Ok, kanske fullkomligt off topic men om det är någonstans som den här typen av forskning kan uppskattas så är det här. Har inte många jag kan prata med denna om
I korthet har man analyserat miljarder vänskapsband i UK för att se hur vänskap “över klassgränserna” påverkar människors inkomst i vuxenålder.
I korthet kan man säga att forskningen visar att vem du känner är en lika stark ekonomisk faktor som var du växer upp. Genom att analysera 6 miljarder vänskapsband i Storbritannien ser man att barn från låginkomstfamiljer som växer upp i områden med många ”brobyggande” vänskaper i snitt tjänar 28 % mer som vuxna än de som växer upp i mer isolerade nätverk . En enda extra vänskap utanför den egna bubblan per 100 vänner motsvarar nästan 10 % högre framtida inkomst .
Alltså: socialt kapital är ett ekonomiskt kapital.
Slutsatsen är inte så överraskande men viktig. Samtidigt fick den mig att tänka på hur homogen mina barns uppväxt är och hur relativt lika alla i vänskapskretsen verkar ha det. Jag har förvisso inte ratsittat alla föräldrar men homogent är det.
Har ni några erfarenheter som rimmar med forskningen? Kanske från er uppväxt eller från era barns bekantskapskrets? Och har ni några tips på hur man som förälder och medborgare skulle kunna öka den typ av kopplingar som forskarna skriver om? Alltså vaga bekantskaper med barn från familjer som tjänar mer, eller mindre, än ens egen familj?
Fast, det förutsätter väl vänskap uppåt i inkomstkedjan? Eller uppfattar jag artikeln fel. Att lära känna folk i inkomstkategorier lägre än den egna uppväxten leder (väl?) inte till 28% högre inkomster?
Artikeln säger t ex:
”However, while having more high-income friends links to better wellbeing, having more low-income friends shows the opposite pattern.”
Är det så att de som har de personliga dragen som ger högre inkomst helt enkelt blir vänner med andra människor som också har de dragen? Oavsett vad för social cirkel man växer upp med?
Kanske inget klockrent exempel men mina föräldrar har inte gått på högskola. Från första klass hamnade jag dock i en grupp kompisar där allas föräldrar gått högskola och vi tävlade om att ha bäst på prov och var överlag välsigt skötsamma. Det gick sedan rätt bra för mig i livet.
Samtidigt fanns det ju andra grupperingar där de rökte från årskurs 6 i princip och skolkade och rent av mobbade oss “plugghästar”.
Så det säger sig väl självt att ens framtid beror väldigt mycket på vad man har för kompisar som ung.
Därför kurerar jag mina barns uppväxt en del. De är väldigt unga ännu men jag ser till att de umgås med rätt barn så att säga. Tråkigt att behöva tänka så men det kan ju få enorma konsekvenser vilka barnen umgås med.
Jag träffade en kompis polare i Stockholm som pratade om just detta.
Han var uppväxt i en förort med väldigt lite pengar och hans vänner hade inga framtidsplaner.
Men han ville tjäna pengar, så han byte umgängeskrets flyttade ifrån förorten och började umgås och omge sig med drivna och framgångsrika människor.
Den ena lede till det andra nu har han ett eget företag där han jobbar som fastighetsmäklare inom företags lokaler.
Han har ett fint hus på Lidingö ö och han behöver absolut inte jobba 7-4 längre,då företaget sköter sig själv nästan.
Allt detta lyckades han bygga upp med hjälp av alla runt omkring som stöttade och pushade han till att starta eget och gav han tips och erfarenheter.
Jag menar om man som svensk i ett vanligt sammanhang nämner att man vill bli “rik”, då kommer dem flesta skratta åt en och förlöjliga en. Medan en framgångsrik person kan ge en lite kött på benen vart man ska starta.
Han måste ju dock ha något att själv erbjuda dessa personer. Behöver absolut inte vara i monetär form, men detta är inte bara ett ”val” man gör för de allra flesta. De har helt enkelt ingenting att erbjuda i utbyte som är tillräckligt värdefullt.
Den gyllene regeln inom samhällsforskning: if there is any way that it can be a selection effect, it’s a selection effect. Det enda rapporten säger om orsakssamband är detta:
We cannot prove causation
Tvillingar som har adopterats åt olika håll vore nog det vettiga sättet att studera detta.
Frågan är vad det är i vänskapsbanden som skapar detta. Det kanske i själva verket är möjligheterna som trillar ner genom nätverket som är viktigare än att man är bra kompisar? Det finns klassisk sociologisk forskning som handlar om vikten av nätverk av “weak ties”, inte bara “strong ties”, dvs att det är viktigt att ha bekanta och i vissa fall kan det vara viktigare än nära vänner för att man ska utvecklas. Referens:
Nu gissar jag, men tror ens vänner blir ens spegel. Kan hen, kan jag och även tvärtom, livet är tufft och utan möjligheter för mina vänner, då blir det lätt ens egen världsbild.
