FIRE i ren bemärkelse är något jag själv inte eftersträvar. Att däremot vara ekonomisk fri är en utopi jag tror alla önskar och många på detta community arbetar för.
Men vi leker med tanken på att man uppnår FIRE och säger upp sig från jobbet. Hur ska man motivera det för sina barn? Dvs att inte arbeta.
Detta “bekymmer” har jag inte och är inte i närheten heller men är nyfiken på era tankar kring detta.
Det är väl bäst att bara säga som det är? Förhoppningsvis sysslar man med annat vettigt istället för rent lönearbete.
Är väl ganska enkel att motivera?
Jobba hårt (ish) och spara mycket så år du fri att göra vad du vill med din tid. Är du förälder med minderåriga barn så finns rätt mycket tid att fylla (träningar, laga mat, fixa bostad etc).
Motivera varför: Nu har jag mer tid till er barn och vi behöver inte mer pengar för att ha tillräckligt.
Räcker väl med att säga som det är?
Sedan kan man säga det på olika sätt beroende på i vilket sammanhang man befinner sig och hur man vill att omgivningen skall uppfatta det, inklusive dina barn.
Man behöver nog tänka igenom det rätt noga så att man har svar på frågor som kommer komma. Tänker tex hur man ska motivera att tonåringar ska extrajobba och anstränga sig när man själv inte gör det längre. Också hur man ska resonera kring barnens möjligheter att spara pengar om de vill göra en liknande resa. Tänker tex om och hur man ska dela på kostnader när de gått ut gymnasiet.
Tror inte på något sätt att det är omöjligt, men man behöver tänka ett par varv på det.
För mig skulle det kännas svårare att motivera lönearbete för barnen om man egentligen inte behöver pengarna. Men det är såklart olika. 
Motivationen får väl vara att vill du slippa jobba senare får du jobba, spara, investera och ev göra vissa uppoffringar tidigt i livet.
Har tänkt på samma, barnen gör inte som man säger utan som man gör.
Finns en risk att deras arbetsmoral blir kass, jag har sett det med egna ögon 
Beroende på barnens ålder men motivationen kan ju va att spendera mer tid med dem…
Jag har pratat mycket med mina kids om det, framförallt den hemmavarande 18-åringen. Jag tycker inte det är svårt och det har snarare fått båda att investera mer, för att just styra över sin egen tid.
Varför skulle de sluta anstränga sig? Det är ju inte som att jag tänker börja jobba för att försörja dem som vuxna. 
Motiverade det på samma sätt som för mig själv. Gjort tidigare uppoffringar för fördelar nu. Gör man något man inte kan motivera för sina nära och kära man inte kan stå för eller att det finns skam eller känns fel på något sätt ska man nog inte göra den saken.
Ser ingen risk att det skulle driva dålig arbetsmoral då det är ett resultat av bra arbetsmoral och förmågan att kunna ta beslut som leder till i det här fallet fire.
Det är som med alla andra livsval, kommunikation.
Våra barn hade flyttat hemifrån, skaffat egna boenden och påbörjat arbetslivet när vi slutade arbeta.
De var mest oroade över att vi skulle bli uttråkade utan arbete, men det har släppt för dem nu.
Drivet och motivationen för att planera sitt liv så att man en vacker dag kan “göra” FIRE, är ju möjligheten till egenbestämmande och möjligheten till ökad makt över sitt eget liv. Energin till att driva FIRE kommer ju av förväntningen och längtan efter att inte vara beroende av sin arbetsgivare, vare sig man är anställd eller driver eget.
FIRE innebär väl inte nödvändigtvis att man inte arbetar alls. Snarare innebär det att man öppnar upp möjligheten att ha arbetet som sin hobby istället för att ha arbetet som ett krav för ett rikt liv. Utifrån det kan du motivera dina barn till detsamma.
Tänker att det viktiga är att förmedla var pengarna kommer ifrån. Det är outnyttjade gentjänster man har för att man utfört högre värderade tjänster åt andra än man bett andra göra åt en själv.
Det finns ingen passiv inkomst. Det finns bara sen inkomst för tidigare arbete. (Intjäning och påläst investering). Och den är sällan passiv utan kräver fortfarande underhåll. (Ombalansering, ha koll på skatteförändringar på olika konton, uttagsstrategier, mm). Och inkomst från kapital är också betalt för en tjänst. Nämligen den att någon annan får använda ens pengar i sin verksamhet.
Och förmedla att man tjänat tillräckligt för att inte själv behöva jobba. Inte för att de inte ska behöva jobba. De får tjäna sina egna pengar och bygga sitt eget kapital.
Du har iallafall visat att det går, vilket är mer inspiration än de flesta ger sina barn.
Jag tror inte att varken vuxna eller barn egentligen har svårt att förstå varför man skulle kunna välja att inte arbeta givet att man har råd.
Det är ju en dröm många har, att vinna på lotto, säga upp sig och göra vad man vill.
Jag tycker inte att det borde vara någon skillnad om man sparat ihop kapitalet själv istället.
Till mitt hypotetiska framtida barn:
"Du förstår, mamma och pappa har i årtionden aktivt jobbat röven av oss, struntat i att köpa onödigt skräp som alla andra Svenssons och istället sparat och investerat i företag vars vinster vi nu kan leva på.
Var och en är fri att själv välja hur lönen från sitt hårda arbete ska användas och vi har valt att köpa oss mer fritid istället för produkter och tjänster vi tycker är onödiga och som inte gör oss lyckliga. Man är sin egen lyckas smed."
Eller ”Pappa kommer få ett stort arv så jag ger fan i att jobba för det löser sig ändå. Ni kommer också att leva era liv med vetskapen om att få pengar så jobba är ju för loosers”
Skulle precis skriva detsamma. Kan ju dock tolkas åt två håll; Gentjänster eller betalning är enda skälet att bidra till samhället.
Bara var ärlig och säg; Ifall ovärlden inte betalar så bryr vi oss inte om den.
Att vårt ekonomiska system är uppbyggt så att det är klokare att stå utanför och låta andra arbeta för en än tvärtom…med en komplettering om det är den typ av samhälle man vill ha?
OM barnen är lite yngre runt säg 20 och har svårt med sin motivation att vara acceptabelt flitiga avseende jobb och/eller studier och ser att bli utslängd såsom “ekonomisk parasit” som tomt hot inser jag att det kan bli besvärligt.
Sett en del sådant hos bekantas barn…
Sluppit det problemet själva som tur är.
OM barnen har kommit längre och känner av hur svettigt det är med heltidsjobb, jobbresor, karriär, barn mm tror jag inte dom undrar alls om man börjar dra ner på jobb från 100% när man kan.