I Sverige har det ju ansetts att det är fult att prata om pengar. Att ha pengar är fult. Följ din dröm och tillsammans med avgiftsfri utbildning så har invånarna utbildat sig i något som man inte kan bli anställd och ge avkastning.
Människor har fel utbildning för att möta marknaden. Nu när livet är hårt och man ser ännu tydligare koppling på rätt utbildning ger möjligheten till ett bra betalt jobb.
Kommer man bli rik om ens mål är att bränna pengarna? 
Det finns fler storstäder än Stockholm.
Det finns fler boendeformer än radhus.
I en typisk Stockholmskontext kanske, bland innerstadsungar som SVT raggat upp utanför Södra Latin eller så. Flera av dessa ungars föräldrar har nog inte heller 30 mille, men däremot är de två om både lån och övriga skulder.
Ja, lycka är viktigare. Sedan kan man ju tycka vad man vill om Micalel Dahlén. Jag kan tycka han blir lite för mycket om han får hållas mer än fem minuter. 
Men, jag har en härlig dag här i Storköpenhamn… trots denna totala brist på 30 mille. 
Mitt exempel på radhus var just ett exempel. Från Stockholm. Går inte att få en vettig bostadsrätt för en tvåbarnsfamilj för under 7msek häromkring, villorna börjar på 8-10 för en liten låda. I det perspektivet sätts ungdomarnas förväntningar och deras syn på rikedom kalibreras. Klart man kan bo någon annanstans. Men om det är de bostadspriserna många möter, i kombination med tron att alla äger minst två bilar varav en en tesla eller Porsche, sätter det ribban för rikedom. Lokalt iaf. Finns fler såna områden runt Stockholm, och även andra städer i Sverige. Och sociala medier skevar bilden ännu mer. Jag har jobbat ganska målmedvetet med att kalibrera mina barns syn på pengar och livet i stort givet området de råkat växa upp i…
Dahlén är pepp och ibland lite mycket på en gång, men att en genomkapitalistisk institution som HHS kan härbärgera honom inger iaf mig hopp om att dess studenter kan få en mer balanserad syn på tillvaron. När jag gick där hade det varit otänkbart på så många sätt.
Vem är den här Micalel? 
Fast det är väl inte detta som de gjort undersökning på?
Sedan förstår jag inte varför det ska anses ”finare” att blir rik för andra saker än att få status och köpa dyra saker. Pengar är endast ett medel för att få det du vill ha.
Eller vadå är det ”finare” att vara rik och gå runt i trasor, bo i hyresrätt och aldrig resa utanför Sverige?
Som sagt typisk jante inställning i kommentarer.
Jag fattade, men jag tror inte de möter så många priser egentligen. Jag tror faktiskt att de konsumerar för många flöden med märkesväskor, bilar, sneakers och smink… Sedan kvittar det om de bor i Ytterhogdal eller i Vasastan.
Japp, vi är överens.
Absolut! Det finns hopp om nästa generation emellanåt. Kanske kan någon av dem bli en riktig journalist som gör riktiga ungdomsreportage också. 
Har ni inte google där i skogen? 
Om det kombineras med någon typ av själ, så ja.
(Jag skojar! Ta inte allt bokstavligt nu igen @Nadzington)
Det är ok så länge man vill ge något och inte bara vill få och ha.
Alla vill till himmelen men få vill ju dööö…
Buy now, pay later.
Räntefri kredit.
Jo men ska man blir ”rik” så måste man ju ge ganska mycket av sin tid och energi.
Sällan man blir rik på att sitta i soffan.
Det har du rätt i 
det man ger är dock mer eller mindre bra. Sett ur ett moraliskt perspektiv.
Finns väl värre saker för ungarna att göra än att plugga ekonomi. Under de där tre år finns det ju en chans att de lärt sig de där sakerna som det anses att de inte fattat här i tråden.
Om det är något det finns överskott på så är det civ.ing. Helt galen expansion av antalet utbildningsplatser har det varit.
Dessutom delar de numera arbetsmarknad med högskole ing och YH också, vilka också har expanderat kraftigt. Lägg därtill lönedumpningen via arbetskraftsinvandring.
Allt detta göra att civ ing lönerna pressas ner kraftigt.
Var längesedan jag pluggade, så du har säkert rätt. Hade varit intressant att se korrelationen mellan utbildning och förmögenhet (och inte sk hög lön som inte är samma som ”rik” i den här kontexten).
Det är bevisat att man blir lång av att spela basket. Det är bara att titta på NBA. Alla är långa!
Vill bara flika in lite egna observationer i egenskap av att just nu jobba på gymnasiet på just ekonomiprogrammet.
Mycket av det som sägs ovan kan jag hålla med om, men det finns en hel del antaganden upplever jag också som känns lite förhastade. Många av de som väljer ek för att bli rika gör det just för att de vet att entreprenörskap är det som möjliggör de riktigt stora pengarna och förvärvsarbeta som ekonom är inget de tror kommer göra dem rikare än t.ex. sina egna föräldrar som gör just det.
Många har också föräldrar som är entreprenörer på en lokal nivå. Dessa ungdomar vet mycket väl insatsen som krävs för att lyckas driva runt t.ex en lokal bygghandel eller liknande. De tror inte på någon räkmacka på det sättet.
Drömmen (som vi måste skilja från planen) är att bli rik utan någon större insats, och nå just den nivån att lyxvillor, bilar etc inte blir ett problem. Hur många av dessa ungdomar som faktiskt tror på att detta kommer hända är typ noll där jag jobbar. Detta är jämförbart, som någon annan nämnde, med de som på 90-talet skulle bli fotbollsproffs eller liknande. Många drömmer, men alla fattar verkligheten.
Det jag tycker är verklighetsfrånvänt bland våra ungdomar idag är just medelnivån av grit. De arbetsamma är minst lika starka som de alltid varit, men sett till grupp är det många som tycker att sjukskriva sig i snitt 1-2 dagar i veckan är rätt normalt, och att så länge man gör sitt bästa förtjänar man ett bra betyg, oavsett resultat. Ett typiskt symptom på detta är också att knatteligor heller inte längre får räkna poäng i sport, för vi vuxna ska i stort sett vara tacksamma att de ens är där. De cyklar heller ingenstans, utan de tar sina el-scooters (om det inte regnar för då slutar någon förälder lite tidigare för att kunna komma och hämta dem).
Kort sagt, dagens ungdomar är inte dumma, men vuxenvärlden ställer för lite förväntningar på deras insats…
Är det så att personer med ekonomutbildning är starkt överrepresenterade bland entreprenörer? Jag har ingen aning själv men jag hade föreställt mig att entreprenörer generellt skulle “vara bra på något riktigt” snarare än att “vara bra på siffror”.
För många som går från 850 spänn i månaden till att förfoga över det tjugodubbla känns det kanske rättmätigt som man är ganska rik också?
Jag bor i en hyresrätt i Stockholm på samma avstånd från staden som Ålsten och håller med killen i videon som länkades att med 5 miljoner på ISK är jag definitivt rik. Kan försörja mig själv för resten av mitt liv på avkastningen och känner ingen på riktigt som sitter med 5 miljoner sparat. Tar man 5 miljoner i ett världsligt perspektiv är det snorrikt.