I mina bekantskapskretsar ses vi som lite slösaktiga för att jag och min fru har två bilar (även om en är tolv år gammal och den andra är mycket liten). Av mina nära vänner har jag högst förmögenhet, men inte alls högst inkomst.
Men sedan har jag också en vän som också är ägare till företaget jag jobbar åt. Jag är långt ner i organisationen, men p.g.a omständigheter har han valt att vara vän med mig. Vi träffas inte så ofta, vi bor t.ex. i olika länder, men ibland så organiserar han saker åt mig och ytterligare en person som sedan mycket länge jobbar som konsult åt företaget.
Nu senaste slängde han fram att han hade bokat en lyxjakt under vecka åt oss. Större lyxjakter är ju lite komplicerade att ordna även för personer med någon miljard i förmögenhet (och många i familjen), så han hade lyckats komma åt en vecka på bestämda datum, under tidig höst. Han bjöd in mig och min fru samt båda barnen att hänga på lyxjakten med honom och nämnde konsults familj.
Tyvärr var vi ju ganska omgående tvungna att tacka nej. Min frus semester är redan uppbokad och slut. Och särskilt ett av barnen vill vi av anledningar inte ta bort ifrån skolan en hel vecka. Jag känner de som hade gjort annorlunda, men de flesta svenska i vår position som har levt hyfsat ansvarsfulla liv i några decennier hade gjort exakt samma sak, tror jag. Jag tror dock att min förmögne vän (och arbetsgivare) var rätt överraskad över att vi avböjde.
Förutom just denna person har jag ingen erfarenhet av att umgås med väldigt rika personer, men jag uppfattar det som att just det här var ett tydligt exempel på krock mellan en person som har varit oberoende förmögen sedan födseln och vi som ändå fortfarande jobbar och tar hand om våra barn själva. I modern RT-termer, en clash mellan nivå 4 och nivå 6 på förmögenhetstrappan.
Haha jag är långt ifrån förmögen men är barnfri o har eget företag o rätt lätt.för även mig “glömma” hur tighta scheman de flesta har. Jag har dock “lärt mig” vilka personer jag kan ringa för.spontana utflykter mina = mina vänner utan barn. Mina vänner med barn är har jag bättre framförhållning till vet ju att där.jrävs flera veckors/månaders framförhållning. Jämfört med om någon skulle ringa mig idag o fråga om.vi ska dra spanien imorn så hade jag bara packat o dragit haha.
Jag känner ett par som är rätt förmögna ej miljardärer men ena är.god för runt 100 miljoner kronor och en mer upptagen och stressad man är.svårt att hitta haha så tror det är en kombination av fasta förpliktelser som gör att kan göra sånt här
I min och fruns släkt är vi de som har det i särklass bäst ställt. Detta pga långa utbildningar och varsamt karriärplanerande. De flesta andra i släkten jobbar i klassiska låglöneyrken eller åtminstone inte med något särskilt välavlönat.
Vi har två nya bilar, fint hus och åker ofta på semester, men vi är varsamma med pengar i övrigt. Släkten lägger pengarna på allt möjligt skräp (hämtmat, mängder av abonnemang, cigaretter, alkohol, små nöjen) och gnäller sedan året runt över hur dyrt allt är. När vi bilar ned till Italien för att bo i hyrt hus med pool i två veckor får vi höra det länge, hur ”bortskämda” vi är.
Vi har ett antal vänner som i vissa fall har det extremt gott ställt. Vi pratar privatjet, semesterboende på Rivieran, segelbåtar, Ferraris etc. Ibland åker vi med till diverse dyra resmål men oftast inte, eftersom vi precis som ni jobbar och har barn i skolan. När vi väljer att åka med skäms vi inte varken för vår egna mediokra finansiella ställning relativt ”de rika”, eller för att låta ”fattiga” släkten veta att vi lät oss bjudas på en privatplansflygning till Barcelona. Vi lever vårt liv och undviker att skryta eller snacka så mycket i onödan, så löser sig det mesta.
Jag kommer att tänka på en vän (kvinnlig) som ett tag dejtade en brittisk lord. Det var väldigt komiskt att höra henne berätta om de kulturkrockar som visade sig vara alldeles för stora för att överbrygga deras fysiska attraktion till varandra. Det var sådant som att han lite spontant och romantiskt hade bokat flyg och lyxhotell i Dubai till dem båda - nästa dag. När hon sa att det går ju inte - jag jobbar ju, var han helt oförstående. Varför jobbar du? Du behöver inte dra in pengar, jag har ju pengar?
Sedan var de också hos en vän till honom, som också var lord eller liknande, i dennes franska slott. Det enda de gjorde dagarna i ända var att konversera och inta måltider och dryck. Min kompis blev fruktansvärt rastlös av sysslolösheten och övertalade dem att de skulle ge sig ut på en cykeltur till byn (“but… that’s at least two miles!”). Det slutade med att de båda lorderna i panik cyklade allt de orkade från en åsna som de upplevde jagade dem.
En arbestkompis dejtade också en period väldigt förmogen brittisk man. Mannen kunde inte förstå varför hon bara inte tog semesterdagar för utflykt/fest, min vän försökte förklara att man hade viss ansvar och att man kunde inte ta ledig hur som helst (hon jobbade som SSK).
Det låter egentligen som bristande insikt om att andra människor har egna liv och egna prioriteringar. Det kan även gälla helt vanliga men kanske då lite självcentrerade personer.
Mina svärföräldrar som bodde i en annan del av landet meddelade ibland att de hade vägarna förbi nån kväll, och tänkte passa på att bjuda ut vår familj på lyxrestaurang. Öh, nej tack, yngsta barnet har kör, det äldsta har läxor och de ska vara i säng kl åtta eftersom det är mitt i veckan.
Lämpligt beteende är ju att fråga om och när det passar, både middag och lyxjakt.
Jag läser det snarare som en person som då inte förstår hur svensk kultur ser på skola, eller som inte är så inkännande kring barn. De nivå 6 jag känner hade nog inte heller tackat ja om de upplevde att det var negativt för deras barns skola.
Förmodligen inte alls det du ville ha som svar, men du kan inte åka bara du då? Om du gärna vill, och frun kan upprätthålla sitt jobb och stabil skolgång/vardag för barnet under tiden?
För övrigt tycker jag du resonerar klokt kring att fokusera på barnets välmående framför en lyxsemester
Nej, har jobbat med redan rika och folksom tjänar mer än 1M i månaden men inte umgåtts meer än på middagar (som jag generellt inte gillar) Jag får nog säga att åtminstone PE/VC och Investment Bankers är ganska intressant att ha middagar med pga hög analytisk intelligens, men jag tror jag föredrar (om vi skall klassa grupper baserat på undermåligtunderlag) Universitetsprofessorer inom intressanta ämnen ännu högre.
