Mentalt, har hellre en friköpt radhus med lån (som minskar) där jag slipper (= port, kryddlukt, os och matlukt och grannar som man vet knappt namnet på).
Dels blir det ett automatiskt sparande, som har möjlighet att öka i sitt värde för relativt billig drift och kostnad.
Jag får tillbaka, minimum, en hyfsad peng när det är dags att sälja och köpa något till barnen. Då vankas det hyresrätt eller br-rätt, efter att ha stått i bostadskön i ca 35-40 år.
Lugnet, grannarna, närmiljön är så mycket mer värd än att bo i hyresrätt där du inte vet om din granne är kriminell eller ej.