Kan nog stämma. Men den viktigaste faktorn är ens syn på pengar som överlag avgör. Ekonomiskt bortskämd som fått allt de önskar sig som barn är i regel mer slösaktiga. Får de jobb och lön fort kan det hålla i sig till en bra bit in efter de flyttat. Då är det rätt sent och spara. Eller tagit för dyrt boende. Ekonomisk motgång behövs för att lära sig nyttja dessa nätverk. Vilket gör det möjligt och gå emot odds som tex ofta arbetslös =nästan inga pengar. Med rätt syn på pengar kan även en sådan person bli miljonär med rätt nätverk
Vilka personer man exponeras för som potentiella partners och förutsättningarna vid givna tillfällen är självklart stor slump - men att ta steget och gå in i ett förhållande är ett medvetet val.
Addera dessutom socioekonomisk bakgrund till genetiken vad säger det om meritokrati? Ingen har förtjänat där de är i samhället mer en den lilla delen som de själva kan påverka?
Lite dystert men med en schysst graf så är det genast roligare igen 
1 gillning
Jo så är det, men att vija och faktiskt göra är två olika saker och att trilla över tröskeln till att faktiskt göra kan vara svårt om man inte har det stöd man behöver.
Ett eget exempel, jag skulle köpa en ny mtb och dem som inte cyklar mtb var lite mer “ska du verkligen lägga så mycket pengar på en cykel”även fast jag bestämt mig så fick det mig ändå att tveka lite. Men samtidigt så när man frågar dem som också cyklar så är det ett rungande ja, “det är klart du ska köpa den, det är mycket pengar, men du får det här och här”.
2 gillningar
Jag har egen erfarenhet,
mina föräldrar råkade avla mig av misstag, de var ej ens tillsammans tror jag, Mamma 19 och pappa 24 år i slutet av 1960-talet, min mor fick besked från sin far ( min sedan högt älskade morfar!) att hon inte längre var välkommen i hemmet! Mina blivande föräldrar fick flytta till en stuga utan rinnande vatten och det var där jag alltså bodde som nyfödd! Min morfar hade samma inställning som många från främre orienten fortf har trots att detta var ett helt vanligt svenskt arbetarhem!
Till saken: för min del har det betytt allra mest att jag åkte som au-pair direkt efter gymnasiet ( och språkresa dessförinnan ensam som 15-åring av pengar som jag själv sparat ihop under hela barndomen). Jag fick stärkt självförtoende och kände mig världsvan. Detta räckte för att skjutsa ut mig ur den traditionella arbetarklassen, jag är ju arbetare av blodet och är stolt över min dialekt, men det gjorde att jag blev trygg i alla kretsar! Jag fick ju en språklig och kulturell erfarenhet som nästan alla i alla sällskap man mött senare saknat! I sin tur har ju denna kulturella trygghet lett till kontakter högre upp i klasserna, dock har jag favoriserat min härkomst vad gäller val av partner. Jag har ingen hög inkomst men högre än vad jag förmodat hade haft utan min au-pair-erfarenhet! ( som också gav mig självförtroende gentemot mina många studiekamrater från bättre bemedlade familjer när jag började på universitetet, faktiskt när jag tänker efter så kom inga av kamraterna från arbetarhem..)
Vad gäller att det är ”att slå in öppna dörrar” så gäller det ju massor av forskning i dessa ämnen, systemet är ju utformat så att om man ej kan visa upp ett undersökningsresultat i en fråga så kan makthavarna ej agera!…
1 gillning
Exakt, ditt första stycke. Det finns många situationer där det kan appliceras. Att ha högre IQ om man nu vill benämna det så, men samtidigt vara neurodivergent tex. Eller att ha varit utsatt för trauma som vanvård, misshandel och/eller försummelse under barndomen. Allt handlar inte om IQ eller förmågan till högre studier. Vissa har en mycket brantare uppförsbacke till samma utgångspunkt än andra. Denna privilegium-blindhet stöter man på gång på gång på gång på gång, tycker jag bland människor som kan räknas till medelklass och uppåt.
Och ja, såklart hejar fler på någon med utländsk härkomst i dessa kretsar, den som är populär att se som underdogen som sen ”lyckas”. Är man bara svensk så undrar folk mest vad det är för fel på en varför man inte är höginkomsttagare. Lägg därtill ideal, politisk läggning och vilken syn man har på samhället och hur det ska fungera, så kanske man får en mer rättvisande bild. Allas primära mål är inte att tjäna så mycket pengar som möjligt. Men i denna alltmer individualistiska och hyperkapitalistiska värld är det det enda som spelar roll för en del. Ytligt i min värld.
Någon skrev något om att man måste ha något annat att ge i utbyte, om man ska få ”värdefulla råd” av bättre bemedlade bekanta. Så är det. Bara manipulativa människor som lyckas få stöd och råd från utomstående utan att ha något att byta in. Iaf min upplevelse av livet. Eller så har jag inte hängt i ”rätt kretsar”. Men min uppfattning är att det är en väldigt sluten värld där endast likasinnade bjuds in. Med möjligen några få undantag.
JW och världen runt honom i Snabba Cash illustrerar hur detta fungerar mycket väl tycker jag. De som redan har, får det och alltid mer. De som inte har, måste jobba väldigt hårt för att ens komma upp i någon basnivå. Vissa saker måste man födas in i.
Spekulationstråd utan facit är spännande. Här kommer ett par teorier till!
Fattiga barn som växer upp med rikare kompisar bor ofta som enda fattigare i ett lite finare områden med lugnare och mer studieinriktade elever. Det är coolt att va bra i skolan, inte fult att va en plugghäst. Kanske också bättre lärare för det är lite mer status att jobba på den skolan.
