Tjena! Jag pluggar just nu till civilekonom och bor hemma i en liten by. Jobbar lite vid sidan av också. Planen är att flytta till Stockholm med min partner efter examen om nåt år. Då kommer min mamma bli ensam kvar i huset, vilket inte känns långsiktigt hållbart.
Huset är där vi växte upp, så det finns känslomässigt värde. Det är dessutom billigt att äga och värderat till ca 1,1 miljoner. Mamma har ca 570k kvar i lån. Hon har inte världens bästa ekonomi och skulle behöva hitta något nytt att bo i när jag flyttar. Jag hade helst velat behålla huset som sommarstuga i framtiden, men vill samtidigt inte sätta henne i kläm.
Totalt har jag och min partner ca 400k i sparkapital, tänkta för kontantinsats när vi väl köper radhus i Stockholm. Vi är öppna för att hyra ett tag först.
Problemet: Vi har inte råd att både köpa en bostad i Stockholm och ta över ”stugan” såvida vi inte hyr boende i Sthlm och lånar till stugan. Men det känns inte superstabilt långsiktigt.
Min fråga till er:
Finns det några kreativa/lösningsorienterade sätt att få detta att gå ihop? Har någon varit i liknande sits? Är det helt dumt att försöka behålla huset om man ändå inte kommer använda det regelbundet inom de närmsta åren?
Praktiska skäl. Stor gräsmatta och stort hus. Huset är egentligen billigare än om hon skulle flytta mindre och ligger 15 min bil till jobbet. Så det är inte helt omöjligt för henne att stanna kvar i kanske några år till om jag kommer då och då.
En robot fixar gräsmattan men det finns mycket annat som behöver fixas med hus. Säkringar som går, avlopp som proppar igen, vatten som strular etc. Kan behövas någon i närheten som kan lösa sådant när du inte längre är hemma och mamman är gammal.
Om det finns ett känslomässigt värde så stressa inte fram beslutet. Prova att behålla det till dess att det börjar kännas ohållbart antingen ekonomiskt eller praktiskt för mamma. Finns det ingen granne med åkgräsklippare som mot en liten peng kan klippa gräset? Folk på landet brukar vara fantastiska med gräsklippningen.
Sedan gissar jag att det är relativt långt till huset från Stockholm? Det kan ju bli så att ni inte har tid/ork att åka dit så mycket framöver. Då kan man överväga att hyra ut/sälja. Det kan förstås vara sorgligt men var sak har sin tid. Det är inte meningsfullt att hålla fast ett hus bara för minnenas skull om det inte uppfyller någon funktion i nuet.
Vill din mamma bo i stugan de närmaste åren när du har flyttat?
Om hon gärna vill det, kan det vara värt att försöka lösa. Vill hon inte, är det bara att försöka släppa det sentimentala värdet.
Bestämmer ni er (alla tre!) för att satsa på att behålla går det nog att lösa genom väldigt sparsamt leverne i några år, där en del av det ni sparar går till det som behövs i form av att säkerställa drift och underhåll i stugan, och resten går till att bygga kontantinsats för utökade lån så ni kan köpa stugan så småningom.
400k i kontantinsats låter förresten som för lite för att köpa radhus i Sthlm, men kanske går att hitta något på någorlunda rimligt pendelavstånd.
Aa precis, det är det logiska. Vi kommer som sagt hyra i ett litet tag innan vi väljer att köpa. Har hittat radhus för ca 4.000.000 så 600.000 borde man kunna komma upp i medan man hyr känns det som. Den bostaden är ju även prio 1 då det är där vi kommer bo.
Du har rätt och allt beror på om min mamma kan tänka sig stanna för sin egna skull, annars är det bara att sälja.
Absolut, men det är väldigt mycket mer sällsynt än att gräsmattan växer vilket sker hela tiden.
Det finns väl säkert några allservice-gubbar att knyta kontakter med som kan ringas vid behov. Jag hjälper mina föräldrar med allt möjligt regelbundet, även sånt som att ringa någon för hjälp med något dom inte kan själv. Dom kommer bli kvar i sitt hus så länge det är möjligt och vi barn assisterar så länge vi kan.
Det sentimentala värdet kan nog minska en hel del i takt med att ni själva ger er ut i världen och bygger bo. Man inser att det är minnena och familjen snarare än huset i sig som betyder mycket. Eller är det nån form av släktgård eller dylikt?
Låt det växa fram och lova inget åt något håll för det kan ändra sig och att låsa sig vid ett extra hus man sen inte vill ha och inte moraliskt kan sälja blir ett tungt lass att dra när det ska in barn i bilden, föräldrapenning och finansiera boende i Sthlm. Sticka dit för att klippa gräset kan vara som att bestiga Mount Everest när kidsen skriker å jobbet släpar efter 2 veckor pga VAB
Jag hör dig och du har helt rätt!
I detta fall kan jag ha överdrivit i mitt uttalande om sentimentala värdet, utan det är snarare drömmen om att ha en sommarstuga på landet att kunna ta barn till i framtiden. Men självklart måste ens egna boende prioriteras. Men du har helt rätt i att den här drömmen kanske lägger sig lite när man väl är där och ska bo någon helt annanstans, kanske blir det som du säger till och med en börda
