Jag tänker inte ändra mina planer, jag förstår inte riktigt varför man skulle göra det bara för att det är lågkonjunktur. Har man ekonomin till det så kör på som vanligt.
2 gillningar
Håller med. Dom som har det ekonomiskt svårt pga. att dom har lurats in i lånefällan kan inte jag sörja över. Mitt liv blir bara bättre nu. I många år fick jag nästan ingen ränta på sparkontot så nu är det min tid.
Så du är glad över 2% ränta när pengarna faller 10% i värde per år? Nu tror jag du får tänka ett varv till.
4 gillningar
Då är han ju tillbaka på samma ställe. Minst ett och ett halvt varv tycker jag 
Skämt åsido. Det är rätt så sorgligt att man måste investera pengarna och att enbart spara för sämre tider inte fungerar. Och att politiker som finansministrar inte fattar det och sparar själv på sparkonto. Fast de tjänar så mycket med garanterad lön efter de slutat så det spelar väl ingen roll för dom.
Jag uppfattar frågan som konstig. Det som händer vid en lågkonjunktur är att efterfrågan minskar och priserna sjunker. Det innebär att du lättare bör kunna hitta prisvärda alternativ t.ex. dyrare hotell till bra pris. Att det skulle märkas någon större skillnad på själva destinationen tror jag inte att du ska räkna med.
När man har flera miljoner är 3,65% ränta bra.
Hur kan 3-4% ränta vara bra när inflationen är 10%? Ett år efter är man ju Minus 7-6% i köpkraft.
2 gillningar
Jag får 400000kr i ränta årligen och har inga lån och bor billigt så jag kan lätt överleva på räntan. Jag har inte som målsättning i livet att jaga pengar och bli miljardär då blir man ju sjuk. Livet ska man leva och njuta av. Har ändå lite pengar på börsen fast där ligger jag back - 200000kr sen förra årets ras så där förlorar man verkligen köpkraft. Har bundet elvtal i två år till 52öre/kwh så får inga dyra elräkningar.
Varför är det en ’waste’ för ditt barn i sina första 10 år se något annat än Sverige?
Sett att den här tråden har mest lyft fram olikheterna i oss, en del som älskar Sverige och knappt vill åka utomlands.
Sen jag själv som skulle bli tokig om jag hade medel men inte tog mig utanför Sveriges gränser. Såg något nytt, träffade människor från andra kulturer, etc, etc. Tröttnar på Sverige och svenskar efter ett tag 
3 gillningar
Om du behöver 400 000kr årligen idag så kommer dina pengar ta slut efter 16 år om man antar att du har 10Mkr, 4% i ränta och 10% inflation.
Med 0% i ränta och 0% i inflation så kommer 10Mkr räcka i 26 år med 400 000kr årligt uttag.
Tyvärr, det är inte din tid nu heller.
1 gillning
Inflationen kommer att sjunka när företagen inte får sina varor sålda så har det alltid varit det är inget bestående fenomen. Kontanter blir mycket värda också när folk börjar få slut på dom. Jag klarar mig bra på 12000-13000kr i månaden så jag lyxar till det med överskottet som blir. Äter gott och blir fyra-fem semesterresor årligen. Sen fylls ju sparkontot med 20000-25000kr varje månad när lönen kommer så jag klagar inte och oroar mig inte.
Detta kan iofs förstå.
Det har blivit lite dyrare att åka till vissa länder, särskilt om man betalar resan i EUR eller USD men samtidigt kan det hända att själva priser har gått ner då efterfrågan är mycket lägre. Hur som helst, även med valutarisken beräknad är min resa enbart 10% dyrare än vad det hade varit om jag hade åkt 2020 som planerat. Visst är det tråkigt, men jag har råd ändå.
Detta med att få sparken tänker jag ofta också, om jag nu ska bränna 60.000 på en resa och sen kommer jag hem och får sparken. Men sen inser jag att tänk om jag inte åker och blir påkörd av en buss imorgon. Man vet aldrig. Jag skulle inte spendera hela min buffert på en resa och ha noll i sparkontot, men har du budgeterat för resan, du har pengarna på kontot och du inte ska röra din buffert, kör på.
