Som rubriken lyder, vi har ett privatlån (till anhöriga) och ett billån. Lån till anhöriga är ca 30000 kr och billån på ca 51000 kr.
Vi har möjlighet att egentligen betala av antingen ena eller andra.
Problemet blir att vår buffert blir väldigt låg om vi betalar av hela billånet. Vilket inte är hållbart.
Sambon har varit i tankarna om att eventuellt ta 30000 och lägga in på billånet och sedan fokusera på att få bort det helt för att sedan betala av mina anhöriga. Det är trots allt det smartare ekonomiska beslutet.
Mitt problem i det hela är att jag avskyr att vi ens från en början behövde låna av mina anhöriga och vill helst betala av deras skuld först även om det inte är ekonomiskt. Mycket för att få bort en skuld och mycket för att visa tacksamhet inför deras hjälp som var otroligt hjälpsamt vid tillfället.
Min tanke är att billånet, även om det är skönt att bli av med, så var det vårt beslut att ta lånet. Det borde inte mina nära anhöriga behöva vänta för att få tillbaka deras pengar.
Jag har pratat med mina anhöriga som inte skulle ha några problem med att vänta då de vill mitt/vårt bästa. Vilket jag är tacksam för men jag har så dåligt samvete att det för mig inte känns värt att låta dem vänta.
Hade din sambo tyckt detsamma om ni lånat från din sambos anhöriga?
Jag håller med om att det antagligen är smartast att betala av billånet, åtminstone på pappret. Jag gillar dock inte att låna pengar av anhöriga, så hade nog betalat av detta först eftersom det kan påverka relationen. Det är ju inte alltid anhöriga ärligt säger exakt vad de egentligen tycker och tänker. Om detta är kontroversiellt och din sambo sätter sig emot hade jag nog försökt nå en kompromiss och lägga hälften på varje skuld.
OM jag klarade av det utan problem OCH lånestorleken var ”rimlig” hade det känts bättre ha ett lån till ett vanligt kommersiellt låneinstitut OM räntan var rimlig. Dvs för bil ca 5-7% i dagens läge.
Jag skulle säga att det beror på den anhöriges ekonomi, varför ni har dålig ekonomi, och hur dålig ekonomin är. I praktiken betyder det ju att ni köpt bil med er anhöriges pengar om ni inte betalar tillbaka till denne snarast och det är ju pinsamt, men samtidigt om 30000 är avrundningsfel i dennes ekonomi så är det kanske verkligen något som denne inte bryr sig om just nu, och inte bara säger, utan kanske hellre ser att ni kommer på rätt köl i ekonomin först istället.
För egen del, om den jag lånat ut till (vilket väl egentligen aldrig skulle inträffa) har en ny Iphone på bordet så skulle jag direkt lägga till 10% ränta. Om personen däremot har drabbats av plötslig arbetslöshet, sjukdom och lever på havregryn, så skulle jag verkligen hoppas att personen inte känner sig dum av att skjuta upp betalningen några månader.
Jag hade betalat av anhöriglånet före ett billån. Nära relationer påverkas gärna av pengar. Det finns även en viss nytta i att “döda” ett helt lån utan att bufferten blir tom. Då försvinner diskussionspunkten nästa gång ni ska prata om vilket lån som ska betalas av (för det finns bara ett lån kvar, billånet).
Personligen skulle jag prioritera att betala av det privata lånet, och har själv gjort så de få tillfällen jag lånat privat av anhöriga, trots andra lån och “nivå 0” på den tiden.
Som den tråkiga rika släktingen då skulle jag säga det var helvete vilken dyr bil du har, du kan få köpa min andrabil för 15k (inte min dyra värd 35k) så du kan sälja din bil och lösa lånen .
.