Efter fem års studier ska jag snart ut i arbetslivet och kan äntligen börja pensionsspara på riktigt. Nog för att det finns betydligt roligare saker att spara inför, men göras ska det och det känns bra att äntligen kunna göra det på riktigt.
Nu till min fråga: hur pensionssparar jag bäst? I vad? Hur hade ni tänkt? Jag är 90-talist och har +40 år kvar av jobbande och sparande, så horisonten är lång. Hur förhåller sig t.ex Avanzas fondgenerator jämfört med andra alternativ? Vad hade ni investerat i om ni vore i min sits?
Skaffa en anställning med tjänstepension.
Välj en global indexfond för den delen av TJP som går att placera själv.
Stanna i AP7-såfa för premiepensionen.
Koncentrera dig sedan istället på att tjäna bra så ger det automatiskt utväxling på TJP.
Nu svär jag kanske i kyrkan, men behövs det med bra tjänstepension ?
Sedan finns ytterligare minerad mark, hur ser föräldrarnas ekonomi ut ?
Obelånad villa kanske då Svenssons tillgångar ofta betår av ägt boende.
Kommer detta kanske resultera i arv vid 65 års ålder för TS, och behövs då privat pensionsspar ?
Jag är antagligen hemmablind men jag misstänker att vårat dödsbo kommer ge våra barn (födda på 90-talet) mer än privat pensionssparande.
Behövs och behövs… Det kan man nog bara själv avgöra Rent ekonomiskt för att klara sig så behövs det kanske inte. Men kan ju vara så att man vill ha extra, alltså mer än vad man annars kommer få. Något arv är ju långt ifrån självklart för alla…
Rimlig frågeställning.
Många har föräldrar som lever länge. jag kan få vänta till 75+ på arvet gissar jag. Vi har haft en pigg 103 åring i släkten.
I vår familj uppmuntrar vi äldre generationen att göra kul så länge dom kan för sina pengar. “Die with zero” är helt ok. Dom jobbar på det…
Många har flera syskon och arvet blir litet.
Ibland är arv orent. Ex ett fint sommarhus med affektionsvärde för vissa. Verkar vara stor risk då för tvister mellan arvingar som tar år att lösa och förgiftar ordentligt.
En dement förälder anser sig inte sällan frisk och kan hitta på vad som helst även ekonomiskt under många år. Inklusive bli elak och misstänksam mot allt nära och kära säger. Det måste ha gått mycket långt utför och det tar många sega år att få diagnos och ex god man om personen helt vägrar medverka. Mycket bygger på “egen vilja” som sedan länge inte fungerar.
Tjänstepensionen känns lagom för många i yngre generation om den är samma härad som den statliga och man kan få ca 80% i pension totalt ekvivalent. Det är en rejäl summa pengar säg upp till 3-4 miljoner i arv ( som inte beskattas) blir lagom om man haft en bra lön under arbetslivet utan tjänstepension.
Rent ekonomiskt för att klara sig så behövs det kanske inte. Men kan ju vara så att man vill ha extra, alltså mer än vad man annars kommer få. Något arv är ju långt ifrån självklart för alla…