Det finns som sagt värden som är större än pengar. Hälsa är väl det som ligger närmast till hands - och som man också själv kan påverka.
Jag har under många år ägnat mig åt friskvård i olika former - promenader, simning och cykling främst. Det har varit ok och gjort att någon sorts fysisk nivå gått att upprätthålla. Något egentligt intresse för fysisk aktivitet har jag annars aldrig haft.
När jag nu flyttat utomlands och har små barn har möjligheterna till vettig friskvård minskat betydligt. Det blir en del promenader här också men att simma är betydligt mindre tillgängligt än i Sverige och att cykla närmast livsfarligt. Min fysiska nivå har försämrats jämfört med hur jag levde i Sverige.
Vid några tillfällen tidigare i livet har jag tränat på gym. Det har aldrig blivit något bestående av det främst för att det är så tråkigt. Efter typ 20 minuters tristess med olika övningar har jag tröttnat och lagt ner.
Mer kommersiella gym har också känts som en avtändande miljö. På sådana ställen brukar normalt vara hög och dålig musik. Det brukar också finnas många yngre personer med ”träning som hobby”. Även om de rimligen skulle uppträda ok så skulle de ändå få mig att känna mig som ett totalt ufo. Jag är inte våldsamt överviktig eller något sådant men knappast vältränad heller.
Nyligen har jag ändå tagit mig samman och skaffat ett gymkort. Jag har hittills varit på gymmet två gånger. En bra modell är att gå dit på tider när det är lite folk. Dels slipper man trängas och köa men främst blir ”ufo-känslan” inte lika påtaglig.
Direkt kul kan jag inte säga att gym är. Hela konceptet känns som en sorts ”kalciopen med banansmak för vuxna”. Miljön skiljer sig heller inte så mycket från vad jag tänkt mig. Ändå har jag bestämt mig för att härda ut. Att ufo-känslan inte är så påtaglig är ändå en stark plusfaktor. Att det är tråkigt går också att leva med. Allting är väldigt mycket ”här och nu” så tråkigheten märks inte så mycket. Det ska nog gå att leva med det här, trots allt.
Det är såhär jag ser på träning och gymmande över lag. En slags terapisession.
Det är någonting som ska göras, precis som att dammsuga, diska eller borsta tänderna. Ibland är man upprymd inför det. Ibland vill man bara lägga sig ner och försvinna.
Men det ska göras.
För egen del kör jag ofta brusreducerande hörlurar i min egna lilla värld när jag gymmar. Men jag förstår vad du menar…
Själv blir jag i alla fall peppad av mycket folk omkring mig när jag gymmar. Jag får snarare nästan lite ångest av att stå och löpa själv på en söndag i ett stort gym. Då går jag hellre ut och springer. Men alla är vi olika!
Vet ej var du bor och hur förutsättningarna ser ut, men här är i mitt tycke några sätt att göra den typen av träning enklare, roligare och mer tillgänglig:
Instämmer i tipset med hörlurar och att lyssna på något. Jag har alltid en podd eller ljudbok igång på just gymmet
Studera de grundläggande principerna bakom enkla basövningar med fria vikter. Dels behöver du inte köra lika många övningar längre och du är inte bunden till ett gym
Finns det utomhusgym att tillgå? Perfekt att kombinera med en promenad eller löptur. En friare känsla än en gymlokal
Om du har utrymme inomhus eller utomhus för en skivstång finns många övningar enligt ovan som tar hand om stora delar av kroppen
Kika på HIT och appar som exempelvis Seven som tidseffektivt komplement till ovan
Som någon skrev här ovan är det en bra inställning att det bara ska göras.
Vad gäller det obekväma kan man väl jämföra känslan av det med hur det skulle kännas att gå till en lokal för att borsta tänderna i pyjamas tillsammans med främmande människor (tänk om vi borstade tänderna på det viset). Min poäng är att det är en konstig grej egentligen men det är inte därför du gör den. Det känns konstigt första 15-25 gångerna sen blir det vardag.
Nästa steg är att titta på vad man kan göra för att få det att bli roligare. Bra musik, tävla med sig själv, hitta sina egna favoritövningar eller ha någon att träna med.
Ja är likadan i många fall blir jag peppad av att se andra träna. Nu pratar jag inte om pensionärer som lyfter 5 kg vikter, utan om riktigt stora bodybuilders som lyfter tungt. Det ger mig stor motivation.
Ingen direkt fråga utan mest en monolog men varför bry sig om andra på ett gym eller någon annanstans? Du är ju där för din skull och din träning!
Träning handlar mycket om disciplin och till viss del motivation. Mål är också bra att ha även för en motionär för att hålla uppe just motivationen. Springa milen sub 40, tappa 10 kilo i vikt, bänka 100 kilo, 1000 höjdmeter på en timme etc. Sätt upp ett lagom mål för dig och lägg upp träningen efter det. När du uppnår målet kommer du känna dig nöjd och kan sen höja ribban.
Jag håller med om att det är bra med ”sällskap” så att säga. Att vara där helt själv skulle kännas lite konstigt. Helst ska det vara folk som är så lika mig som möjligt så att ufo-känslan minskar. Det gym jag går till är rätt ok på den punkten. Det är mer Friskis och Svettis än Sats, så att säga.
Utomhusgym är en möjlighet. Särskilt när jag blivit lite bättre på det hela så kunde utomhusgym vara ett bra komplement. Vi har två stycken som ligger nära och de är poppis.
