Jag tycker verkligen om Nassim Talebs och Howard Marks investeringsstrategier,
Båda herrar delar samma taktik ej strategi, dvs att investera när saker och ting gått åt pipan.
Det som är svårt med dessa strategier är att ha tålamod, att stå utanför när alla andra är inne och våga gå in när alla andra går/gått ut.
Det är väldigt svårt att replikera strategierna som Oaktree Capital (Howard) och Universa (Nassim) tillämpar. De i sig skiljer sig åt då Oaktree capital historiskt investerat i utbombade företag där värdet av inventarier alltid borde överstiga priset de betalar. Räddar man företaget på något sätt så blir utfallet oftast ännu bättre. Universa använder sig istället av massiv hävstång i dåliga tider och som kostar pengar under bra tider.
Svårigheterna ligger i att man som småinvesterare inte har tillgång till samma produkter och mängden kapital.
Som småsparare försöker jag re-allokera investeringar genom ombalansering av räntor och aktier där jag ökar andel aktier i dåliga tider. Och sedan kan man försöka investera ytterligare genom större sparkvot vilket är svårt då man redan maxar, så i slutändan är det peanuts jmf med vad man skulle kunna åstadkomma om man haft tillgång till kapital.
Definition på dåliga tider för mig är när marknaden nått en nedgång på minst 30% från en topp. Då har jag en stege där antal aktier ökas med 10% och för varje tiotal ökar jag med 10%. Annars är det ca 60/40 förhållande. Om marknaden gått ner ca 50% så är jag fullt investerad i aktier.
Sist jag använde mig av strategin var i nedgången under mars 2020 och det var ganska bra utfall.
Jag finner detta väldigt bra då man inte behöver följa några indikatorer som oftast laggar och man behöver inte vara en raketforskare för att nå ganska ok resultat. Och det bästa av allt, jag är helt ok med att markanden fortsätter nedåt (> 50%), då stänger jag av helt enkelt och kör som vanligt, dvs månadssparar.
Hur tänker ni kring dåliga tider? Och vad är dåliga tider för dig?
p.s. Kan tipsa om en bra kort dokumentär om Howard Marks: