Jag blev farsa för lite drygt ett år sedan och som många säkert många andra får man helt nya infallsvinklar på livet. Helt plötsligt har man “skin in the game” över att mänskligheten överlever och fortsätter frodas. När det kommer till ekonomi blir man ju varse snabbt om att man vill att sina barn ska ha det bra även i framtiden.
Jag har lagt undan ca 200 000 som startkapital till mitt barn och tänker spara ca 1000kr per månad i en ISK. Jag sparar även själv och min tanke är att jag ska ha möjlighet till att göra FIRE i framtiden, om jag känner för det. Exakt årtal är inte så viktigt, men tänker mig en horisont på ca 10 år.
Men när man tänker på FIRE så känns det lite själviskt på ett sätt. Man räknar ju med att pengarna ska hålla i minst 30 år men då blir det liksom inget kvar sen till mina barn, förutom det kapital jag specifikt lägger undan till barnet / barnen ifall det blir fler.
Hur tänker folk som gör FIRE egentligen? Jag är mån om att bygga upp en förmögenhet som ska kunna gå i arv och förvaltas i generationer framåt istället för att varje generation “får klara sig själv”. Jag skulle vilja bli startskottet på att göra min familj förmögen över tid även om jag själv inte får ånjuta frukten nödvändigtvis.
Går FIRE verkligen ihop med det tänket, eller är det “kört”? Jag förstår att man kan räkna på det och att 30-år grejen ofta räcker längre men är mest nyfiken på hur andra tänker kring arv till sina barn och så vidare. Jag är inte alls förtjust i idén med “die with zero” då jag tycker det verkar som en väldigt korkad idé så länge man inte är barnlös.
Die with zero innebär att man lämnar över det kapital barnen ska ha medan man lever. I den period av livet när barnen faktiskt behöver pengar, inte när du dör.
Jag tycker absolut att det är värt att fundera extra kring FIRE när man har barn.
Vi siktar mot FIRE och har gjort sedan våra barn var 4 och 2. Vi har valt att gå långsamt mot FIRE pga barnen. När de var små arbetade jag deltid så att barnen skulle ha korta dagar på förskola och fritids. Nu när de är äldre arbetar jag mer men vi lägger istället mer pengar på resor och upplevelser.
Hade vi istället köttat på med heltid, maxat karriärerna och minimerat utgifterna hade vi självklart nått FIRE tidigare. Men vi hade ändå inte kunnat nå det förrän barnen var minst 10 år och då skulle den viktigaste tiden redan gått förlorad.
Nu är vår plan att nå FIRE när yngsta tar studenten. Det är ju ändå ingen mening med friheten när barnen bor hemma eftersom vi då ändå är bundna av skolans läsårstider. Det vi vill göra är nämligen att resa.
Kanske väntar vi ytterligare något år så att vi ser att barnen klarar sig väl i vuxenlivet. Jag har även funderat på om jag vill jobba lite extra för att ha möjlighet att bjuda barnen på resor, hjälpa dem med boende eller liknande. Men det får vi se när vi kommer dit. Alla beslut behöver inte tas nu.
Vi sparar till våra barn men inte alls så mycket som du redan har gjort. Våra barn har nu ca 150 000 kr var i sitt sparande (står i vårt namn så bara mental bokföring). Men vill vi ge dem mer kan vi ju göra det.
Gällande Die with zero så innebär det inte att du inte ger något till ditt/dina barn. Det innebär bara att du inte ger ett stort fett arv när de är 50+. Istället har du kanske gett mycket när de var i 30-årsåldern och skulle bygga bo.
Jag siktar på Perpetual Withdrawal Rate så att pengarna inte ska ta slut.
Jag vill att mitt barn ser mig jobba under uppväxten. Detta behöver dock inte vara min nuvarande karriär, utan skulle kunna vara något lite mindre stressigt. Kanske ett “jobb” som inte behöver dra in pengar.
Under småbarnsåren så har man en hel del frihet men sen kommer skolplikten. Visst kan man lösa det på olika sätt och det finns ungar som växer upp flängandes runt hela världen, men jag vill nog ha ett relativt vanligt liv med en stabil bas, skola i närheten och kompisar.