Jag kände likadant i många år tills jag började gymma tillsammans med en god vän. Dynamiken av att vara två ufon tillsammans tyckte jag gjorde det lättare. Dessutom upplevde jag det avsevärt lättare att hålla uppe motivation när man gjorde det tillsammans. Lite som här på RT
Detta tycker jag utifrån mitt perspektiv som fysioterapeut är kanske den viktigaste synen till träning om du inte har det som intresse. Det behöver helt enkelt göras för att få kroppen att vara lite snällare mot dig över tid.
Mina 2 ”takes” på just gymträning är dessa:
Träna få övningar en kort stund om du inte gillar att köra gymträning. Egentligen så räcker det med att köra marklyft i 15 minuter så har du löst träningen för egentligen hela kroppen. Det räcker gott och väl med 1-3 övningar. Keep it simple!
Överskatta inte tekniken. Evidensen pekar på att det egentligen är skitsamma HUR du lyfter vikten. Så länge du ens lyfter en vikt så gör du det mesta rätt. Det viktigaste är snarare att successivt öka vikten du lyfter/pressar/drar över tid.
Se det lite som en veckoinsättning på en indexfond. Snabbt och lätt. Låt det tugga på över tid så kommer du se resultat. Kroppen kommer också tycka att du är rätt schysst
Har tränat många år på gym och det är oerhört få som på något som helst sätt bryr sig om vad andra gör på gymmet, för att inte tala om hur de ser ut eller klär sig. Undantag lär såklart finnas, men törs påstå att detta är den vanligaste nybörjarnojan av dem alla.
Sedan tycker jag också att tydliga mål underlättar något oerhört. Är t e x 100 kg i bänken ett mål (och varför inte om man ämnar köra någorlunda seriöst) är det dels oftast kul att se mätbara resultat pass till pass, men också att faktiskt behöva ta i för att nå dem. Blir inte så mycket tid till att tänka på hur trist något är om man har fullt sjå med att inte fastna under stången.
Jag tror alla större förändringar i rutiner kräver en sorts identitetsförändring. ”Vem är jag om jag spenderar flera dagar i veckan här?”. Om de enda exemplen är unga killar med träning som hobby och detta inte är en tilltalande identitet så kan det bli svårt.
Dels så måste man skita lite i den känslan - alla har sina egna mål med träningen, dels så måste man nog hitta ett gym eller en tid på dagen där det finns folk som mer matchar den träningsidentitet man vill ha.
Gymmet jag går på har karaktären av ”nybörjargym”. Några kollegor som är mer rutinerade har bytt gym till ett annat där de flesta har träning som intresse. Enligt deras bild var de som går till nybörjargymmet för orutinerade och oseriösa. Jag har inte direkt uppfattat det så men att ufo-känslan inte är så påtaglig.
Vad andra gör på gymmet har jag inte funderat så mycket på. Att jag själv lyckas begripa hur man gör känns som ett stort framsteg i sig. Det hela handlar mer om vilka folk är. Om någon tar någon en massa i bänkpress kan han kanske ”kompensera” det genom att vara lite lönnfet och orakad. Så länge det inte är någon hunk med ”perfekt strandkropp” så blir ufo-känslan ändå inte så stor.
Att ha en massa mål kopplade till vikter eller prestation i annan form framstår för mig som en lite konstig idé. Själva kopplingen mellan fysisk aktivitet och prestation har för mig alltid mest känts jobbig. Om man skippar mätmomentet så känns det friare och bättre. Sedan blir det nog å andra sidan naturligt att öka vikterna lite med tiden, åtminstone upp från nybörjarmisstag till någon mer normal nivå. Sedan vet jag inte vad mer ökning ska vara bra för.
Men vill poängtera att en central del av styrketräning är progressive overload. Att du höjer vikten varje pass även om det bara är en liten höjning. Kroppen anpassar sig otroligt snabbt och det är centralt att höja vikter för att få utveckling.
Många nybörjare gör inte detta och därför känner känslan av att inte få någon speciell utveckling.
Jag har tränat på gym i drygt 30 år. Mitt tips är att gå till ett kvalitetsgym. Ett lite dyrare men med bra utrustning, bra läge, bättre klientel och gruppträning.
Ingen bryr som om du är en lite äldre otränad nybörjare. Ta hjälp av personalen med introduktion till träning. Börja lugnt och bygg upp kunskap och fysik långsamt efter dina egna förutsättningar. Var trevlig och småsnacka lite med andra tränande.
Jag varvar ren styrketräning med konditionsmaskiner och gruppträningspass. Har inget annat mål än att hålla mig i form. Jag älskar min träning. Kör fem-sex ganska hårda pass i veckan. Det ger mig en överkapacitet i vardagen och låter mig syssla med krävande fritidsaktiviteter.
En del som börjar träna på äldre dagar blir bitna och fortsätter. Andra tycker det är dödstrist och slutar träna efter några veckor. Jag skulle råda till att försöka härda ut i ett halvår med regelbunden träning. Med synbara resultat, stärkt självförtroende i gymmet och en ny vana kommer det gå lättare att fortsätta.
Börja träna Crossfit eller gå till en atletklubb. Där slipper du dryga människor och blir del av en gemenskap som bidrar med både mycket glädje och pepp. Fungerade mycket bra den dagen jag bestämde mig att börja träna och under flera år.
Nu bor jag tyvärr där det inte finns någon form av träningsanläggning i närheten så jag tränar med kettlebells hemma istället, vilket också kan rekommenderas.
vi har ett utegym precis utanför vårat gated community så det går bra att ta med vikter.