Lite som algoritmerna i sociala medier, vissa som interagerar med inlägg om musik, blommor och kattvideos får mer av samma, medans de som interagerar med inlägg om orättvisor, brott och krig, får en rätt eländig algoritm och världsbild.
Finns kanske några studier på ämnet. Men just algoritmerna är lite läskiga, för de styrs av en handfull miljardärer.
Han gjorde ju inte det på en handvändning, han är otroligt social och ödmjuk och lätt att gilla, så han flyttade till innerstan skaffade nytt nätverk och nya polare för livet.
Sen så hade han ju ett eget driv av att lyckas, men han hade nog aldrig satsat om han fortfarande hängde med sina gamla polare.
Ja du har helt rätt, men tänkte mer på om man varit den där vännen som är högre upp i inkomstkedjan vars inflytande alltså verkat haft effekt på den mindre bemedlade vännen
Hade varit en underbar tvillingstudie @havsekorre ! Man är medveten om problematiken, hittar sägningar om att man bland annat jämföt områden med liknande nivåer av inkomster, utbildning, hälsa och andra kända drivkrafter för social rörlighet och fann att kopplingen mellan nätverk och framtida inkomster fortfarande stod sig stark.
Men visst är detta ett återkommande problem inom den här typen av forskning
Ja, tvillingstudier är egentligen det enda rimliga sättet att seriöst utforska sociologi kan jag tycka. Helst helt separerade enäggstvillingar, men det är ju etiskt problematiskt av många skäl.
Jag är själv en deterministiskt lagd person ska erkännas, och undrar genast hur arvet (generna) eventuellt påverkar de personer i studien som bygger dessa sociala kontakter. Intelligensmässigt, personlighetsmässigt, eller både och. Visst, de har samma socioekonomiska bakgrund och förutsättningar på det sättet, men har de samma byggstenar och tendenser?
Det finns mycket intressant forskning inte kring inkomster utan snarare akademiska prestationer och vad som förklarar dem, som Robert Plomin går igenom i sin bok Blueprint: How DNA makes us who we are.
Där framgår exempelvis utifrån bland annat tvillingstudier att gener står för cirka 60-70% av ens akademiska prestanda. Absolut inte 100% alltså, men allt över 50% är en otroligt stor förklaring inom forskningen.
Framför allt är det en intressant dominoeffekt man påvisar i flera studier där de som föds inom socioekonomiskt starka kretsar oftare dessutom föds med fördelaktiga gener för skolprestation (Främst IQ, rent krasst). Vilket i sig ökar sannolikheten att de fortsätter umgås i samma kretsar och dessutom väljer finare skolor, vilket i förlängningen gör att man lätt luras av kausalitet/korrelation i frågan om skolval.
Det är ingen feelgood alls att allt förefaller vara så deterministiskt och genbundet i samhället, och en smula kontroversiellt Men det är vad forskningen trots allt säger för just skolprestation.
Är inte valet av partner ett väldigt medvetet val? Eller går du till sängs med någon du inte gillar?
På något sätt känns det ganska självklart ett om man skall lyckas med ett företag så behöver man börja med att försöka starta ett?
Är inte hela studien lite som att slå in öppna dörrar? Oavsett vem man är, är det väl självklart så att du hittar fler lyckade individer i sammanhang där de är omgivna av drivna och inflytelserika personer?
Allt annat hade varit väldigt konstigt.
En viktig faktor för att lyckas är att du vill lyckas, och så snart man bestämt sig för det är det ju inte raketforskning att man då söker sig till likasinnade - därmed inte sagt att alla som söker sig till annat faktiskt lyckas.
Nu när jag kollat lite på den faktiska studien (det finns flera, men denna är den som verkar starkast) så får jag nog dra tillbaka min skepsis. Det man har gjort (bland annat) är att jämföra syskon med varandra, och tydligen finns det då en stor skillnad beroende på i vilket county de växte upp. Jag har svårt att se att det skulle finnas någon annan förklaring än en faktisk kausal effekt från uppväxtmiljön. Spännande, eftersom välgjorda studier annars mest brukar hitta genetiska effekter.
Det kan hända, inte så relevant för diskussionen dock.
Går också att diskutera - för de flesta skulle jag säga nej. Men det är en sidofråga egentligen. Poängen med slumpen var att de personer man kommer i kontakt med, och timingen och/eller var de befinner sig i livet just när det sker är väldigt random.
Om jag skulle träffat personen jag har mina barn med kanske bara några månader senare eller tidigare hade vi kanske aldrig gängat överhuvudtaget - för att den ena eller andra redan var upptagen just vid det tillfället. Då hade man kanske bara hälsat lite snabbt och aldrig mer träffats efter det, eller blivit ytliga bekanta istället.
Men det är vad forskningen trots allt säger för just skolprestation.