Att andra inte har råd har alltid varit så. Jag har råd med dyra resor och andra i min omgivning har inte det, ibland har det också varit tvärtom, jag var fattig och arbetslös och mina kompisar åkte till Maldiverna. Ingen tänkte stanna hemma och åka till Öland istället bara för att jag inte hade råd att åka till Maldiverna.
2 gillningar
Om semester detta fall främst innebär upplevelser så ser jag ingen anledning att sätta dessa på paus bara för att den globala ekonomin är förkyld - förutsatt ett pengarna finns tillgängliga.
Lev nu, dö sen sjunger Miss Li, och det är väl värt att komma ihåg. Livet är summan av allt det vi gör, så varför inte fylla på upplevelsehinken? Minnena finns kvar även om vi måste äta knäckebröd om tre år 
3 gillningar
Att det kan funka med semestrar på hemmaplan med yngre barn är givet. Däremot vet jag inte om jag skulle se det som ”bortkastat” att resa med barn i fem-sexårsåldern. Formatet behöver så klart anpassas men det går ju att ordna.
När det gäller utlandsresande i allmänhet uppfattar jag att huvuddelen av värdet ligger i ”kulturmöten”. Jag menar då att träffas och umgås på naturligt sätt med boende i landet och inte ha några större anspråk på annorlunda levnadsnivå än den normala i landet osv. Sådana saker kan vara värdefulla för barn att ta del av. Man kan leka bra även med barn som pratar andra språk.
För inte så få verkar de två centrala målen vid resande vara en kombination av apartheid och konsumtion. I praktiken är det förstås inte alltid så enkelt, åtminstone om det är typ en charterresa som är själva grundformatet. För att komma bortom det ytliga behöver normalt själva resan ha en annorlunda inriktning än ”turistresa”. Sedan kan man så klart göra enstaka ”turistiga” saker även på en sådan resa.
För egen del har ja kommit fram till att jag i någon mening känner mig färdig med korta turistresor som huvudsakligt format. Jag bor numera utomlands och tycker det funkar bra så långt. De resor vi gör blir främst inom närområdet. Det finns ingen anledning att göra längre resor. Jag räknar med att bo i ett eller två andra länder innan det blir dags att återvända till Sverige med familjen.
1 gillning
Min uppfattning är att det viktiga för barn och det de minns mest är små saker eller enkla aktiviteter tillsammans. Därför ser jag ingen mening med att åka utomlands när det finns mängder av möjligheter i familjens närmiljö.
Då sparar jag hellre de tusenlapparna tills de blir äldre och kanske mer uppskattar och har ett utbyte av själva resan.
Ålrighty.
Vi är som sagt alla olika. Delar din uppfattning att barnen gillar att göra saker ihop, eller när vingar kul som familj så har de kul. Dvs om ni/du trivs med att göra enkla saker med dina barn så trivs de.
Själv trivs vi med att utforska nya platser, gärna i andra länder, kulturer och annat som gör oss engagerade = dvs då har vi kul och barnen.
Sen har själv väldigt starka minnen av att vi med kusinerna ett år bilade genom Europa som små. barn under 10 minns också mycket.
1 gillning
Vad barnen minns spelar kanske inte så stor roll. Tror mer att sådana upplevelser utanför trygga Sverige, och få se och höra olika saker som inte är bekant kan utveckla barnet ganska mycket, även om de är 5 och kommer inte ihåg ett dugg som tonåring. (hobbypsykologuttalande 
)
2 gillningar
Sant. Viktiga är väl att försöka leva det liv som skapar mening och glädje oavsett hur den ser ut hela tiden. Tror inte på att vänta till en specifik ålder och då börja leva det liv du hade velat göra tidigare.
För yngre barn tror jag inte det spelar någon roll. Mina föräldrar hade inte råd med resor utomlands så vi åkte bil runt mitt hemland, tältade, sov i bilen, osv och jag har fantastiska minnen av det. Sen fick jag åka till USA på språkresa när jag var 16 och för mig det öppnade upp en hel värld att träffa folk från andra kulturer, prata ett annat språk, äta mat som jag hade aldrig ätit förut osv.