Inget separat sparande till barnen. Ser helt enkelt inte poängen med detta. Jag vill ha kontroll över placeringen tills det är dags att ge bort pengar, så varför hålla det separerat?
Det hela kokar ner till att en fullständig FIRE kanske inte är attraktiv förrän ungarna är utflugna och etablerade i vuxenlivet. Men någon typ av Barrista-FIRE kanske är möjlig innan dess. Hur som helst har jag en del år på mig att bygga kapital nog för PWR.
Det är lite svårt att styra framtida generationers fallenhet att förvalta kapital. Ta väl hand om din familj och låt dem avgöra hur deras barn/barnbarn skall stöttas ekonomiskt är min inställning.
Beroende på hur du sätter upp din FIRE så kommer det ju också bli olika mycket kvar till barnen. Trivs du med att arbeta så kan du ju fortsätta detta fram tills du trillar av pin. Men att gå FIRE och kunna leva ett aktivt liv ihop med Barn/Barnbarn kan vara värt mer än pengar.
Man ska inte heller underskatta den stolthet den människa får som byggt upp sin ekonomi själv. Genom att ge en massa till sina barn kan man beröva dem känslan att klara sig själva.
Frågan gällande FIRE så beror det väl på hur du resonerar kring begreppet. Det blir nog ganska stor skillnad mellan att du är så pass less på jobbet att du vill sluta ASAP via typ leanFIRE. Eller om du helt enkelt uppnår FI och låter pengarna växa och gör något på dagarna som du får energi från.
Frågan gällande arv så är det väl alltid en fin tanke. Men är du ens säker på att ditt nuvarande och framtida barn vill ha ett arv? Är det något som du själv ser fram emot? Annars kan det vara värt att spendera pengarna tillsammans medans du fortfarande är vid livet och låta det som blir kvar bli kvar.
Det här är en nog så viktig fråga att fundera på, bla mtp argumenten att helst ge bort allt man kan/har medan man lever om nu ens mål är att “die with zero”. Vilket mitt inte är, inte i nuet iaf.
Jag har gett mina barn en del pengar, betalat av deras CSN osv. men jag skulle de facto kunna ge mkt mer.
Dit har jag inte kommit ännu, de är iof fortfarande unga och alldeles i början på sin karriär… men jag vill att de ska förstå att inrätta sitt liv efter devisen att “man rättar munnen efter matsäcken”.
Skulle jag redan nu ge dem sådana mängder att de känner sig rika så är jag rädd att jag därmed tar ifrån dem just det du beskriver. Behovet, viljan, drivet och den successiva förmågan till självständighet. Såväl som glädjen och tillfredsställelsen över att åstadkomma ett gott liv och kanske så småningom även en förmögenhet på egen hand.
Fast livet består ju inte bara av två åldrar, 25-30 eller 60+ (för regelrätt arv). Det finns många år däremellan där man fortfarande kan ge med varm hand så jag låter det där bero tills vidare. Både för att ge dem möjlighet att skapa sitt eget liv och för mig själv att successivt komma fram till insikter som leder till att jag förhoppningsvis slutar övertänka allting
Hur mycket kapital har du själv fått av dina föräldrar? Hur tänker du kring arv från dem när de avlider/avlitidt?
Flera i min närhet har fått kapital som täcker en hyfsat stor del av en kontantinsats till första bostadsköpet och min upplevelse är att det är en väldigt välkommen gåva och att man sen fått en så pass bra start så man kan själv bygga vidare på sin ekonomi. Att det liksom inte finns speciellt mycket mer behov av kapital från tidigare generationer för att kunna leva ett rätt vanligt och gott liv.
Jag ser bostad som det överlägset enklaste sättet att bli FIRE och samtidigt lämna efter sig något till barnen i form av arv.