Barn med rikare kompisar har mindre kriminella kompisar och är därför oftare betrodda att få sommarjobb.
Fattiga barn som växer upp med rikare kompisar ser sig mindre som ett offer. De ser att deras kompisars föräldrar är vanliga människor som jobbar och sparar och tror inte de fått rikedomen eller stulit pengarna från deras egen familj. Kan de bli ingengörer, läkare och advokater så kan jag med.
Fattiga barn med rikare kompisar får oftare andras rikare föräldrar som förebilder att ta efter istället för att förakta dem. De ser oftare deras problem och kommer med lösningar de är villiga att betala för. De söker upp och är vänliga mot dem som har pengar de kan tjäna.
Precis, mycket intressant studie som fokuserar på miljön. Enig.
Spekulation? Nu hänvisades det ju till en faktisk forskningsstudie i den här tråden men det kanske du glömde? Bara för att resultaten i en studie inte råkar sammanfalla med dina egna teorier så kan man inte avfärda den som dålig eller felaktig. Men det där vet du ju redan, om du läst på universitetet dvs?
Det är intressant att du TROR att det bara finns kriminella ELLER arbetssamma människor som läst vidare till ingenjörer, advokater och läkare. Måste jag upplysa dig om att det finns en stor grupp människor i samhället som jobbar lika hårt, ja säkert hårdare, men för slavlöner eller strax över? Som är ryggraden i samhället på många sätt. Som svensk medelklass inte vill befatta sig med. Vilken tur för dig att du hade förutsättningarna att kunna utbilda dig till något i dina ögon uppenbarligen ”finare” än tex undersköterska, busschaufför, butiksarbetare, städare, eller annan servicepersonal som håller allt igång i bakgrunden medan de som faktiskt kan något på riktigt får utöva sina viktiga arbetsuppgifter.
Alla privilegier som kommer med att vara tjänsteman istället för arbetare rent rättsligt. Jag talar inte om att vara ett offer, jag talar om hur samhället faktiskt ser ut men som sådana som du gärna vill blunda för och ikläda dessa människor tvivelaktiga personliga egenskaper som att de är kriminella bla. Vissa ensamstående mödrar tex, kan inte spara något pga att de inte ens får heltidsjobb.
Lösningen är väl ändå inte att se ner på dessa människor som mindre värda, att de inte har ambition osv, när de ändå behövs. Alla får inte plats på högskoleutbildningar och platsar inte heller där. Jag tycker att det vore mer anständigt att ge dessa människor, som ofta jobbar otroligt hårt och sliter ut sig i förtid, särskilt inom vården, en högre lön för sin insats. Värdera de jobben högre istället för att se ned på dem. Utan dem skulle vi inte kunna driva sjukhus öht.
Det finns forskning som antyder att det inte är så enkelt som att mixade bostadsområden fungerar på det sätt som ovan skribenter vill påstå, se sidan 15-17, särskilt sidan 16:
”Mixing does not address the real problem: Do social mix policies treat the cause or the symptoms of inequality? Cheshire (2012) argues that the underlying issue in neighbourhood effect research is the causation between poverty and neighbourhood. Instead of understanding poor neighbourhoods as making people poorer, the concentration of poverty should be seen as an effect of poverty. Poor people live in deprived areas because they cannot afford to live anywhere else. Urban (2018) stress that the belief in neighbourhood effect is built upon a spatial understanding of social inequalities. Instead of talking about inequalities as a societal and urban problem it is formulated as a local problem that exists in some neighbourhoods. The reasoning follows that inequalities exist because some areas are inhabited by people that cannot participate which lead to conflict and isolation. Slater (2013) argue for a critical analytical lens by inverting the thesis which neighbourhood effect is built upon. Instead of starting from “where you live affect your life chances” the starting point should be “your life chances affect where you live”. By inverting the thesis, the problem of different life chances can be understood by theories on capital accumulation, class struggle and injustice.”
https://lup.lub.lu.se/luur/download?fileOId=8980700&func=downloadFile&recordOId=8980693
Se även Bolt & Van Kempen, 2013.
1 gillning
Oj. Lyckades du tolka in så mycket fel om mig från några spekulativa teorier.
Undersökningen har jag inte läst. Men som jag tolkar TS så säger den att fattiga barn som umgås med rikare kompisar tjänar betydligt mer som vuxna än fattiga barn med fattiga kompisar. Jag förstod det som att det inte framgick av studien vad orsaken till skillnaden är. Då blir alltså alla förslag på tänkbara förklaringar spekulationer. Menar du att detta är en felaktig tolkning?
Själv är jag uppvuxen på landet med väldigt begränsade medel i en rikemanshatande miljö. Har ingen utbildning efter gymnasiet och började jobba grovarbeten på skolloven när jag var 15. Jag vet att det slit hårt på alla nivåer. Jag ser inte ner på eller föraktar människor för deras ekonomi eller ursprung.
Det jag menar är att många fattigare, inklusive ett yngre jag när nidbilder av rikare som får dem att tex reagera såhär och avskriva mig som rik och okunnig när man belyser att barn med rikare kompisar kanske har mindre dåliga idéer om deras kompisars föräldrar. Och förakt för folk med pengar kan va väldigt karriärahämmande. Och att de kanske också lär sig annat än att slita hårt som också gör att folk vill betala mer för vad de gör. De kanske lär sig att kunskaper fastnar lika bra i deras huvud som i de rikare barnens, så utbildning är inget previlegium bara för rika. Men du kanske menar att det också är fel.
I Sverige är det främst medfött IQ som avgör vilken lön man får i livet.
Inte vilken ort man bott på eller vilken uppväxtmiljö man haft.
Detta är sant på gruppnivå. På individnivå kan alla hitta undantagshistorier. Det kallas för anekdotisk bevisföring.