Det pratas mycket om polarisering idag. Många av oss verkar leva i någon sorts bubblor där vi bara tar del av vissa synsätt och verklighetsbilder. I min ungdom räknade jag mig själv som vänster. Det var kanske inte så “grundat” i alla delar men jag gjorde mitt bästa för att lära mig om olika frågor. Samtidigt förstod jag redan då att om jag skulle “lyckas” med att förstå något alls så var det lika nödvändigt att lära mig om den andra sidan. På X är det idag lika självklart för mig att följa Hanif Bali och Thomas Gür som att följa Bilan Osman eller Kajsa “Ekis” Ekman.
I den här undersökningen så tar vi tempen på hur polariseringen faktiskt ser ut bland forumets medlemmar.
Jag är höger och tar mest del av högerröster
Jag är höger och anstränger mig för att även lyssna på vänsterröster
Jag är vänster och tar mest del av vänsterröster
Jag är vänster och anstränger mig för att även lyssna på högerröster
Jag vet inte vad jag är och bryr mig inte om politik
0röster
Med höger och vänster avses här i första hand om man sympatiserar med borgerliga eller socialistiska partier. MP hör till den senare kategorien och SD till den förra. Detta är förenklingar men ska alla nyanser fram blir det bara rörigt.
Jag vill bara nämna att politik lämpar sig bättre på andra forum än det här och vid första urspårning och/eller gnabb så kommer den här tråden att stängas.
För egen del så handlar de om att “är höger men även lyssnar på vänsterröster”
Dvs de är inte ansträngande å lyssna på vad den andra sidan har å komma med…
Försöker låta bli att lyssna så mycket på folk som snackar politik. Antingen så håller jag med och lurar mig själv att tro att de säger något klokt eller så håller jag inte med och blir sur för att de snackar strunt. I ingetdera fall blir jag klokare.
Poängen var inte att det ena eller andra skulle vara ansträngande att ta del av. Jag tycker tvärtom att det ofta är givande. Däremot kanske man till någon del behöver läsa BÅDE Fria tider, Bulletin, Flamman och Dagens ETC. Nu tog jag ytterkantsalternativ här men det är lite poängen. Även om man t.ex. tror stenhårt på fri invandring ska man villigt ta del av artiklar skrivna av dem som vill bygga upp vakttorn vid Öresundsbron. Detta är förstås ett extremt exempel men i min värld vad hela frågan handlar om - att aktivt söka att förstå de mer profilerade och radikala företrädarna för “motståndarlaget”, oavsett vad man själv tycker.
Jag uppfattar att själva grunden för polariseringen är att man anser att det “finns gränser”. Man menar då att företrädarna för den ena eller andra idén antingen är “oanständiga” eller “dumma i huvudet”. Jag skulle säga att vi i dagens politiska landskap får finna oss i att det finns en större mångfald av åsikter än tidigare. Så länge det inte handlar om t.ex. uttalade nazister eller militanta revolutionärer så bör de flesta åsikter få rymmas inom “normalspektrat”, även att riva ner välfärdsstaten, förstatliga storföretagen, genomföra massutvisningar, begränsa demokratin för att rädda klimatet eller något annat i den vägen. Dessa åsikter må tyckas knäppa men de är (som jag ser det) inte tillräckligt knäppa för att klicka bort dem.