Jag fick lust att återuppliva diskussionen om huruvida man blir lyckligare ju mer man tjänar (diskuterat i till exempel den här tråden: “Jo, man blir lycklig av pengar”) efter att ha läst en ny studie i ämnet.
Den nya studien, som egentligen är en omvärdering av två äldre studier, är författad av ingen mindre än ekonomipristagaren Daniel Kahneman (som gjorde en cameo i “The big short”) och hans akademiska konkurrent Matthew Killingsworth. Artikeln publicerades i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences of the USA i mars, och kan läsas i sin helhet här: Income and emotional well-being: A conflict resolved
De båda författarna hade tidigare fått olika resultat av sina vetenskapliga studier. Kahneman hade 2010 publicerat en artikel där han visade att upplevelsen av lycka ökade med ökande inkomst, men planade ut över en viss inkomstnivå, som var någonstans mellan 60 000 och 90 000 dollar/år (dvs ca. 50 000 - 70 000 kronor före skatt). Killingsworth å sin sida hade inte fått det resultatet, personerna som deltagit i hans studie visade att deras upplevda lycka fortsatte att öka med inkomsten.
De båda forskarna bestämde sig för att undersöka varför de fått olika resultat, och började detaljanalysera svaren från testpersonerna. Det är en komplex analys, men deras slutsats är att skillnaden handlar om att människor är olika lyckliga i grunden. De som är allra olyckligast, på grund av sorg, bardomstrauman, mental ohälsa etc, deras upplevelse av lycka påverkades positivt av inkomsten, men bara till en viss nivå. Efter det kunde pengarna inte hjälpa till längre. Men de testpersoner som var i grunden mer lyckliga, eller snarare mer förnöjsamma (skillnaden mellan lycka och förnöjsamhet samt avsaknad av olycka beskrivs också i studien), för dem gällde att lyckan fortsatte öka med ökad inkomst. Forskarna vågar till och med påstå att för de människor som mår allra bäst ökar känslan av lycka och tillfredsställelse ännu mer vid riktigt höga inkomster.
Det där sista tycker jag är anmärkningsvärt. Om man är en glad och relativt välmående människa så blir man alldeles särdeles lycklig av en rejäl förmögenhet, så tolkar jag slutsatsen. Haha!
Vet inte om man blir lyckligare av just pengar, för de är en papperslapp med siffror på som jag sa till grabben… Nä svaret är mer va man kan köpa/göra för pengarna…
Att ha så pass mycke pengar att man inte behöver oroa sig å köpa/göra de man vill utan att behöva bry sig är väldigt skönt… Men sen finns de dom som måste låta pengarna jobba för att öka förmögenheten, å de kan även bli en belastning…
Ja, såklart har du rätt! Men det tror jag att de här vetenskapliga studierna inte på något sätt motsäger.
En av poängerna i studierna var just att stress och oro minskade med ökande inkomst. Alltså, man mätte inte “lycka” bara som en mätpunkt, utan man hade en massa olika frågor till dem som var med i studierna om hur de kände sig. Till exempel om de kände sig oroliga, ledsna glada eller nödja. De dåliga känslorna minskade och de bra ökade med ökande inkomst. Men såklart är en del kopplat till att en inte oroar sig lika mycket när ekonomin går ihop. Och att man gör roliga saker för pengar man får över.
Så är det.
Men det som jag tyckte var intressant var just resultatet att det inte verkar finnas någon övre gräns för hur mycket den självupplevda livskvaliteten kunde öka med ökande inkomst. Den tidigare studien, som har citerats flitigt i svenska medier, påstod ju att bättre ekonomi bara ökar välbefinnandet upp till en viss inkomstnivå. Men i den nya artikeln visade man istället att ökande inkomster fortsatte att öka välbefinnandet (“lyckan”) även vid mycket höga inkomster.
Det finns de i det här forumet som diskuterat om så verkligen är fallet. Så jag tyckte det var kul att det finns forskning i ämnet.
