Tror det berodde på minnet, 6s+ har 2 GB+ medans de tidigare telefonerna hade 1 GB eller mindre.
Ja, tydligen redan 5s som var första med 64-bit: What the death of 32-bit iOS could mean for Apple’s hardware and software | Ars Technica
Absolut, det behöver inte kunna skalas upp till alla och en värld där vi lever inom ramarna för vad planeten kan återskapa behöver en massa smarta lokala lösningar. Både på individ- och samhällsnivå. Helt överens med dig där.
Intressant påpekande, vilka ”affärsmodeller” som är hållbara för den breda massan när det gäller cirkulär ekonomi. Det är mycket som ska klaffa. En hel del runt återvinning har också i dagsläget alltför höga praktiska trösklar, man ska packa ihop, förvara, transportera, osv. Ett av de största problem är att våra bostäder ofta inte är byggda för att ha den typen av mellanlagringsplats.
För att det ska funka mer cirkulärt i stor skala behövs det sannolikt en hel del utveckling av olika tjänster och service som kan underlätta förflyttning och lagring av produkter i cirkulation.
Men samtidigt, det borde med rätt incitament vara lättare än vad man kanske tror att få folk att ändra sina beteenden. Exemplet med plastkassar är så talande, att folk över en natt plötsligt började komma ihåg att ta med sig egna kassar när de blev ”dyra”. Ekonomisk vinning och bekvämlighet är två bra verktyg för beteendeförändringar i stor skala.
Jag var tidigare aktiv medlem i bytargruppen på Facebook och i olika bortskänkes-fora. Eftersom jag bor i Stockholm är utbudet stort. Det var väldigt användbart när jag var nyinflyttad. Jag möblerade mitt hus på tre våningar till största delen med möbler som vi fick gratis. Det blev mycket IKEA-möbler men det var hyfsat funkis. Idag har vi bytt ut mycket av gratis-grejerna mot saker vi köpt begagnat istället. Krasst sett får man vad man betalar för men även gratis-grejerna är normalt fullt fungerande.
När man flyttar är en väldigt bra tid att vara aktiv i sådana här sammanhang. Man får ofta mycket bra saker över, sådant som passade perfekt i det förra köket men inte i det nya. Samtidigt har man stora behov av nya grejer. Det var lätt att lägga ut efterlysningar på köksklocka, mindre byrå, nattduksbord och andra prylar. Sedan kunde man välja något bra bland de förslag man fick in. En vanlig situation var att det fanns lite tråkiga saker att hämta någonstans centralt och jättefina grejer i Åkersberga, Västerhaninge och sådana platser. Tog man sig tiden att åka dit blev det bra utdelning.
Jag tror också att det kan gå rätt snabbt om incitamenten finns där. Så tricket blir att skapa smarta tjänster och produkter som är bättre och gör det lätt. Det är ju knappast någon som saknar CD-skivan och skulle vilja gå tillbaka till den istället för att använda streamingtjänster, till exempel.
Det förvånar mig att bil-delning inte slagit igenom större ännu. Det borde, rätt utformat, kunna vara mycket billigare för dom allra flesta och dessutom smidigare (inte behöva leta parkeringsplats, fixa besiktning, försäkringar och tusen andra saker).
Sen tror jag, givet hur läget är nu, att vi också kommer att få sänka vår livskvalitet på vissa plan. Hade vi tagit tag i klimatfrågan i tid så hade det inte behövt bli så, men nu är vi där vi är.
CD-skivan är i min värld inte fullt så död som många tycks anse. Anledningen är att jag främst lyssnar på “finlyssnarmusik”, främst klassiskt och jazz, alltså musik där ljudkvalitet och återgivning är av stor betydelse. Det är också sådan musik där man ofta lyssnar på hela album snarare än enstaka låtar. När det gäller popmusik, särskilt sådan som riktar sig till ungdomar, är läget helt annorlunda och där är strömningstjänster överlägsna. Fokus ligger där inte så mycket på perfekt ljud utan mer tillgänglighet och att kunna mixa låtar på ett smidigt sätt.
Att bildelning inte slagit igenom beror i min värld på två faktorer:
- De öppna kommersiella bilpoolerna är för dyra. De kan fungera för en viss målgrupp men i relation till vad det kostar att själv äga en enklare begagnad bil finns det inte mycket pengar att spara.
- Peer-to-peer alternativen har för låg tillgänglighet. Det är för krångligt att hitta och boka bilar på de flesta ställen. I Stockholms innerstad och liknande ställen fungerar det dock.
- Den tredje modellen som är bilpooler med begränsad målgrupp borde vara den mest intressanta modellen. Den finns i vissa brf-er och sådana ställen men det borde finnas en betydande potential där.
