden men enbart pga värdeökningen från en skriftlig värdering.
Min sårbarhet är framförallt tid. Det är det enda som inte går att köpa för pengar (även om RUT-tjänster finns).
Alltså är risken att jag bara ackumulerat pengar för att plötsligt råka ut för en olycka som gör mig oförmögen att utnyttja dem.
Således borde jag börja konsumera mer nu istället och jobba mindre. Men jag har svårt att ta steget. Dessutom barn som jag inte gärna vill rycka ur sitt umgänge och skolgång.
Bra fråga, jag förstår vad du är ute efter, även om frågan haltar lite grann då den utgår från att vi vet att kollision med en lastbil i sida är dåligt innan det händer. Vet man det så är det ju jätte bra och den typen av händelser sker ju absolut! Men en större utmaning blir ju att, förutsatt att vi upptäcker och ser händelsen som är på väg att utvecklas framför oss, ha förmågan att värdera händelsen som bra eller dålig, förutsatt att vi aldrig har varit med om den tidigare.
Ledsen om det blir lite mycket meta i vissa svar men jag tycker den är viktig om vi ska förstå problemet framför oss.
Ofta kritiseras folks agerande, t.ex. i förhållande till risk, när det egentligen agerade helt korrekt utifrån det beslut de hade fattat. Nästa steg blir då att istället kritisera deras beslut och säga att det var fel eller dåligt, när beslut var helt korrekt utifrån hur de värderade de olika förutsättningarna i situationen. Så istället kritiserar vi deras förmåga till att värdera enskilda faktorer, när deras verkliga problem egentligen är att de kanske inte ens ser verkligheten runt omkring dem - de blundar helt enkelt.
Det vi ofta ser är hur folk agerar, men det är väldigt sällan felet ligger i själva agerandet.
Att öva och utveckla alla fyra förmågorna ovan är för mig en vital del i att kunna lyckas i de här situationerna vi pratar om, men något som ännu färre verkar lyckas med är att efter de har funnit rätt lösning så klarar de inte av att anpassa sig när alla förutsättningarna förändras, vilket oftast sker snabbare än deras beslutscykel klarar av att hantera.
Hur man sen övar och utvecklar dessa förmågor inkl. sin förmåga till anpassning, det är upp till var och en, men det är enligt mig det roligaste och mest givande man kan jobba med!