Har svårt att se att det inte planar ut. Säg du har 1m i lön. Att man blir några % lyckligare en längre tid av att få 1.1m i lön verkar tveksamt. Kan säkert vara att man blir lyckligare en kortare stund men sen lär det planar ut för man går inte och tänker på “Vad jag ska göra mycket extra för de 100k jag har nu” varje dag.
Sen vart den nivån ligger på lär vara mycket individuellt. Nu bor vi också i Sverige så har du för hög lön så kommer du med i diverse listor som lär dra ner din lycka för du kommer vara orolig vilka som ser det.
Själv skulle jag inte vara lyckligare om jag hade 100 miljoner istället för 10 miljoner…
Men om man har som målsättning att hamna högst upp i taxeringskalendern så är dom 100 miljonerna närmare lyckan för dom personerna…
Beror väl på vad man menar med lycklig. Jag hade hellre haft 100 miljoner än 10 miljoner. Det skulle kännas “bättre” men har nog inte så mycket med lycka att göra.
Samma här, speciellt då min filosofi är att lyckas så bra som möjligt som individ, vilket jag har följt hela livet snarare än Jantelagen. Att få 10 miljoner till skänks är ju inte kopplat till någon prestation.
Du blir i allafall olycklig av att inte ha pengar så du klarar dig.det är ju mycket roligt du och din familj kan unna sig och kan göra tillsammans mot att inte göra något.det svetsar samman
Allt kostar pengar men det viktigaste är att känna ekonomisk trygghet i vardagen.
Det finns inte mycket som sliter på förhållandet mer än penga. Tjat
Men sedan går det ju en gräns att bara lägga på hög gör ju ingen lycklig
Helt rätt. För att återknyta till den vetenskapliga studien i trådens början så är det just för dessa personer som lyckokurvan planar ut. Pengar löser de omedelbara praktiska bekymren men mera pengar än så skänker ingen lindring.
Personligen hade jag blivit lyckligare. Men det beror på att jag är tydligen för sjuk för att jobba och har hamnat i försäkringskassan limbo. Har sådan daglig oro över detta som jag vet hade försvunnit om jag plötsligt hade 5-10 miljoner. Hade inneburit nästan ingen oro och att bli tvingad till daglig smärta som tillkommer pga min sjukdom när jag jobbar
Det som är helt klart är att de som lever i fattigdom i Sverige, vars fattiga ändå är rika relativt övriga världen.
Verkar leva närmare 20 år kortare liv.
Drabbas mer av sjukdom och skilsmässor.
Har svårt att hjälpa barnen att få en bra start i livet.
Bor sämre och ibland otryggt.
Har själv provat på att ha väldigt dålig ekonomi.
Och även motsatsen.
Jag är benägen att hålla med forskarna.
Visa forskare hävdar att det finns en övre gräns.
Andra att man blir lyckligare av mer pengar.
Skulle jag bli snuskigt rik.
Skulle jag göra med överskottet likt vad många andra snuskigt rika gör.
Välgörande ändamål, sponsra miljöteknik.
Hjälpa folk i samhället där jag bor mm.
Det är ju också något som ökar lyckan.
Att hjälpa andra.
Det vill säga minst dubbel lycka av pengarna!
Det som är svårt med såna här studier är ju att visa på om det är korrelation eller kausalitet. Det kan ju va så att folk som är lyckliga och välmående i sin tur har en bättre karriär/inkomst än en person som mår sämre.
Samma svårighet finns när det kommer till att välbeställda lever längre och är friskare, är det inkomsten som orsakar detta eller är det något annat som gör att de både tjänar mer och är friskare.
Jag tror jag skulle bli lyckligare av mer pengar… det skulle vara skitroligt att ha råd att jobba med att göra livet bättre för andra och rädda planeten utan att känna att man offrar nåt för sin famillj.
Finns säkert en lätdom i andra änden av detta men skulle gärna prova.
Det är lite intressant vad oändligt rika gör… jämför Branson, Gates, Buffet, Musk, Putin och Bezos.
Finns säkert andra ultrarika men det är lite intressant vilka problem de försöker lösa och hur de verkar vilja bli ihågkomna.