Jag skulle absolut sakna CD om de försvann och för mig kommer streamingtjänster aldrig att bli ett fullvärdigt alternativ. Som tur är tycker jag inte att särskilt mycket bra musik har gjorts de senaste 30 åren så de CD jag har räcker för mig!
Det finns såklart exempel på allt möjligt, vissa gillar att köra veteranbil men det betyder inte att el-bilen inte kommer att ta över marknaden på sikt.
Jag tror inte att bilpooler kommer ta hela marknaden, vissa kommer alltid vilja äga en bil. Men det finns en stor uppsida på många sätt och kombinerat med att vi behöver minska bilkörningen för att klara klimatmålen känns det som en outnyttjad potential.
Att använda de CD jag redan har är också ekonomiskt fördelaktigt jämfört med att betala för en streamingtjänst.
Det kommer nog alltid att vara praktiskt omöjligt för väldigt många att vara med i en bilpool istället för att ha egen bil. Det skulle absolut fungera för många men långt ifrån för alla.
Elbilen kommer säkert att ta över men det är långt kvar innan det fungerar för alla. Vi har nyligen beställt en bensinbil som förhoppningsvis blir den sista bensinbilen vi köper. Om några år hoppas jag att det är möjligt att ladda en elbil hemma.
Jag håller i princip med. Dock är det faktum att det är relativt billigt att äga bil i Sverige sannolikt ett hinder. I t.ex. Danmark är kostnaden för själva bilinnehavet högre och det påverkar starkt efterfrågan på sådana här tjänster.
Jag skulle vilja se en app för gemensamt bilägande där privatpersoner kunde arrangera sin egen privata bilpool, köpa in en begagnad bil och dela på både kostnader och praktisk hantering. Det skulle behövas just en mångfald av olika lösningar för att passa olika förutsättningar och miljöer.
Bara så otroligt svårt att ha med sig i bilen, mobilen, jobbet, hemmet etc.
Jag är petig med ljud, och jag delar mångas uppfattning i det att jag absolut föredrar musik som skapats för rätt många år sen.
Men jag uppskattar smidigheten med Tidal, Spotify etc.
Lätt värt den ganska låga kostnaden för ett family-abbonemang där även barnen och frun får sin egen mobila musikserver.
Jag lyssnar mest på P1 i bilen. Har också ett USB-minne i bilen som säkert rymmer minst 100 CD.
Det vi vet är att vi behöver minska både produktionen av bilar och själva körandet, så jag tror att vi behöver hitta dom styrmedel och innovationerna som tas oss dit. Men den sortens app du nämner skulle absolut vara ett steg på vägen och jag tänker att det borde komma snart. Det är sånt som jag är förvånad att det inte har slagit igenom ännu, men jag underskattar kanske utmaningen.
Jag fick värsta tankespjärnet för ett par veckor sedan då jag lyssnade till ett avsnitt av The Carbon Alamnac Collective:
‘The difference between Standard of living versus Quality of life’
Vilket fick mig att inse vikten av att inte förväxla de två. Levnadsstandard är något annat än livskvalitet, och jag tror det är väldigt vanligt att man sätter likhetstecken mellan de två.
Och ja, jag tror att vi - kollektivt, alla vi som lever i länder där vi tillhör jordens toppskikt vad gäller materiellt välstånd - kommer att behöva sänka vår levnadsstandard. Men jag tror att det kan komma att öka vår livskvalitet väsentligt.
Vi dras ständigt mot att tjäna mer, köpa mer och hinna mer. Jag tycker att det låter förnuftigare att inte jaga pengar, dra ner på köp och sträva efter att hinna mindre för att få mer ledig tid över.
Många jobbar som slavar för att leva som miljonärer. Betänk att om du jobbar mycket gör du kanske det för att du inte jobbar så effektivt. Skulle du vara supereffektiv hade du inte behövt jobba så mycket.
Det heter att lycka inte kan köpas för pengar. Samtidigt är det för många i länder som Sverige en realitet att man kompenserar för avsaknaden av lycka med konsumtion och spenderande. Om nu möjligheterna till detta försämras blir dessa personer rimligen i ökad utsträckning tvingade att ta hand om sina liv. Jag tror att det här mönstret är vanligare än man kanske tror. Det behöver heller inte vara något permanent tillstånd utan en situation som ganska många kan ha under perioder av livet.
Tack för tips, det ska jag kolla in!
Och det låter ju rimligt. Om jag tänker efter är det ju ändå ganska få i min omgivning som överhuvud taget mår särskilt bra. Trots vår välfärd.
David Jonstad har skrivit en del om det, hur vi kan närma oss omställningen till ett enklare liv med nyfikenhet kring hur livet kan bli bättre på många sätt. Läsvärt, även om jag inte håller med honom om allt.