Jag är ny här i forumet och har mycket intressanta diskussioner att gå igenom… Jag kan dock inte se om frågan jag vill diskutera finns.
Jag har 2 söner just nu, en 4 åring och den andra som fyller 2 år i Augusti.
Just nu har jag separata sparanden till dem, men har funderat ett tag på att skapa ett gemensamt sparande till dem.
Utmaningen är ju så klart att den äldsta har betydligt mer kapital, då han har haft en längre sparhorisont med avkastning och en utbetalning för ett ärr som han fick.
Sen kommer ju yngsta har pengarna längre på börsen, så där finns ju också en utmaning sen.
Vi har en liknande situation där ett av barnen fått utbetalning i samband med ett ärr. Dessa pengar har vi i en egen depå så de kan betalas ut till henne då det är hennes pengar som ska täcka upp hennes “lidande”. Allt annat, inklusive sådant som vi fått från mor och farföräldrar till de olika barnen hamnar i samma stora pott.
Exakt hur vi ska betala ut pengarna har vi inte bestämt än, men tanken är att de ska få ungefär lika mycket utifrån penningvärdet när det är dags för den yngre att få sin utbetalning. Ett alternativ vi funderat på är att ge dem pengarna samtidigt, men det beror så klart på den äldres levnadssituation när hon blir runt 18-20. Om hon vill flytta till eget boende p.g.a. studier exempelvis får vi ta ställning till det då. Vi kommer dock antagligen att börja växla “ned” till räntor när de börjar närma sig vuxen ålder.
Vi har inga av pengarna i barnens egna namn, utan allt står på mig.
Sparar på en isk till alla barn. Tanken är att de får vars ett körkort först och främst oavsett vad de går på och hur många körlektioner var och en behöver. Tycker det är ett sett att definiera rättvisa.
Sen är tanken att de får en summa var och ev överskott behåller föräldrarna för ev situationer där man kan tänkas behöva stötta barnen när de flyttat hemifrån.
Hur funkar det i praktiken med barnsparande i en kf i någon förälders namn? När kf:en ska överlåtas- måste hela innehavet säljas eller går det i praktiken att överlåta de värdepapper som finns i kf:en?
Vi har två barn, inget separat spar alls. Däremot är vi fullt inställda på att vi kommer hjälpa dem ekonomiskt när det behövs, tex betala första lägenheten osv.
Jag själv är lite kluven till sparande för barn. Kan väl erkänna att jag gick ut hårt med att det skulle finnas någon/några miljoner vid lämplig ålder (ej 18 år).
Köpte aktier för 200K plus en veteranbil som ökar rejält i värde. Själva bilen kostar i försäkring och varmförvaring samt underhåll trots endast två “glassköp” per år.
Med det sagt fick jag själv körkortspaket när jag fyllde 18 år. När jag senare flyttade hemifrån fick jag en köksservis. Det var allt och jag var nöjd med detta.
Då vi har ett barn och i princip noll i lån (hus/skog) plus tillgångar så sätter jag undan 1000 kr/mån.
Min önskan är att “barnet” ska respektera pengar och förstå hur hårt vi föräldrar arbetat för att kunna trygga framtiden.
Kan tillägga att vi har satt barnet i fokus gällande tid och rum och det är långt mer värt än pengar.
Det där med att kompenseras ekonomiskt för ett ärr tycker jag är lite märkligt, alltså att man ska få ersättning för en “fulhet” man dragit på sig under livets gång. Man skulle ju aldrig få för sig att ge pengar till ungen som tröst för att den föddes ful.
Det vore väl ännu konstigare om det barn som inte har fått ett ärr skulle vara med och dela på kompensationen. Om det ingår i en försäkring att man får ersättning för ett ärr ska man förstås ta emot pengarna.
Självklart ska man ta emot försäkringspengarna, det säger jag inte emot.
Jag förstår absolut att man kan tänka så, men jag är inte säker på att jag håller med rent filosofiskt. Jag tycker att hela konceptet känns underligt. Själv har jag valt att skippa barnförsäkringar.
Det gör man förstås som man vill med. Det finns ändå mycket värre saker som kan hända än att barnet får ett ärr som man kanske vill ha en försäkring för.
Jag känner igen din vånda och viljan att göra “rättvist”. Jag funderade också en hel del om hur man skulle göra när barnen skulle få ut “sina” pengar.
Vi har två barn, dessa är nu 29 och 31 år! Vi sparade i en gemensam Kapitalförsäkring först och därefter en ISK, allt i vårt namn.
Vi hade på den tiden en mkt klok bankman som påminde oss om att pengarna faktiskt INTE var barnens förrän vi gav dem till dem, att de faktiskt inte kunde förvänta sig något! Detta gjorde det hela lättare, och hur ledsen kan man bli av att få lite pengar;)
När vår äldsta blev 18 tog vi helt enkelt ut 50 % av värdet som hon fick, resterande fick lillebror när han blev 18.
Ibland får man inte fundera för mycket!
Vi har allt sparande i en och samma “pott” eller vad man kan säga. Vi sparar i mitt namn på olika ISK i fonder, fondrobot osv.
För oss så skiljer inte vår egen investeringsstrategi någonting från hur vi ville spara till våra barn. Därför innefattas barnsparet i vårat övriga långsiktiga sparande då även sparhorisonten är i princip densamma.
Barnen är tre till antalet och under resans gång kommer utbetalning ske när vi anser att de är mogna för att hantera/är i behov av pengarna. Vi har tillsammans kommit överens om en lämplig summa som de ska få.
Sen om det sker vid 18, 20, 23 eller 25 års ålder eller liknande har vi inte bestämt oss för.
Vi tänker hittils att gåvopengar går till det gemensamma kontot. Tänker att alla gåvor ändå blir gemensamma, leksaker, kläder osv.
När man har äldre barn som “avstår” en materiell gåva för att få pengar tänker jag att man har ett separat konto.
Blir orättvist om det ena barnet önskar sig någon gåva och den andra pengar för att köpa något och sen ska dela det.
Vid vilken ålder man ska dra den gränsen är väl lite oklar, men det blir väl när man känner att presenterna blir av större värde samt att den sen inte går i arv.