Att äga sin bostad sänker levnadskostnaderna, det betyder att du behöver betydligt mindre kapital för att kunna gå FIRE med en faktor 2 eller liknande. Varje krona du inte spenderar på bostad, genererar inte bara ett större sparande under tiden du är uppbyggsfasen, utan minimerar också det kapital du behöver för att lämna arbetslivet. Utöver detta så fungerar bostaden också som en “garanti” för att barnen inte står tomhänta när man till slut tackar för sig.
Sen så är det ganska troligt att man kommer kunna erbjuda sina barn hjälp ekonomiskt även om man slutat jobba tidigare med en ganska tajt kalkyl. Ofta räknar man ju inte med framtida arv som man själv kommer få av sina egna föräldrar eller ens partners när de går bort i kalkylen för FIRE, just eftersom man inte vet om och när och hur mycket man får. Helt plötsligt står du där med ett par miljoner du inte behöver för att klara dig, som kan öronmärkas för till att hjälpa dina barn ekonomiskt istället, så att de också kan gå tidigare så som du gjort. Detta bygger ju såklart på att du har föräldrar som lämnar efter sig något av värde, men det känner man nog oftast på sig hur det ligger till.
Att binda miljoner i en bostad för att få lägre månadsutgifter är ett av de långsammaste sätten att bli ekonomiskt fri. FIRE bygger på likvida tillgångar som genererar avkastning, inte på att maximera mängden dött kapital i väggarna.
En obelånad bostad betalar varken mat, resor eller elräkningar. En portfölj gör det.
Och ”bostaden blir arv till barnen” är inget argument alls. Barn kan ärva aktier också — med den lilla fördelen att aktierna är likvida, diversifierade och har kunnat finansiera föräldrarnas FIRE under tiden.
Att vara skuldfri med 10 miljoner i huset och nästan inget investerbart kapital är inte FIRE. Det är house rich, cash poor med väldigt låg boendekostnad
Vi har tänkt precis sm ni även om det varit ganska omedvetet i början. Den yngsta tar studenten till sommaren, sedan jobbar vi på ett år för att sedan initialt ta ett sabbatsår. Därefter får vi se vad vi tycker/känner och hur ekonomin ser ut inför de sista 10 åren innan riktålder.
Vi har lagt undan en del pengar för att kunna stötta våra 3 barn när de på allvar ska etablera boende och vuxenliv, än så länge på våra konton men mentalt undanlagt för eventuella första insatsen mm. Det viktiga här blir ju att det blir rättvist så att alla får lika mycket. Jag befinner mig själv i det omvända scenariot där vissa syskon fått otroligt mycket mer pga dålig ekonomi medans vi som pluggat/jobbat/köttat på nästan inte fått något och det känns lite skavigt, vi ska försöka att undvika den typen av “konflikter”.
Det ser ut som att ditt fokus här handlar om att tillgodose barnen med pengar och att det är det som ska göra dem lyckliga. Jag är dock övertygad om att de inte behöver ett öre från dig. Däremot vill de ha din tid och blir du fire kan du ju ge dem mer av den varan. Iaf om tio år. Du kanske ska fundera på att flytta det målet lite så du kan ge barnen mer tid även idag.
Vi har sparat 0 kronor till barnen. Däremot har vi jobbat deltid när de varit små och varit föräldraledig 2 år för respektive unge.
Skaffa barn. Ta ansvar. Bygg något som överlever dig. Sluta optimera livet för maximal bekvämlighet, konsumtion och självförverkligande. Vuxenlivet handlar inte om att undvika bördor – det handlar om att välja bördor värda att bära. Ge dina barn din tid medan de är små. Bygg samtidigt kapital, trygghet och möjligheter som finns kvar när de blivit stora. Målet är inte att dö med exakt noll kronor efter ett maximalt bekvämt liv.
Om du har ett startkapital på 200k och sparar 1000kr i månaden till ditt barn tycker jag att du har säkrat ditt bidrag med råge. Det kommer räcka till körkort, studielån och kontantinsats på en bostad. Då kan du med gott samvete göra FIRE eller vad du vill med resten av pengarna.
Spara i ditt eget namn så har du gott om tid medan ditt barn växer upp att fundera på hur och när du vill ge ditt barn pengar.
