Hehe kul! Det är härligt att springa långt, men allt över en halvmara är jobbigt på riktigt i min värld. Tycker halvmaran är den perfekta distansen.
Det är svårt att säga. Vissa väljer att anmäla sig till lopp regelbundet utspridda över året just för att lite tvinga sig till att vara konsekvent och inte tappa gnistan. Jag själv har valt att springa varje dag som mitt mål, och det fungerar för mig på flera sätt - men över lag har det mest blivit att jag är en som springer för att det är härligt, och lopp är bara en annan rolig grej.
Tidigare hade jag också problem med att jag började/slutade/blev skadad osv, det faller sig rätt naturligt tycker jag, att motivationen kommer och går om man mest fokuserar på bra tider på lopp istället för att det är kul att springa.
Så, att bryta sig ur en sådan här loop kan vara att man fokuserar på att gilla processen, istället för att fokusera på målet. Och att göra processen roligare för dig vet nog du bäst hur du gör hehe. Jag brukar försöka få vänner att springa lite roligare sträckor med mig, hänger på lite lokala föreningar ibland, har testat på park run någon gång, ibland gör jag en “äventyrsjogg” vilket innebär att jag bara springer utan mål och tar nya vägar jag inte sett förr (tycker det är löjligt roligt) - allt måste inte handla om sträcka X på Y tid.
Jag har egentligen ingen aning om vad jag håller på med, jag bara springer lite.