Emellanåt på forumet ges det råd om att agera “lite fult” t.ex. att belåna portföljen men säga till banken att du ska renovera eller köpa en bil och liknande saker. Jag undrar nu vilka konkreta fula saker som ni gjort och kan berätta om. Fungerade allt som du tänkt dig? Skulle du göra om samma sak igen?
För egen del har jag gjort en stor ful sak som jag är väldigt nöjd med. År 2013 stod jag i begrepp att köpa hus kopplat till att min sambo och hennes dotter skulle flytta till Sverige. Jag skulle då ensam försörja tre personer på en inkomst. Att berätta det för banken hade påverkat mina lånemöjligheter ganska mycket så jag struntade i det. Jag köpte huset själv och utan att berätta något om mina familjeplaner. Nu ska det ju sägas att min sambo är välutbildad och idag har helt ok inkomst och ekonomi. På den tiden såg allting lite annorlunda ut, innan alla pusselbitar fallit på plats.
Den KALP-kalkyl som bankerna använder är ganska ambitiös och förutsätter så att säga en normal levnadsstandard. Jag hade i början ganska många “projekt” för att försöka kompensera för våra begränsade resurser. Genom bortskänkes-sajter fixade jag hem möbler till huset. Genom husbyten fick jag till bra boende på semestern. Jag såg då till att byta hus med folk på platser dit det fanns billiga biljetter. Jag hade allt möjligt pyssel för mig för att fixa allehanda saker billigt eller gratis. Det tog mycket tid och energi men det fungerade.
När jag nu summerar mitt fula agerande kan jag konstatera att det fungerade bra. Jag skulle hypotetiskt kunna göra det igen och jag skulle utan tvekan rekommendera andra att göra på samma sätt.
Du är inte ensam om detta. Många har nog gjort något liknande. En annan variant är att man uppger sin nuvarande inkomst, trots att man skall börja studera.
Eftersom KALPen inte är knuten till skuldebrevet struntar banken i detta.
Skulle Sverige drabbas av en fastighetskrasch, låntagaren får problem och banken anser att man på något sätt har blivit lurad är en “specialvariant” mindre bra. Något ackord är inte till att tänka på, utan banken kommer att jaga dig allt man kan i stället.
I ditt speciella fall kan du säkert sova lugnt. Har lånet fungerat några år, så river man inte allt för mycket i låneakterna.
Jag har bytt bank flera gånger sedan det här tillfället så att det skulle “upptäckas” framstår inte som så sannolikt. Överlag framstår det inte som tydligt hur det skulle upptäckas eftersom det inte finns system för det. Att det inte är bra att ta stora risker är givet men det var inte aktuellt i mitt fall.
Jag tycker det är intressant hur man på olika sätt kan “lura systemet”, alltså inte bryta mot någon lag utan bara flyga under radarn så att säga. Ett visst risktagande bör man kunna ta allmänt och banker och många andra har faktiskt väldigt fyrkantiga synsätt på många saker.
Nja så länge det inte drabbar dig själv ekonomiskt är det väl inget problem att belåna någonting? Lånet på t.ex. huset är ju inte villkorat att du måste köpa något TILL huset, även om vissa banker av någon anledning gillar att fråga vart pengarna ska gå.
Brukar du få mail från Avanza när de frågar vart pengarna du tog ut som belåning av dina värdepapper tog vägen? Nej precis.
Till syverne och sist är det alltid du själv som drabbas, om du tar på dig större lån än vad du mäktar med. Låt oss säga att min fru coh jag säger upp oss från våra jobb imorrn. 0 inkomst av tjänst, ca 20" i månaden i inkomst av kapital. Bryr sig banken? Svar nej, inte så länge vi betalar några lån. Däremot kan det ju vara knepigt att ta nya lån, då deras modeller bygger på att aktieägande och utdelningar är otroligt osäkra pengar, medans en anställning på vilket företag som helst anses väldigt säkert (vilket i sig är märkligt).
Ibland får man anpassa sina svar till bankernas märkliga modeller. T.ex. skulle vi enligt bankens sätt att räkna behöva 10000 kr mer i månaden för att klara våra levnadsomkostnader. Gissar att man utgår ifrån Lyckoslantens “Slösa” och inte efter oss som är “Spara”…
Eftersom temat hitintills i tråden verkar vara bolån så får jag väl bidra också. När jag köpte lägenhet och min sambo studerade så nämnde jag henne inte alls för banken, förrns pappren man behövde skriva på damp ner i brevlådan då hon fick signera bevittnandet av pantsättningen. I övrigt har vi ju samboavtal och så där, och hon deltidsjobbade med timanställning (gillas inte heller av banken), så både det juridiska och ekonomiska går ihop.
När jag skulle ta mitt första bolån så fanns det en deal för SACO-anslutna hos SEB att få en svinbra ränta på bolån (1,48 3-månaders, vilket var bäst på marknaden då), men när jag ringde och ville ha den dealen så hade de precis slutat med den. Dock stod den kvar på mitt fackförbunds hemsida, så jag gick till Swedbank och sade “Mitt fackförbund säger att de har en deal med SEB om 1,48, vad kan ni ge mig?”, vilket i mitt tycke är precis på gränsen mellan sant och falskt. Så jag fick 1,49 och vara gratis nyckelkund i ett år.
Vid ett tillfälle hade jag en fordran hos Kronofogden efter att ha blivit utsatt för ett bedrägeri. Jag bevakade gäldenärens förehavanden via hennes Facebook-konto där hon frikostigt delade med sig av typ allt (vi var inte vänner på FB). Plötsligt dök det upp en bild på en stor mage. Jag såg då snabbt till att sälja av min fordran till ett inkassobolag. Iom att det så kallade reservationsbeloppet höjs väsentligt med barn i bilden blir väsentligt högre minskade mina utsikter betydligt att kunna få till utmätning.
Jag berättade naturligtvis inte för inkassobolaget att gäldenären var gravid. Samtidigt har inkassobolag helt andra muskler och metoder för att få folk att betala. Även om det var en bra affär för mig att sälja av fordran för en ersättning på 25% eller något sådant kan det ha varit möjligt för inkassobolaget att få till en bra affär också. Det lär dock ha tagit längre tid än vad deras kalkyl byggde på.